Fredrik Vilhelm III av Preussen
Fredrik Vilhelm III (ty. Friedrich Wilhelm III.), född 3 augusti 1770 i Potsdam, död 7 juni 1840 i Berlin, var kung av Preussen från 1797 till sin död, samt kurfurste av Brandenburg från trontillträdet till det tysk-romerska rikets upplösning 1806.
| Fredrik Vilhelm III av Preussen | |
|---|---|
| |
| Fredrik Vilhelm III av Preussen | |
| Regeringstid | 16 november 1797–7 juni 1840 |
| Företrädare | Fredrik Vilhelm II av Preussen |
| Efterträdare | Fredrik Vilhelm IV av Preussen |
| Regeringstid | 16 november 1797-1806 |
| Företrädare | Fredrik Vilhelm II av Preussen |
| Efterträdare | Kurfurstetiteln avskaffades 1806 |
| Gemål | |
| Barn |
|
| Personnamn | Friedrich Wilhelm |
| Ätt | Huset Hohenzollern |
| Far | Fredrik Vilhelm II av Preussen |
| Mor | Fredrika Louise av Hessen-Darmstadt |
| Född | 3 augusti 1770 Potsdam, Preussen |
| Död | 7 juni 1840 (69 år) Berlin, Preussen |
| Begravd | Charlottenburgs slott, Berlin |
.svg)
| |
| |
Han var son till Fredrik Vilhelm II och Fredrika Louise av Hessen-Darmstadt samt far till de preussiska kungarna Fredrik Vilhelm IV och Vilhelm I, den senare utropades 1871 till tysk kejsare.
Biografi redigera
Fredrik Vilhelm var en redbar karaktär, men utan större energi och begåvning. Han gjorde visserligen slut på det frivola hovlivet och det inskränkta styret, då han avskedade faderns gunstlingar, men fortsatte den franskvänliga neutralitetspolitiken, som grundlagts genom freden i Basel 1795. Denna politik slutade med katastrof. När Napoleon korsade Preussens planer på att ta kontrollen över Hannover, kunde Fredrik Vilhelm, som var starkt beroende av sin omgivning, inte hålla stånd mot krigspartiet vid hovet, och bröt oförberett med Frankrike 1806. Preussiska armén gjorde i det följande kriget ett fullständigt sammanbrott, Fredrik Vilhelm måste fly till Ostpreussen och i freden i Tilsit 1807 avträda närmare halva sitt rike. Under dessa motgångar hade Fredrik Vilhelm ett starkt stöd av sin drottning Louise av Mecklenburg-Strelitz, som var en starkare karaktär än han själv.
Nederlaget banade dock väg för reformvänliga krafter, och en period av livligt reformarbete inleddes, främst riktat mot att bryta ned ståndsskrankorna, rationalisera administrationen samt reorganisera militären efter moderna principer. Reformarbetets upphovsman friherre von Stein avskedades visserligen redan 1808, men reformerna fortsatte, om än mera försiktigt, under Karl August von Hardenberg 1810–1812.
1812 tvingades Fredrik Vilhelm av Napoleon till att ingå ett förbund mot Ryssland. När ryska fälttåget brutit fransmännens övermakt, var Fredrik Vilhelm obeslutsam och viljesvag, osäker om sin position, tills den nationella rörelsen och hans egna truppers övergång till ryssarna genom Tauroggenkonventionen tvingade honom att handla. I februari 1813 slöt han förbund med Ryssland, och i mars gjorde han den, av en ämbetsman författade, kända appellen "An mein Volk". Hären organiserades nu på allmänna värnpliktens grund.[1]
Sedan Preussen vid Wienkongressen 1815 fått full territoriell upprättelse och Fredrik Vilhelm inträtt i Heliga alliansen, fick de reaktionära grupperna vid hovet åter inflytande. Ett löfte om en författning som avgetts under frihetskriget infriades ej, och frihetsrörelsen förföljdes. Fredrik Vilhelm anslöt sig nu helt till den tvångspolitik, som formulerats av Karlsbadbesluten och Troppauprotokollen. I ersättning för den uteblivna författningen inrättades provinslantdagar 1823. Fredrik Vilhelms religiösa intressen tog sig uttryck i den så kallade unionen 1817, som skulle närma reformerta och lutheraner. Den preussiska tullpolitiken införde genom tullagen 1818, som var frihandelsvänlig och sammanband alla preussiska provinser till en enhet, och genom tyska tullföreningen 1834, principer av utomordentlig politisk betydelse.[1]
Familj redigera
Fredrik Vilhelm var gift två gånger, första gången den 24 december 1793 med Louise av Mecklenburg-Strelitz (född 1776, död 1810), med vilken han fick alla sina barn, och andra gången (morganatiskt) 1824 med grevinnan Auguste von Harrach (född 1800, död 1873).
Barn redigera
- Dödfödd dotter 1794.
- Fredrik Vilhelm IV, (född 1795, död 1861), kung av Preussen, gift 1823 med Elisabeth Ludovika av Bayern.
- Vilhelm I, (född 1797, död 1888), kung av Preussen och tysk kejsare, gift 1829 med Augusta av Sachsen-Weimar.
- Charlotte (född 1798, död 1860), rysk kejsarinna som Alexandra Feodorovna, gift 1817 med tsar Nikolaj I av Ryssland.
- Friederike (född 1799, död 1800).
- Karl (född 1801, död 1883), gift 1827 med Marie av Sachsen-Weimar, far till fältmarskalken Fredrik Karl av Preussen.
- Alexandrine (född 1803, död 1892), gift 1822 med Paul Fredrik av Mecklenburg-Schwerin.
- Ferdinand (född 1804, död 1806).
- Luise (född 1808, död 1870), gift 1825 med prins Fredrik av Nederländerna.
- Albrekt (född 1809, död 1872), gift 1830–1849 med Marianne av Nederländerna (slutade i skilsmässa) och från 1853 till sin död morganatiskt med friherrinnan Rosalie von Hohenau.
Anfäder redigera
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Fredrik Vilhelm III av Preussen.
| Företrädare: Fredrik Vilhelm II |
Kung av Preussen 1797–1840 |
Efterträdare: Fredrik Vilhelm IV |
| Företrädare: Fredrik Vilhelm II |
Kurfurste och markgreve av Brandenburg 1797–1806 |
Efterträdare: Tysk-romerska riket upplöstes och kurfurstetiteln avskaffades 1806 |