Fredrik Ulrik Reenstierna

Fredrik Ulrik Reenstierna, född 22 mars 1722 i Hamburg, död 3 oktober 1783 i Linköping, var en svensk ämbetsman, sonson till Jacob Reenstierna d.y.

Fredrik Ulrik Reenstierna började sin bana som auskultant i Stockholms stads underrätter och utnämndes 1739 till auskultant i Svea hovrätt. Han blev amanuens i fiskalskontoret därst. 1740, extra notarie vid kriminalprotokollet 1744, extra ordinarie fiskal 1747 och sekreterare vid riksens ständers kontor 1748. Reenstierna fick lagmans fullmakt 1756 och utnämndes till lagman i Östergötlands lagsaga 1758, samt fick landshövdings titel 1762. Han blev landshövding i Östergötlands län 1775 och innehade detta uppdrag till sin död. Reenstierna föreslogs 1761 som riksråd, men undanbad sig detta ämbete. Han bevistade flera riksdagar och var fullmäktig i järnkontoret och i generaltulldirektionen. Han invaldes 1781 som ledamot av Kungliga patriotiska sällskapet. Han ägde Nyfors och Kårslångens järnbruk i Malingsbo socken i Dalarna. Fredrik Ulrik Reenstierna dog ogift och slöt därför den grevliga ätten Reenstierna på svärdssidan, varför vapnet vid jordfästningen krossades av kammarherren, friherre Knut Leijonhufvud.

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  • Elgenstierna, Gustaf, red (1925-1936). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. Stockholm: Norstedt 
Företrädare:
Carl Harald Strömfelt
Landshövding i Östergötlands län
1775–1783
Efterträdare:
Fredrik Georg Strömfelt