Flöjtkråka

fågelart i familjen svalstarar

Flöjtkråka,[2] tidigare kallad australskata, (Gymnorhina tibicen) är en fågel i familjen svalstarar inom ordningen tättingar.[3]

Flöjtkråka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult ssp. tyrannica
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalstarar
Artamidae
SläkteGymnorhina
ArtFlöjtkråka
G. tibicen
Vetenskapligt namn
§ Gymnorhina tibicen
Auktor(Latham, 1801)
Utbredning
Synonymer
  • Cracticus tibicen
  • Australskata
  • Flöjtfågel

Utseende och läte redigera

Flöjtkråkan är en medelstor tätting som mäter 37 till 43 cm. Den har en distinkt svartvit fjäderdräkt, med guldbrunt öga, långa ben och en kraftfull blåvit och svart näbb. Könen är lika men kan särskiljas på mönstret på ryggen. De olika underarterna särskiljs bland annat genom olika mängd svart och vitt i fjäderdräkten där de båda underarterna Gymnorhina tibicen telonocua och Gymnorhina tibicen tyrannica har mest vitt på ryggen, medan tibicen-gruppen är mörkast. Den kategoriseras som en av Australiens skickligaste sångfåglar och har en mycket varierad sångrepertoar.

Utbredning och systematik redigera

Flöjtkråkan placeras som enda art i släktet Gymnorhina. Den förekommer ursprungligen i Australien och på södra Nya Guinea, men har även introducerats till Nya Zeeland. Fågeln delas in i nio underarter:[4]

 
Flöjtkråkans utbredning med underarterna utmarkerade.

Underarten terraereginae inkluderas ofta i nominatformen.[3]. Av vissa auktoriteter har den tidvis behandlats som tre arter men hybridiseringszoner stärker hypotesen att det rör sig om en art med ett flertal underarter.

Familjetillhörighet redigera

Flöjtkråkan, törnkråkorna i Cracticus och Melloria, kurrawongerna i Strepera samt de två arterna i Peltops placerades tidigare i den egna familjen Cracticidae. Dessa är dock nära släkt med svalstararna i Artamidae och förs allt oftare dit.

Ekologi redigera

Flöjtkråkan befinner sig ofta på marken och går, snarare än hoppar fram. Den är en allätare men merparten av dess föda utgörs av ryggradslösa djur. Den är generellt en stannfågel och revirhävdande. Den har anpassat sig väl till människan och är vanlig i parker och jordbruksbygd.

Status och hot redigera

Den är vanlig och har ett stort utbredningsområde. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2011 Gymnorhina tibicen . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

Externa länkar redigera