Fredrik Taube

svensk greve och sjöofficer

Den här sidan handlar om kommendör Fredrik Taube född 1909. För generalmajoren född 1813, se Fredrik Taube (1813–1888).

Fredrik Taube
Fredrik Taube (till höger).
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Marinen
Tjänstetid 1931–1969
Grad Kommendör
Personfakta
Född 21 mars 1909
Göteborgs Kristine församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
Död 16 april 1993 (84 år)
Sankt Johannes församling i Stockholms län, Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt Taube
Far Carl Taube
Mor Marianne von Schwerin
Familj
Gift 1936
Make/maka Stina Delin
Barn Gustaf Taube

Carl Fredrik Berendt Taube, född 21 mars 1909 i Göteborgs Kristine församling i Göteborgs och Bohus län, död 16 april 1993 i Sankt Johannes församling i Stockholm,[1] var en svensk greve och sjöofficer.

Biografi redigera

Militär karriär redigera

Taube avlade studentexamen i Vänersborg 1927 och sjöofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1931. Han utnämndes samma år till fänrik i flottan, befordrades till underlöjtnant 1933 och löjtnant 1935 samt studerade vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1937–1938. Taube tjänstgjorde vid Marinförvaltningen 1938–1939 och gick Minkursen vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1939–1940. Han var kadettofficer och lärare vid Kungliga Sjökrigsskolan 1940–1945 och befordrades till kapten 1941. Taube var biträdande marinattaché vid ambassaden i London 1945–1946 och fartygschefminfartyget Älvsnabben 1949. Han befordrades till kommendörkapten av andra graden 1951 och var chef för Minbyrån vid Marinförvaltningen 1951–1957 samt befordrades till kommendörkapten av första graden 1954. Åren 1957–1958 var Taube åter fartygschef på Älvsnabben, varefter han var chef för Personalavdelningen vid Marinstaben 1958–1960 och studerade vid Försvarshögskolan 1960. Han var åter chef för Minbyrån vid Marinförvaltningen 1960–1968, varefter han var chef för Minbyrån i Marinmaterielförvaltningen vid Försvarets materielverk 1968–1969. Taube befordrades 1962 till kommendör och inträdde 1969 i reserven.[2] Som chef för Minbyrån ”gjorde han framstående insatser, egentligen bara kända av närstående inom marinen, eftersom minvapnet alltid omgärdas av stor sekretess. Där ansågs han närmast som en banbrytare.”[3]

Fredrik Taube invaldes 1950 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[4] och utsågs 1971 till hedersledamot.[5] Han invaldes 1965 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6] Han var riksordförande i föreningen Flottans män 1966–1979.[5]

Familj redigera

Fredrik Taube var son till distriktslantmätaren, kaptenen, greve Carl Taube och Marianne von Schwerin. Han gifte sig 1936 med Stina Delin (1916–1982), dotter till Knut Delin och Frida Folin.[2] Makarna Taube vilar på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[7] De fick sönerna Gustaf, Diedrik, Johan och Carl.[8]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 160. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  3. ^ Odelberg, Wilhelm (1993). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar 197: sid. 270. 
  4. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 237. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  5. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 1087. https://runeberg.org/vemardet/1993/1087.html .
  6. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 169. ISBN 91-630-4181-2 .
  7. ^ ”Taube, Fredrik”. SvenskaGravar. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/46036768. Läst 14 maj 2021. 
  8. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 1278. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1302.html .
  9. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1952. Kungl. Svenska riddareordnarna 1952. Uppsala. 1952. sid. 45. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64199/1/gupea_2077_64199_1.pdf .
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1967. Kungl. Svenska riddareordnarna 1967. Uppsala. 1967. sid. 98. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64607/1/gupea_2077_64607_1.pdf .