Ferrocen
kemiskt ämne
Ferrocen (av latinets fe'rrum, "järn"), bis(eta-5-cyklopentadienyl)järn(II), Fe(C5H5)2, är ett metallorganiskt kemiskt ämne, som består av två cyklopentadien-ringar bundna på motsatta sidor om en central järnatom.
| Ferrocen | |
  | |
| Systematiskt namn | bis(ε5-cyklopentadien)järn(II) |
|---|---|
| Övriga namn | Järncyklopentadienyl |
| Kemisk formel | Fe(C5H5)2 |
| Molmassa | 186,04 g/mol |
| Utseende | Brandgula till röda kristaller |
| CAS-nummer | 102-54-5 |
| SMILES | [c1cccc1-].[Fe+2].[c1cccc1-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,490 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 174 – 176 °C |
| Kokpunkt | 249 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Ferrocen, som upptäcktes 1951, var det första exemplet på en metallocen. Upptäckten av ferrocenmolekylen gav upphov till många nya aspekter på bindnings- och stabilitetsförhållanden i molekyler och belönades med 1973 års Nobelpris i kemi, delat mellan Ernst Otto Fischer och Geoffrey Wilkinson. Ferrocen och dess derivat har också fått praktisk användning som katalysatorer och läkemedel. [1]
Källor redigera
- ^ Bra Böckers lexikon, 1974