Franska protektoratet Tunisien

monarki i Nordafrika åren 1881–1956
(Omdirigerad från Franska Tunisien)

Franska protektoratet Tunisien (franska: Protectorat français de Tunisie; arabiska: الحماية الفرنسية في تونس Al-Himaïet Al-Fransiyeh fi Tounes) skapades 1881, under Kapplöpningen om Afrika, och varade fram till Tunisien utropades fullt oberoende 1956.

Franska protektoratet Tunisien
Protectorat français de Tunisie (Franska)
الحماية الفرنسية في تونس (Arabiska)

18811956

Flagga

Tunisiien (mörkblå färg) Franska besittningar i Afrika (ljusblå färg) 1913
Tunisiien (mörkblå färg)
Franska besittningar i Afrika (ljusblå färg)
1913
Tunisiien (mörkblå färg)
Franska besittningar i Afrika (ljusblå färg)
1913
Huvudstad Tunis
Språk Arabiska
Berberspråk
Franska
Italienska
Turkiska
Statsskick Monarki
Bildades 12 maj 1881
 – bildades genom Fördraget i Brado
Upphörde 20 mars 1956
 – upphörde genom Självständighet
Areal 155 000 kvadratkilometer (59 846 engelska kvadratmil) km² (1881)
Folkmängd
 – befolkningstäthet
2 600 000 (1939)
155 000 inv/km²
Valuta
Tunisisk rial
(till 1891)
Tunisisk franc
(1891-1958)

Tunisien hade tidigare varit en provins i Osmanska riket men hade starkt självstyre under bej Muhammad III as-Sadiq.

1877 förklarade Ryssland krig mot Osmanska riket. Ryssarnas vinst ledde till att Osmanska riket försvagades, vilket ledde till självständiga statsbildningar på Balkanhalvön samt internationella diskussioner om de osmanska Nordafrikaprovinsernas framtid.

Andra världskriget redigera

Huvudartikel: Fälttåget i Tunisien
 
Karta över Fälttåget i Tunisien 1942–1943

Många tunisier uppskattade Frankrikes nederlag mot Tyskland i juni 1940,[1]

Självständighet redigera

 
Habib Bourguiba talar i Bizerte 1952

Avkoloniseringen visade sig bli en långdragen och kontroversiell affär. I Tunisien krävde nationalisterna den avsatte bejens återkomst, samt reformer.[2]

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 mars 2012.

Fotnoter redigera

  1. ^ Perkins 2004, p. 105.
  2. ^ Aldrich 1996, p. 289.