Öppna huvudmenyn
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1974 hade 15 deltävlingar som kördes under perioden 13 januari-6 oktober. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Emerson Fittipaldi och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Ford.


F1-regler i korthet 1974
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sex bästa poängen från de resterande sju loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

VinnareRedigera

Grand Prix 1974Redigera

Grand Prix utanför VM 1974Redigera

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
  Gran Premio Presidente Medici 3 februari Brasilia   Emerson Fittipaldi McLaren McLaren-Ford
  Race of Champions 17 mars Brands Hatch   Jacky Ickx Lotus Lotus-Ford
  BRDC International Trophy 7 april Silverstone   James Hunt Hesketh Hesketh-Ford

Stall, nummer och förare 1974Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
AAW Racing Team (Surtees-Ford) 23, 43, 44   Leo Kinnunen, Finland
Allied Polymer Group (Brabham-Ford) 208   Lella Lombardi, Italien
Amon-Ford 22, 30   Chris Amon, Nya Zeeland
30   Larry Perkins, Australien
Blignaut (Tyrrell-Ford) 32   Eddie Keizan, Sydafrika
Brabham-Ford 7   Carlos Reutemann, Argentina
8   Richard Robarts, Storbritannien
  Rikky von Opel, Liechtenstein
  Carlos Pace, Brasilien
34   Teddy Pilette, Belgien
BRM 14   Jean-Pierre Beltoise, Frankrike
15   Henri Pescarolo, Frankrike
  Chris Amon, Nya Zeeland
37   François Migault, Frankrike
Chequered Flag (Brabham-Ford) 42   Ian Ashley, Storbritannien
Dempster International (March-Ford) 35   Mike Wilds, Storbritannien
Ensign-Ford 22   Rikky von Opel, Liechtenstein
  Vern Schuppan, Australien
22, 25   Mike Wilds, Storbritannien
Ferrari 11   Clay Regazzoni, Schweiz
12   Niki Lauda, Österrike
Hesketh (March-Ford & Hesketh-Ford) 24   James Hunt, Storbritannien
31   Ian Scheckter, Sydafrika
Hill (Lola-Ford) 26   Graham Hill, Storbritannien
27   Guy Edwards, Storbritannien
  Peter Gethin, Storbritannien
  Rolf Stommelen, Tyskland
John Goldie Racing (Brabham-Ford) 28   John Watson, Storbritannien
34   Carlos Pace, Brasilien
Lotus-Ford 1, 31   Ronnie Peterson, Sverige
2   Jacky Ickx, Belgien
31   Tim Schenken, Australien
Lyncar-Ford 29   John Nicholson, Nya Zeeland
Maki-Ford 25   Howden Ganley, Nya Zeeland
March-Ford 9   Hans-Joachim Stuck, Tyskland
  Reine Wisell, Sverige
10   Howden Ganley, Nya Zeeland
  Vittorio Brambilla, Italien
McLaren-Ford 5   Emerson Fittipaldi, Brasilien
6   Denny Hulme, Nya Zeeland
33   Mike Hailwood, Storbritannien
  David Hobbs, Storbritannien
  Jochen Mass, Tyskland
Parnelli-Ford 55   Mario Andretti, USA
Penske-Ford 66   Mark Donohue, USA
Scuderia Finotto (Brabham-Ford) 31   Carlo Facetti, Italien
32   Helmuth Koinigg, Österrike[1]
43   Gérard Larrousse, Frankrike
Scuderia Scribante (McLaren-Ford) 23   Dave Charlton, Sydafrika
Shadow-Ford 16   Peter Revson, USA[2]
  Brian Redman, Storbritannien
  Bertil Roos, Sverige
  Tom Pryce, Storbritannien
17   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Surtees-Ford 18   Carlos Pace, Brasilien
  Derek Bell, Storbritannien
18, 19   José Dolhem, Frankrike
19   Jochen Mass, Tyskland
  Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
  Helmuth Koinigg, Österrike
30   Dieter Quester, Österrike
Team Canada Formula 1 (Brabham-Ford) 50   Eppie Wietzes, Kanada
Team Gunston (Lotus-Ford) 29   Ian Scheckter, Sydafrika
30   Paddy Driver, Sydafrika
Token-Ford 32, 35   Ian Ashley, Storbritannien
42   Tom Pryce, Storbritannien
  David Purley, Storbritannien
Trojan-Ford 23, 41, 29   Tim Schenken, Australien
Tyrrell-Ford 3   Jody Scheckter, Sydafrika
4   Patrick Depailler, Frankrike
Williams (Iso Marlboro-Ford) 20   Arturo Merzario, Italien
  Richard Robarts, Storbritannien
21   Tom Belsø, Danmark
  Gijs van Lennep, Nederländerna
  Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
  Jacques Laffite, Frankrike

Slutställning förare 1974Redigera

Slutställning konstruktörer 1974Redigera

NoterRedigera

  1. ^ Helmuth Koinigg omkom under USA:s Grand Prix.
  2. ^ Peter Revson omkom under träning inför Sydafrikas Grand Prix.

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera