Öppna huvudmenyn

Furstendömet Theodoro, även känt som goternas land (Grekiska: Γοτθία) var ett litet furstendöme på Krims sydvästra del. Riket grundades tidigt under 1300-talet och existerade fram tills att de erövrades av de turkiska osmanerna år 1475. Dess huvudstad var Doros, men som också kallades Theodoro och som idag är känt som Mangup. Furstendömet var nära allierat till Kejsardömet Trabzon.

Furstendömet Theodoro

Empire of Trebizond arms.jpg
tidigt 1300-tal–1475


Furstendömet Theodoro under de sista åren innan dess erövning
Furstendömet Theodoro under de sista åren innan dess erövning
Huvudstad Doros
Språk Grekiska, krimgotiska, Kipchak och flera andra
Religion ortodox kristendom
Statsskick monarki
Sista Fruste Alexander av Theodoro
Bildades tidigt 1300-tal


Upphörde 1475


HistoriaRedigera

Furstendömets befolkning var en blandning av greker, krimgoter, alaner, protobulgarer, kumaner, kiptjaker och flera andra etniska grupper. Huvudreligionen i riket var ortodox kristendom men en minoritet var även muslimer, och dess officiella språk var grekiska. Inledningsvis var furstendömet under kontroll av kejsardömet Trabzon, men utvecklades senare till en fullt självständig stat.

Furstendömet nämndes för första gången under det tidigare 1300-talet, med tidigast givna datum av den efterföljande bysantinske historikern Theodore Spandounes som skrev om Andronikos III som prins av goterna. Flertalet andra källor uppkommer senare under 1300-talet, t.ex. där flera allvetare nämner Dmitry, en av tre tatariska prinsar som deltog i slaget vid det blå vattnet som prins över goterna. [1] Namnet Theodoros ursprung är omtvistat, men att prinsarna sedan åtminstone 1420-talet kallat sig Herre över staden Theodoro och dess marina region (Grekiska: αὐθέντης πόλεως Θεοδωροῦς καὶ παραθαλασσίας[2]).

Furstendömet hade vänskapliga relationer med dess nordliga granne Gyllene Horden, där de betalade en årlig tribut som vasall. Dock låg man i ständig konflikt med Republiken Genua och dess kolonier som lågt precis söder om furstendömet, och som därför blockerade stora delar av kusten. Denna kustremsa som gick från dagens Balaklava till Alusjta låg från början under furstendömet Theodoros kontroll, men som under diverse stridigheter övergick till genuesisk herravälde. Således gick stora delen av handeln via hamnar som tillhörde en annan fraktion, men för att motverka detta anlade Theodorites en ny hamn vid mynningen av floden Chornaya. Till det byggdes även en fästning.

Den 6 juni 1475 erövrade den osmanska befälhavaren Gedik Ahmed Pasha staden Kaffa från de genuesiska handelskolonierna, och under slutet av samma år, efter sex månaders belägring föll även den gotiska huvudstaden Mangup. Samtidigt övertogs den resterade delen av furstendömet av Krimkhanatet, som nu var en osmansk vasall. Hela det före detta furstendömet Theodoro och resterande delen av södra Krimhalvön administrerades nu direkt från Höga porten i Istanbul.

ReferenserRedigera

  1. ^ Vasiliev, Alexander A. (1936). The Goths in the Crimea. Cambridge, Massachusetts: The Mediaeval Academy of America.,sida 186 - 186
  2. ^ Vasiliev, Alexander A. (1936). The Goths in the Crimea. Cambridge, Massachusetts: The Mediaeval Academy of America, sida 215–186