Finnpilot Pilotage
Finnpilot Pilotage Ab, ofta enbart benämnt som Finnpilot, är ett finländskt statligt aktiebolag som ansvarar för lotstjänster inom Finlands territorialvatten och på Saimen.[2] Bolaget har sitt ursprung i finska Sjöfartsverket, som 2004 spjälktes upp. I samband med detta överfördes lotsningsuppdraget till Lotsningsverket Finnpilot, som 2011 bolagiserades och bytte namn till nuvarande Finnpilot Pilotage.[3]
Finnpilot Pilotage Ab | |
Pilot 1200-klassens snabb lotsbåt | |
Typ | Aktiebolag |
---|---|
Huvudkontor | Helsingfors, Finland |
Nyckelpersoner | Matti Pajula VD |
Bransch | Lotsning, sjöfart |
Tjänster | Lotsning |
Antal anställda | 342 (2012)[1] |
Historik | |
Grundat | 2004, bolagiserat 2011 |
Avknoppat från | Sjöfartsverket |
Ekonomi | |
Omsättning | ▲ 39,4 miljoner € (2012)(2012) [1] |
Rörelseresultat | ▲ 2,8 miljoner € (2012)[1] |
Struktur | |
Ägare | Finlands stat |
Dotterbolag | Ice Advisors Oy |
Övrigt | |
Slogan | På stadig kurs |
Webbplats | Finnpilot.fi på svenska |
Historik
redigeraDen första bevarade källan rörande lotsning i Finland är ett dokument gällande grundandet av Lotsverket från 1696. I detta föreskrivs att alla lotsar har en skyldighet att på den egna hemorten hålla en båt med dugliga segel och annan nödvändig utrustning. Det var först i slutet av 1800-talet som Lots- och fyrverket började köpa in egna båtar för lotsning, och i praktiken levde lotsarnas skyldighet att köpa och rusta sina egna lotsbåtar kvar ända på början av 1900-talet. De första köpta lotsbåtarna byggdes lokalt, men 1898 köpte Pitkäpaasi lotsstation utanför Viborg en segellotskutter ritad av Colin Archer från ett skeppsvarv i norska Larvik. Den nya båten, som döptes till Pitkäpaasi efter lotstationen, kom att revolutionera tänkandet kring lotsbåtar i Finland, och hade stort inflytande på den fortsatta utvecklingen av utrustningen. Pitkäpaasi var i tjänst till 1929, och är numera museibåt i Finlands sjöhistoriska museums samlingar.[4]
År 1912 beslöts som ett led i förryskningen att finska lotsväsendet skulle underordnas det ryska marinministeriet. I en omfattande protestaktion, känd under det något missvisande namnet Lotsstrejken, sade över hälften av Finlands lotsar upp sig i protest mot beslutet.[5][6]
I samband med Finlands självständighet reformerades Lots- och fyrverket 1918, och bytte namn till Sjöfartsverket. Sjöfartsverket ansvarade sedan för lotsnigsuppdraget fram till början på 2000-talet. Med början 2003 spjälktes sedan Sjöfartsverket upp i ett antal olika avdelningar och statliga bolag, och 2004 överfördes lotsningstjänsterna till det statliga Lotsningsverket Finnpilot, innan Sjöfartsverket slutligen 2010 lades ner.[7][8] 2011 ombildades sedan Lotsningsverket Finnpilot till ett aktiebolag, som fick namnet Finnpilot Pilotage Ab.[3]
Finnpilot idag
redigeraI dagens läge (2013) har Finnpilot monopol på lotsningstjänster i finska vatten[9], något som inte är helt okontroversiellt[10]. Under 2012 utfördes sammanlagt 27 091 lotsningsuppdrag, vilket innebar en körsträcka på 509 700 sjömil för bolagets lotsbåtar[1].
Utrustning och organisation
redigeraFöretaget opererar 63 lotsbåtar (2011), fördelade på 30 snabba lotsbåtar och 33 lotskuttrar[11]. Snabba lotsbåtar används vid öppet vatten, medan de mer traditionella kuttrarna också kan användas under den tid som havet är isbelagt[11]. De senaste snabba lotsbåtarna är av Pilot 1500-klassen, det vill säga samma modell som svenska Sjöfartsverket tecknade en beställning på 2013[12][13]. Dessutom används bland annat hydrokoptrar av modellen ArcticAnt[14].
Finnpilots personal och lotsbåtar är baserade på 11 lotstationer och 13 sidostationer runt om i landet[15]. Lotstationerna är, börjandes från den svenska gränsen:
- Bottenvikens lotsstation (Brahestad)
- Karleby lotsstation
- Vasa lotsstation
- Raumo lotsstation
- Åbo lotsstation
- Mariehamn lotsstation
- Hangö lotsstation
- Helsingfors lotsstation
- Kotka lotsstation
- Villmanstrand lotsstation
- Nyslott lotsstation (lotsning på Saima kanal)
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c d] ”Finnpilot: Vuosikertomus 2012”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413154825/http://www.finnpilot.fi/www/yhteystiedot/fi_FI/medialle/_files/89415237835886314/default/Finnpilot%20Pilotage%20Oy%20Toimintakertomus%20ja%20tilinp%C3%A4%C3%A4t%C3%B6s%202012.pdf. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Finnpilot: Framsida”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211002940/http://finnpilot.fi/www/sv_SE/. Läst 6 augusti 2013.
- ^ [a b] ”Finnpilot: Medialle”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211002249/http://finnpilot.fi/www/yhteystiedot/fi_FI/medialle/. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Luotsikutteri Pitkäpaasi”. Nba.fi. Museiverket. http://www.nba.fi/fi/museot/suomen_merimuseo/kokoelmat/museoalukset/luotsikutteri_pitkapaasi. Läst 7 augusti 2013.
- ^ Öhman, Martin. ”LOTS- OCH FYRPLATSEN UTÖ – porten till Finland”. Tidskriften Skärgård. Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi. http://web.abo.fi/skargarden/2004-2/ohman.htm. Läst 8 augusti 2013.
- ^ ”Det Historiska Tankar”. Kokkola.fi. Karleby Turism Ab. https://www.kokkola.fi/tankar/tankar/sv_SE/historia/. Läst 8 augusti 2013.
- ^ ”Lag om Sjöfartsverk”. Finnlex.fi. Edita Publishing Ab. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030939. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Finanspolitiska ministerutskottet föreslår: Sjöfartsverkets interna produktion ska bolagiseras”. Lvm.fi/. Kommunikationsministeriet. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822074936/https://www.lvm.fi/sv/-/finanspolitiska-ministerutskottet-foreslar-sjofartsverkets-interna-produktion-ska-bolagiseras-771701. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Lotsningslag”. Finnlex.fi. Edita Publishing Ab. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030940. Läst 6 augusti 2013.
- ^ Diedrik Järnefelt. ”Possible Benefits of Competing Pilotage in Finland”. Department of Shipping and Marine Technology - Chalmers tekniska högskola. http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/100897.pdf. Läst 6 augusti 2013.
- ^ [a b] ”Vuosikertomus 2011”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201025140426/https://docplayer.fi/storage/23/1811488/1603638246/35cKW4aLFAk1G8C-W_wSoA/1811488.pdf. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Kewatec pilot boats for Swedish Maritime Agency”. Maritimejournal.com. Maritime Journal. http://www.maritimejournal.com/news101/industry-news/kewatec-pilot-boats-for-swedish-maritime-agency. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Byggstart för omtvistade lotsbåtar”. Sjofartstidningen.se. Svensk Sjöfarts Tidnings Förlag AB. http://www.sjofartstidningen.se/byggstart-for-omtvistade-lotsbatar/. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”ArctiAnt: Första sida”. Arcticant.fi. ArcticAnt. http://www.arcticant.fi/. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Lotsningsområde”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2013. https://archive.is/20130806100831/http://www.finnpilot.fi/www/luotsausalueet/sv_SE/lotsningsomrade/. Läst 6 augusti 2013.
Tryckta källor
redigera- Järnefelt, Diedrik (2009). Possible Benefits of Competing Pilotage in Finland. Göteborg: Chalmers tekniska högskola