Francesco Moser

	Francesco Moser
	Cykelsport
Världsmästerskap

	Francesco Moser
	Francesco Moser 2011.
Namn	Francesco Moser
Smeknamn	Lo sceriffo, "Sheriffen"
Född	19 juni 1951 (71 år)
Hemland	Italien
Längd	180 cm
Vikt	79 kg
Stallinformation
Nuvarande stall	Avslutad karriär
Disciplin	Landsväg; Bana
Roll	Cyklist
Proffsstall
1975; 1976–1977; 1977–1982; 1983–1985; 1986–1987; 1988	Filotex; Sanson; Famcucine; Gis Gelati; Supermercati Brianzoli; Château d'Ax
Viktiga segrar
	Giro d'Italia 1984,; poängtävlingen 1976, 1977, 1978, 1982,; + 23 etapper; Tour de France; ungdomstävlingen 1975,; + , 2 etapper; Vuelta a España, 2 etapper; Världsmästerskapens linjelopp 1977; Världsmästerskapen, Individuell förföljelse 1976; Nationsmästerskapens linjelopp 1975, 1979, 1981; Milano–San Remo 1984; Paris–Roubaix 1978, 1979, 1980; Lombardiet runt 1975, 1978; La Flèche Wallonne 1977; Paris–Tours 1974; Katalonien runt 1978; Tirreno–Adriatico 1980, 1981; Gent–Wevelgem 1979; Züri Metzgete 1977
	Senast uppdaterad: 5 november 2012

Francesco Moser, född 19 juni 1951 i Giovo, Trento, är en tidigare tävlingscyklist från Italien. Han kallades ibland för Lo sceriffo, "Sheriffen". Moser var en av de dominerande cyklisterna under 1970-talet fram till tidigt 1980-tal. Han vann bland annat Giro d'Italia 1984 och Världsmästerskapens linjelopp 1977.

Gatsten på Allée Charles Crupelandt i Roubaix som visar på Francesco Mosers tre raka segrar i Paris–Roubaix 1978, 1979 och 1980.

KarriärRedigera

KlassikernaRedigera

Francesco Moser slutade tvåa i Paris–Roubaix 1974 bakom Roger De Vlaeminck och tvåa bakom belgaren Marc Demeyer i tävlingen 1976. Efter de två förlusterna lyckades han att vinna tävlingen 1978 då han vann före De Vlaeminck och Jan Raas. Han vann tävlingen igen 1979 framför Roger De Vlaeminck och Hennie Kuiper och sedan tog han sin tredje vinst 1981 när han slutade före Bernard Hinault och Roger De Vlaeminck. Han slutade också trea i tävlingen 1983 efter Hennie Kuiper och Gilbert Duclos-Lassalle.

Moser vann Lombardiet runt 1975 och 1978, samt Milano–San Remo 1984. Av de andra klassikerna vann han också Paris–Tours 1974, Züri Metzgete och La Flèche Wallonne 1977, samt Gent-Wevelgem 1979.

Grand ToursRedigera

1984 vann Francesco Moser det italienska etapploppet Giro d'Italia framför Laurent Fignon och Moreno Argentin. Moser, som framförallt var tempoloppsspecialist, fick ta fördel av sin talang i den disciplinen för att ta så mycket tid som möjligt på bergsspecialisterna. Han vann också tävlingens poängtröja 1976, 1977, 1978 och 1982.

VärldsmästerskapenRedigera

Moser tog världsmästartiteln 1977 när han vann Världsmästerskapen framför Dietrich Thurau och Franco Bitossi. Han tog silvermedaljen i tävlingen 1976, en tävling där vinnaren blev belgaren Freddy Maertens. Han slutade också tvåa i tävlingen 1978 efter den nederländske cyklisten Gerrie Knetemann.

TidsrekordRedigera

Cykeln Francesco Moser slog tidsrekordet på 1984.

Moser slog Eddy Merckxs tidsrekord från 1973 år 1984, men den cykel som Moser använde sig av var mer avancerad än den Merckx hade använt sig av. 1997 tog Union Cycliste Internationale, UCI, bort alla rekord som hade tagits med cyklar som hade haft teknologisk övertag framför de cyklar som använts före 1972. Merckx rekord höll sig fram till 1993 när den okände cyklisten Graeme Obree satte ett nytt distansrekord på en timmes cykling. Francesco Moser auktionerade senare ut sin cykel där pengarna gick till Unicef. 1999 erkände han att han hade använts sig av bloddopning för att slå rekordet. Den dopning han använde sig av var inte olagligt vid tillfället när rekordet sattes.

Efter karriärenRedigera

Moser avslutade sin professionella cykelkarriär 1987. Han blev ordförande för Cyclistes Professionnels Associés, CPA, efter Giro d'Italia 1999. CPA kan liknas vid ett fackförbund för professionella cyklister.

PrivatlivRedigera

Francesco Moser är äldre bror till Aldo Moser som vann Grand Prix des Nations 1959. Hans två andra bröder, Enzo Moser och Diego Moser, var också tävlingscyklister. Fransesco Moser är också farbror till Leonardo Moser som blev professionell 2005.