François-Joseph Gossec född 17 januari 1734 i Vergnies (i nuvarande Hainaut), död 16 februari 1829 i Passy (numera stadsdel i Paris), var en belgisk-fransk kompositör.

François-Joseph Gossec
Född17 januari 1734[1][2][3]
Vergnies, Belgien
Död16 februari 1829[1][2][3] (95 år)
Passy, Frankrike
BegravdPère-Lachaise[4]
Medborgare iFrankrike
SysselsättningKompositör[5], violinist, dirigent
Befattning
Operachef
ArbetsgivareConservatoire de Paris
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Gossec var från 1751 verksam i Paris, där han 1770 grundade Concerts des amateurs och 1784 École royale de chant, vilken 1795 uppgick i Conservatorie de musique, och i vars direktion Gossec blev medlem. Gossec vann särskilt uppskattning genom sina operor Les pêcheurs (1766, uppförd i Stockholm 1789 under titeln Skärgårdsflickan) samt körverk, bland annat revolutionshymner.[6]

Gossec hade bland annat Bernhard Crusell som elev. Han betraktas ibland som den franska symfonins fader.

Verk (Urval) redigera

För orkester redigera

  • Sei sinfonie a più strumenti, Op.4 (1759)
  • Sei sinfonie a più strumenti, Op.5 (1761)
  • Sex Symfonier, Op.6 (1762)
  • Sex Symfonier för stor orkester, Op.12 (1769)
  • Två Symfonier (1773)
  • Symfoni Nr.1 (cirka 1771-1774)
  • Symfoni Nr.2 (cirka 1771-1774)
  • Symfoni i F-dur (1774)
  • Symphonie de chasse (1776)
  • Symfoni i D-dur (1776)
  • Symfoni i D-dur (1777)
  • Sinfonia Concertante Nr.2 i F-dur (1778)
  • Symfoni i C-dur för blåsorkester (1794)
  • Symfoni i F-dur för 17 stämmor (1809)

Kammarmusik redigera

  • Sex sonater för två violiner och basso, Op.1 (cirka 1753)
  • Sex duetter för två violiner, Op.7 (1765)
  • Sex trios för två violiner, bas och horn ad lib., Op.9 (1766)
  • Sex kvartetter för flöjt, violin, viola och bas, Op.14 (1769)
  • Sex kvartetter för två violiner, viola och bas, Op.15 (1772)

Operor redigera

  • Le tonnelier, opéra comique (1765)
  • Le faux Lord, opéra comique (1765)
  • Les pêcheurs, opéra comique en 1 act (1766)
  • Toinon et Toinette, opéra comique (1767)
  • Le double déguisement, opéra comique (1767)
  • Les agréments d'Hylas et Sylvie, pastorale (1768)
  • Sabinus, tragédie lyrique (1773)
  • Berthe, opera (1775, not extant)
  • Alexis et Daphné, pastorale (1775)
  • Philémon et Baucis, pastorale (1775)
  • La fête de village, intermezzo (1778)
  • Thésée, tragédie lyrique (1782)
  • Nitocris, opera (1783)
  • Rosine, ou L'éposue abandonnée, opera (1786)
  • Le triomphe de la République, ou Le camp de Grandpré, divertissement-lyrique en 1 acte, (Chénier) (1794)
  • Les sabots et le cerisier, opera (1803)

Vokala verk redigera

  • Messe des morts (Requiem) (1760)
  • La Nativité, oratorium (1774)
  • Te Deum (1779)
  • Te Deum à la Fête de la Fédération för tre röster, manskör och blåsorkester (1790)
  • Hymne sur la translation du corps de Voltaire au Panthéon för tre röster, manskör och blåsorkester (1791)
  • Le Chant du 14 juillet (Marie-Joseph Chénier) för tre röster, manskör och blåsorkester (1791)
  • Dernière messe des vivants, för fyra röster, kör och orkester (1813)

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, François-Joseph Gossec, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Francois-Joseph Gossec, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Henry Jouin, La sculpture dans les cimetières de Paris, vol. 3e série, tome 13, Nouvelles archives de l’art français, 1897, s. 113.[källa från Wikidata]
  5. ^ Musicalics, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932