Frihet – den blå filmen

fransk film från 1993 regisserad av Krzysztof Kieślowski
(Omdirigerad från Frihet - den blå filmen)

Frihet – den blå filmen (originaltitel: Trois couleurs: Bleu) är en fransk dramafilm från 1993 av den polske regissören Krzysztof Kieślowski.[1]

Frihet – den blå filmen
(Trois couleurs – Bleu)
GenreDrama
RegissörKrzysztof Kieślowski
ProducentMarin Karmitz
ManusKrzysztof Kieślowski
Krzysztof Piesiewicz
Agnieszka Holland
Edward Zebrowski
SkådespelareJuliette Binoche
Benoît Régent
OriginalmusikZbigniew Preisner
FotografSlawomir Idziak
KlippningJacques Witta
PremiärFrankrike 8 september 1993 (Frankrike),
10 oktober 1993 (Polen),
17 december 1993 (Sverige)
Speltid94 minuter
LandFrankrike Frankrike
Polen Polen
Schweiz Schweiz
SpråkFranska
Rumänska
Polska
IMDb SFDb Elonet

Filmen ingår i trilogin Trikoloren (Trois couleurs). Manuset är skrivet av Kieslowski, Krzysztof Piesiewicz, Agnieszka Holland och Edward Zebrowski. Musiken är skriven av Zbigniew Preisner.

Filmen vann Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig (delat med Short Cuts).

Handling

redigera

Filmen handlar om Julie som efter att hennes man och barn omkommit i en bilolycka försöker distansera sig från alla minnen och mänskliga relationer. Musik spelar en framträdande roll i filmen, både direkt och symboliskt. Julies make Patrice var en berömd kompositör och efter dennes död vill deras bekant Olivier fullborda hans oavslutade kompositioner, som Olivier tror egentligen är skrivna av Julie. Julie får veta att Patrice varit otrogen och letar upp kvinnan som väntar hans barn. Så småningom inleder hon en kärleksrelation med Olivier och låter till slut Olivier ta åt sig äran för musikstyckena hellre än att det avslöjas att det är hon, och inte Patrice, som är den verklige kompositören.

Rollförteckning

redigera
  • Juliette Binoche - Julie Vignon (de Courcy)
  • Benoît Régent - Olivier
  • Florence Pernel - Sandrine
  • Charlotte Véry - Lucille
  • Hélène Vincent - journalist
  • Philippe Volter - Estate Agent
  • Claude Duneton - läkaren
  • Hugues Quester - Patrice
  • Emmanuelle Riva - modern
  • Daniel Martin - granne
  • Jacek Ostaszewski - flöjtist
  • Catherine Therouenne - granne
  • Yann Trégouët - Antoine
  • Alain Ollivier - jurist
  • Isabelle Sadoyan - tjänare

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera