Folke Johansson (Ängel) (latin: Fulco (Angelus)), död 3 mars 1277,[1] var en svensk präst, som var ärkebiskop av Uppsala stift från 1274 till sin död 1277. Folke Johansson var Uppsalas förste ärkedjäkne och som sådan medverkade han vid ärkesätets förflyttning från Gamla Uppsala till Östra Aros, det nuvarande Uppsala, den 24 januari 1273.

Folke Johansson
Yrke Präst och ärkebiskop
Kyrkliga ämbeten
Kyrka Romersk-katolska kyrkan
Titel Ärkedjäkne
Stift Uppsala stift
Företrädare Den förste ämbetsinnehavaren
Titel Ärkebiskop
Stift Uppsala stift
Period 1274–3 mars 1277
Företrädare Laurentius
Efterträdare Jakob Israelsson
Biskopsvigd 1274
Period 1274–3 mars 1277
Personfakta
Död 3 mars 1277
Begravd Uppsala domkyrka
Släkt
Frälse- eller adelsätt Ängel
Far Johan Ängel den äldre

Biografi redigera

Folke Johansson föddes som son till Johan Ängel den äldre.

I början av 1270-talet utnämndes han till ärkebiskop och främjade på alla sätt sitt stifts intressen. Så lade han till de förutvarande fyra kanonikaten åtta nya och gav till ett av dem en stor del av sina arvegods.

Om hans deltagande i tidens politiska strider är inte mycket känt. Som ärkebiskop krönte han kung Magnus Ladulås 1276 och var samma år en av hans underhandlare på fredsmötet vid Göta älv. På ett kyrkomöte i Tälje, troligen 1277, under Folkes presidium, utfärdade Magnus Ladulås den katolska kyrkans i Sverige första stora privilegiebrev.

Uppförandet av Uppsala domkyrka påbörjades i större skala under hans tid, i en storlek större än något som byggts i Sverige innan, och som blev invigd 160 år senare, och fortfarande är Sveriges största kyrka.

Folke avled 1277 och är begraven i Uppsala domkyrka.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 78