Friedrich Ludwig (musikforskare)

tysk professor

Friedrich Ludwig, född den 8 maj 1872 i Potsdam, död den 3 oktober 1930 i Göttingen, var en tysk musikhistoriker, vars namn är intimt förknippat med utforskandet och nyupptäckten av medeltidens musik i början av 1900-talet.

Ludwig studerade först historia vid universitetet i Straßburg, där han som lärjunge till Harry Bresslau 1896 promoverades. Sin musikaliska skolning hade han att tacka dels Gustav Jacobsthal, som då innehade den enda lärostolen i historisk musikvetenskap i Tyskland, dels Albert Schweitzer och Hans Pfitzner, som han lärt känna i Straßburg. Efter att under nära ett årtionde ha genomrest Europa på jakt efter källor, habiliterade han sig 1905 och blev den då emeriterade Jacobsthals efterträdare, först som docent, från 1910 som extra ordinarie professor. Efter Första världskrigets slut var han tvungen att lämna det till Frankrike avträdda Elsass. År 1920 blev han ordinarie professor i Göttingen, där han även var universitetets rektor 1929/30.

Bibliografi (i urval) redigera

  • Die mehrstimmige Musik des 14. Jahrhunderts. I: Sammelbände der Internationalen Musikgesellschaft, band 4, 1902/03, sidorna 16–69
  • Die 50 Beispiele Coussemaker’s aus der Handschrift von Montpellier. I: Sammelbände der Internationalen Musikgesellschaft, band 5, 1903/04, sidorna 177–244
  • Die mehrstimmige Musik der ältesten Epoche im Dienste der Liturgie. Ein mehrstimmiges Sankt-Jakobs-Offizium des 12. Jahrhunderts. I: Kirchenmusikalisches Jahrbuch, band 19, 1905, sidorna 1–16
  • Über die Entstehung und die erste Entwicklung der lateinischen und französischen Motette in musikalischer Beziehung. I: Sammelbände der Internationalen Musikgesellschaft, band 7, 1905/06, sidorna 514–528
  • Die Aufgaben der Forschung auf dem Gebiete der mittelalterlichen Musikgeschichte. Straßburg 1906
  • Die mehrstimmigen Werke der Handschrift Engelberg 314. I: Kirchenmusikalisches Jahrbuch, band 21, 1908, sidorna 48–61
  • Die liturgischen Organa Leonins und Perotins. I: Festschrift für Hugo Riemann. Leipzig 1909, sidorna 200–213
  • Die mehrstimmige Musik des 11. und 12. Jahrhunderts. I: Kongress-Bericht zur Haydn-Zentenarfeier. Wien 1909, sidorna 101–108
  • Repertorium organorum recentioris et motetorum vetustissimi stili. I. Catalogue raisonné der Quellen, Abt. 1. Handschriften in Quadratnotation. Niemeyer, Halle 1910
  • Perotinus Magnus. I: Archiv für Musikwissenschaft, band 3, 1921, sidorna 361–370
  • Die Quellen der Motetten ältesten Stils. In: Archiv für Musikwissenschaft, band 5, 1923, S. 185–222 und Band 6, 1924, sidorna 245 f.
  • Die geistliche nichtliturgische, weltliche einstimmige und die mehrstimmige Musik des Mittelalters bis zum Anfang des 15. Jahrhunderts. I: Guido Adler (utg.): Handbuch der Musikgeschichte. dtv, München 1924/1930, sidorna 157–195
  • Die mehrstimmige Messe des 14. Jahrhunderts. I: Archiv für Musikwissenschaft, band 7 1925, S. 417–435 und Band 8, 1926, sidorna 130
  • Versuch einer Übertragung der Motetten Herenthals Nr. 4 und 5. In: Zeitschrift für Musikwissenschaft, band 8, 1925/26, sidorna 196–200
  • Beethovens Leonore. 1930

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.