Fresnel-lins är en typ av lins som utvecklades av den franske fysikern och forskaren Augustin-Jean Fresnel.

1. Genomskärning av Fresnel-lins
2. Genomskärning av en traditionell lins med samma styrka

Den är tunnare än en motsvarande plankonvex lins, och användes ursprungligen i fyrar, men återfinns numera också i ljuskällor för film-, teve- och teater-ändamål, samt i overheadprojektorer. Fresnel-lins används även i sökaren (mattskivan) på en spegelreflexkamera.

Storlekar på fyrlinser redigera

Fresnels linser för fyrar indelas vanligen i sex ordningar, beroende på fokallängden. En Fresnel-lins ordning är ungefär samma som linsens dioptri, eller brytkraft. Dioptrin är den inverterade fokallängden i meter. En Fresnel-lins som har en fokallängd på 50 cm klassificeras som andra ordningens.

Den största linsen (första ordningens) har en fokallängd på 920 mm (36 tum) och dess höjd är 2590 mm (8.5 fot). Det kompletta montaget är ca 3,7 m högt och 1,8 m brett. Den minsta (sjätte ordningens) har en fokallängd på 150 mm (5,9 tum) och har en höjd på 433 mm (17 tum).

Det finns också några Fresnel-linser som faller utanför de vanliga "ordningarna". De största kallas "hyperradiala". En sådan finns på Makapuu-fyren på ön Oahu, Hawaii, USA. Denna lins är 3,7 m (12 fot) hög och innehåller över tusen prismor. En inte fullt så stor lins som den hyperradiala (men ändå större än första ordningens lins) är den mesoradiala.

Det finns numera också mindre linser än sjätte ordningens, nämligen sjunde och åttonde ordningens linser. Dessutom finns 3½:e ordningens, ett mellanting mellan tredje och fjärde ordningens linser.

Cordouan var den första fyr i världen som år 1823 försågs med en Fresnel-lins. Oksöy fyr var den första fyr utanför Frankrike som år 1832 fick en sådan lins.[1]

Den första Fresnel-linsen i en svensk fyr installerades i Vinga fyr år 1840[2]. Första ordningens Fresnel-linser finns idag installerade i Kullens fyr, som är Sveriges ljusstarkaste, och i Hoburg fyr.

Bilder redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 november 2011.
  1. ^ Högselius, Per (16 april 2014). ”Uppfinningen som fick Frankrike att stråle”. Svenska Dagbladet: s. Kulturdelen 6-7. https://www.svd.se/uppfinningen-som-fick-frankrike-att-strala. Läst 17 april 2014. 
  2. ^ Svenska fyrsällskapet Arkiverad 31 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar redigera