Frans Josefs land
Frans Josefs land (ryska: Земля Франца-Иосифа; Zemlja Frantsa-Iosifa) är en ögrupp i Norra ishavet. Den tillhör Ryssland sedan 1926.

Geografi Redigera
Ögruppen ligger mellan 79° 45' (Kap Flora på Northbrook) och 81° 51' (Kap Fligely på Kronprins Rudolfs land) n. br. samt 41° och 65° ö. längd. Den består av omkring 60 öar, vilka genom två breda, från norr till söder gående sund, Austriasundet i öster och Brittiska kanalen i väster, delas i tre grupper. Till den östligaste hör Salms ö, Wilczeks land och Graham Bells land, till den mellersta Halls ö, McClintocks ö, Hoockers ö, Zichys land, Karl Alexanders land och Kronprins Rudolfs land och till den västliga Prins Georgs land och Alexandras land.
I södra änden av Brittiska kanalen ligger Northbrookön med Kap Flora, där Frederick George Jackson 1894-1897 hade sin station Elmwood. Frans Josefs land är liksom Spetsbergen ett av fjordar och sund sönderskuret taffelland, bestående av horisontella lager av jura- och kritformationer, vilka täcks av ett mäktigt basalttäcke. Den högsta punkten är belägen 620 meter över havet. Nästan alla öarna höjer sig med branta sidor terrassformigt och är i sina övre delar täckta av inlandsis, från vilken talrika glaciärer skjuter ända ner till havet.
Klimat och natur Redigera
Årsmedeltemperaturen är -18 °C; den lägsta iakttagna temperaturen är -48,9 °C, den högsta +10 °C. Den södra och västra kusten har en jämförelsevis rik flora och fauna; 21 fågelarter iakttogs av Jackson. Trädvegetation saknas dock alldeles; ögruppen är inte bebodd men det finns några ryska forskningsstationer samt en militärbas.
Historia Redigera
Den svensk-norske sälfångaren Nils Fredrik Rönnbäck tillsammans med fångstmannen Johan Petter Aidijärvi upptäckte ögruppen 1865 på skonaren Spetsbergen[1]. Ögruppen upptäcktes officiellt den 30 augusti 1873 av den andra österrikisk-ungerska polarexpeditionen under Julius von Payer och Karl Weyprecht och uppkallades efter kejsaren Frans Josef.
Ögruppen undersöktes i sina västliga delar närmare av Payer 1874. 1880–1881 besöktes den av J. B. Leigh Smith, och 1894–1897 genomforskade Frederick George Jackson dess västra del. De nordöstra öarna genomströvades av Fridtjof Nansen och Hjalmar Johansen 1896.
Från denna ögrupp utgick de polarexpeditioner, som leddes av amerikanen Walter Wellman 1898–1899, prins Ludvig Amadeus, hertig av Abruzzerna 1899–1900 och amerikanen Evelyn Briggs Baldwin 1901–1902.
Eftersom resan då dessa öar upptäcktes inte var bekostad av offentliga medel utan helt privat finansierad, tillföll inte dessa öar Österrike-Ungern per automatik. Först 1926 hävdade något land definitivt territoriellt anspråk på ögruppen, i och med att Sovjetunionen annekterade den och den införlivades i Ryska SFSR. Under kalla kriget var Frans Josefs land militär spärrzon och det behövs fortfarande speciellt tillstånd för att besöka ögruppen.
Referenser Redigera
Noter Redigera
- ^ ”Frans Josefs land” (på norskt bokmål). Wikipedia. https://no.wikipedia.org/w/index.php?title=Frans_Josefs_land&oldid=16616267. Läst 27 december 2016.
Övriga källor Redigera
- Frans Josefs land i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)