Fußball-Bundesliga 2000/2001 vanns av Bayern München före Schalke 04 och Borussia Dortmund.

Bundesliga
Datum11 augusti 2000–19 maj 2001
Nya lag för säsongenKöln
Bochum
Energie Cottbus
VinnareBayern München
(16:e bundesligatiteln)
(17:e mästerskapstiteln)
NedflyttadeUnterhaching
Eintracht Frankfurt
Bochum
Champions LeagueBayern München
Schalke 04
Borussia Dortmund
Bayer Leverkusen
UefacupenHertha Berlin
Freiburg
IntertotocupenWerder Bremen
Wolfsburg
1860 München
Statistik
Spelade matcher306
Totalt antal mål897 (2,9 per match)
Bästa målgörareSergej Barbarez
Ebbe Sand
(22 mål vardera)
Största hemmavinstWolfsburg 6–0 Köln
(21 oktober 2000)
Största bortavinst
7 matcher
Rostock 0–4 Schalke
(20 augusti 2000)
Bochum 0–4 Hamburg
(9 september 2000)
Dortmund 0–4 Schalke
(23 september 2000)
1860 München 0–4 Kaiserslautern
(14 oktober 2000)
Berlin 0–4 Schalke
(18 november 2000)
Frankfurt 0–4 Berlin
(25 november 2000)
Frankfurt 1–5 Köln
(27 januari 2001)
Målrikaste match
3 matcher
Wolfsburg 4–4 Hamburg
(23 september 2000)
Bayern München 6–2 Dortmund
(4 november 2000)
Schalke 5–3 Unterhaching
(19 maj 2001)

Den sista omgången i Bundesliga denna säsong blev den mest dramatiska i den tyska fotbollshistorien. Regerande mästaren Bayern München ledde serien med 3 poäng före Schalke 04 efter 33 omgångar och därför skulle 1 poäng i sista matchen för Bayern mot Hamburg på bortaplan räcka för ett nytt ligaguld. Dock hade Schalke bättre målskillnad så en förlust för ligaledarna samtidigt som Schalke vann sin match skulle medföra att titeln gick till de sistnämnda.

Samtidigt som Schalke 04 efter en nervös inledning och mål-underläge besegrade Unterhaching hemma med 5–3 gjorde Hamburg 1–0 på Bayern i matchminut 90.[1] I Schalke fick man besked om målet och inväntade nu bara en slutsignal i titelrivalens match. Plötsligt meddelades att matchen i Hamburg var slut varpå spelare och ledare med tränare Huub Stevens i spetsen jublade och Schalkes fans invaderade Parkstadion för att fira klubbens första Bundesligatitel i historien.[2][3]

Men matchen i Hamburg var inte slut. Det spelades fortfarande på övertid och Bayern tryckte desperat på för en kvittering. Och efter en diskutabel bakåtpassning från en Hamburgförsvarare i den fjärde tilläggsminuten fick laget en indirekt frispark inne i hemmalagets straffområde. Efter stora protester och stor palaver skulle Bayern få en sista chans.[2]

Storskärmarna på Parkstadion hade nu tagit in bild från Hamburg och Schalkes fans kunde följa matchens sista sekunder direkt. Att det var livebilder var dock inte självklart då många trodde att man bara visade ett utdrag från matchen i efterhand.[3]

Lagkapten Stefan Effenberg petade bollen till svenske Patrik Andersson som sköt den förbi kastande Hamburgspelare ner i målvaktens högra hörn och med säsongens sista spark avgjordes således hela Bundesliga till Bayern Münchens fördel via Anderssons 1–1-mål.[4] Svensken var den som förlorat luftduellen vid Hamburgs ledningsmål bara minuterna tidigare och var den givne syndabocken vid en förlust men fick nu ikläda sig hjälterollen. Noterbart är att målet var Anderssons första ligamål för Bayern som dessutom kom i hans sista match för den tyska klubben.[5]

I Gelsenkirchen på Parkstadion förstod ändå inte alla vad som hade hänt och många trodde att det hela var ett dåligt skämt. Det var det dock inte och när man fick bekräftelse på upplösningen övergick Schalkes firande i förbittring över det förlorade ligaguldet.[6]

Säsongsfinalen av Bundesliga 2000/01 har i efterhand skildrats flitigt i tysk media och går under epitetet "4 Minuten im Mai" (4 minuter i maj).[7]

Lag och arenor redigera

 
 
 
 
 Bochum 
 
 
 
 
 
 
 
 Berlin 
 
 Köln 
 
 
 
 
 Bremen 
 
Geografisk placering av de deltagande lagen i Bundesliga 2000/2001.
Lag Förbundsland Ort Arena Kapacitet
1860 München   Bayern München Olympiastadion 63 000
Bayer Leverkusen   Nordrhein-Westfalen Leverkusen Bayarena 22 500
Bayern München   Bayern München Olympiastadion 63 000
Bochum   Nordrhein-Westfalen Bochum Ruhrstadion 36 000
Borussia Dortmund   Nordrhein-Westfalen Dortmund Westfalenstadion 68 600
Eintracht Frankfurt   Hessen Frankfurt Waldstadion 62 000
Energie Cottbus   Brandenburg Cottbus Stadion der Freundschaft 21 000
Freiburg   Baden-Württemberg Freiburg Dreisamstadion 25 000
Hamburger SV   Hamburg Hamburg Volksparkstadion 62 000
Hansa Rostock   Mecklenburg-Vorpommern Rostock Ostseestadion 25 850
Hertha Berlin   Berlin Berlin Olympiastadion 76 000
Kaiserslautern   Rheinland-Pfalz Kaiserslautern Fritz-Walter-Stadion 41 500
Köln   Nordrhein-Westfalen Köln Müngersdorfer Stadion 46 000
Schalke 04   Nordrhein-Westfalen Gelsenkirchen Parkstadion 70 000
Stuttgart   Baden-Württemberg Stuttgart Neckarstadion 53 700
Unterhaching   Bayern München Stadion am Sportpark 11 300
Werder Bremen   Bremen Bremen Weserstadion 36 000
Wolfsburg   Niedersachsen Wolfsburg VfL-Stadion am Elsterweg 21 600

Tabeller redigera

Kvalificerad för Champions League 2001/2002
Kvalificerad för kval till Champions League 2001/2002
Kvalificerad för Uefacupen 2001/2002
Kvalificerad för Intertotocupen 2001
Nedflyttad till 2. Bundesliga 2001/2002

Poängtabell redigera

 Denna tabell: visa  redigera 

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Bayern München (RM) 34 19 6 9 62 37 +25 63
2 Schalke 04 34 18 8 8 65 35 +30 62
3 Borussia Dortmund 34 16 10 8 62 42 +20 58
4 Bayer Leverkusen 34 17 6 11 54 40 +14 57
5 Hertha Berlin 34 18 2 14 58 52 +6 56
6 Freiburg 34 15 10 9 54 37 +17 55
7 Werder Bremen 34 15 8 11 53 48 +5 53
8 Kaiserslautern 34 15 5 14 49 54 −5 50
9 Wolfsburg 34 12 11 11 60 45 +15 47
10 Köln (U) 34 12 10 12 59 52 +7 46
11 1860 München 34 12 8 14 43 55 −12 44
12 Hansa Rostock 34 12 7 15 34 47 −13 43
13 Hamburger SV 34 10 11 13 58 58 0 41
14 Energie Cottbus (U) 34 12 3 19 38 52 −14 39
15 Stuttgart 34 9 11 14 42 49 −7 38
16 Unterhaching 34 8 11 15 35 59 −24 35
17 Eintracht Frankfurt 34 10 5 19 41 68 −27 35
18 Bochum (U) 34 7 6 21 30 67 −37 27

Resultattabell redigera

 Denna tabell: visa  redigera 

  Hemma \ Borta   60M LEV BMÜ BOC DOR FRA COT FRE HSV ROS BSC KAI KÖL S04 STU UNT BRE WOL
1860 München 1–0 0–2 2–4 1–0 2–2 0–1 3–1 2–1 2–1 0–1 0–4 3–1 1–1 2–1 0–2 2–1 2–2
Bayer Leverkusen 0–0 0–1 1–0 2–0 1–0 1–3 1–3 1–1 1–2 4–0 4–2 4–1 0–3 4–0 1–0 3–0 2–0
Bayern München 3–1 2–0 3–2 6–2 1–2 2–0 1–0 2–1 0–1 4–1 2–1 1–1 1–3 1–0 3–1 2–3 3–1
Bochum 1–1 3–2 0–3 1–1 2–1 1–0 1–3 0–4 1–2 1–3 0–1 2–3 1–1 0–0 3–0 1–2 2–1
Borussia Dortmund 2–3 1–3 1–1 5–0 6–1 2–0 1–0 4–2 1–0 2–0 1–2 3–3 0–4 0–0 3–0 0–0 2–1
Eintracht Frankfurt 1–0 1–3 0–2 3–0 1–1 1–0 3–0 1–1 4–0 0–4 3–1 1–5 0–0 2–1 3–0 1–2 1–2
Energie Cottbus 2–3 1–2 1–0 2–0 1–4 2–0 0–2 4–2 1–0 3–0 0–2 0–2 4–1 2–1 1–0 3–1 0–0
Freiburg 0–3 0–1 1–1 5–0 2–2 5–2 4–1 0–0 0–0 1–0 5–2 0–0 3–1 4–0 2–0 0–1 4–1
Hamburger SV 2–2 1–3 1–1 3–0 2–3 2–0 2–1 5–0 2–1 1–2 1–1 1–1 2–0 2–2 1–1 2–1 3–2
Hansa Rostock 0–0 2–1 3–2 2–0 1–2 0–2 1–0 0–0 1–0 0–2 1–0 2–1 0–4 1–1 2–2 5–2 1–1
Hertha Berlin 3–0 1–1 1–3 4–0 1–0 3–0 3–1 2–2 4–0 1–0 2–4 4–2 0–4 2–0 2–1 4–1 1–3
Kaiserslautern 3–2 0–1 0–0 0–1 1–4 4–2 1–1 0–2 2–1 0–1 0–1 3–1 3–2 1–0 4–0 2–0 0–0
Köln 4–0 1–1 1–2 2–0 0–0 4–1 4–0 0–1 4–2 5–2 1–0 0–1 2–2 3–2 1–1 1–3 0–0
Schalke 04 2–0 0–0 3–2 2–1 0–0 4–0 3–0 0–0 0–1 2–0 3–1 5–1 2–1 2–1 5–3 1–1 2–1
Stuttgart 2–2 4–1 2–1 1–1 0–2 4–1 1–0 0–0 3–3 1–0 0–1 6–1 0–3 1–0 2–2 2–1 2–1
Unterhaching 3–2 1–2 1–0 2–1 1–4 2–0 2–1 1–1 2–1 1–1 5–2 0–0 0–0 0–2 0–0 0–0 0–3
Werder Bremen 2–0 3–3 1–1 2–0 1–2 1–1 3–1 3–1 3–1 3–0 3–1 1–2 2–1 2–1 1–0 0–0 2–3
Wolfsburg 0–1 2–0 1–3 0–0 1–1 3–0 1–1 1–2 4–4 2–1 2–1 4–0 6–0 2–0 2–2 6–1 1–1

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), 28 mars 2012.

Noter redigera