Ferdinand I, tsar av Bulgarien, född 26 februari 1861, död 10 september 1948, född prins Ferdinand Maximilan Karl Leopold Maria av Sachsen-Coburg och Gotha, var regent av Bulgarien samt författare, botanist och filatelist.
| Ferdinand I av Bulgarien | |
|---|---|
| |
| Ferdinand av Bulgarien | |
| Regeringstid | 5 oktober 1908 - 3 oktober 1918 |
| Företrädare | Alexander I |
| Efterträdare | Boris III |
| Gemål | Marie Louise av Bourbon-Parma (1893-1899) Eleonore av Reuss-Köstritz (1808-1917) |
| Barn | Boris III Kiril Eudoxia Nadezhda |
| Ätt | Sachsen-Coburg-Gotha-Koháry |
| Far | August Ludwig av Sachsen-Coburg-Gotha |
| Mor | Clémentine av Orléans |
| Född | 26 februari 1861 Wien, Kejsardömet Österrike |
| Död | 10 september 1948 (87 år) Coburg, Ockuperade Tyskland |
| |
Biografi redigera
Ferdinand föddes i Wien. Han var son till prins August Ludwig av Sachsen-Coburg-Gotha (1818-1881) och dennes maka Clémentine av Orléans (1817-1907), och släkt med Ernst I, hertig av Sachsen-Coburg-Gotha och Leopold I, förste kungen av Belgien. Hans far August var bror till prinsgemålen Ferdinand II av Portugal, samt kusin till både drottning Victoria och hennes man prins Albert. Familjen Sachsen-Coburg-Gotha kom att sitta på flera europeiska troner under 1800-talet.
Ferdinand utsågs till regerande furste av det autonoma Bulgarien 7 juli 1887, tio månader efter att hans företrädare furst Alexander hade abdikerat.
Bulgariens politiska liv dominerades under de första åren av hans regering av den liberale partiledaren Stefan Stambolov, vars utrikespolitik innebar ett tydligt kyligare förhållande till Ryssland, som tidigare setts som Bulgariens skyddsmakt.
När Stambolov föll i maj 1894 och senare blev mördad i juli 1895 uppenbarades en möjlighet till försoning mellan Bulgarien och Ryssland, som genomfördes i februari 1896 när den lille prinsen Boris övergick från katolicism till östligt ortodox kristendom.
Ferdinand lät proklamera sig tsar av Bulgarien när landet förklarade sig självständigt från Osmanska riket 5 oktober 1908. Tsartiteln hade burits av Bulgariens medeltida härskare, men i det moderna fallet tycks övriga europeiska makter dock generellt inte ha erkänt Ferdinand som mer än "kung".
De två Balkankrigen oktober 1912 till juli 1913 innebar delvis en återgång från de territoriella vinster som Bulgarien först gjort. Ferdinand abdikerade 3 oktober 1918 efter Bulgariens förlust i första världskriget, där landet i oktober 1915 gått in på Tysklands, Österrike-Ungerns och Osmanska rikets sida i ett försök att vända förlusterna från 1913.
Efter abdikationen lämnade Ferdinand Bulgarien för gott för att slå sig ned i Coburg i Tyskland där han dog i Burglasschloßen 1948 och är begravd där i S:t Augustins katolska kyrka.
Familj redigera
Ferdinand gifte sig första gången med prinsessan Marie Louise av Bourbon-Parma (1870-1899), dotter till Robert I av Parma den 20 april 1893 vid Villa Pianore i Luccia i Italien. De fick fyra barn:
- Boris III (1894-1943)
- Kyril (1895-1945)
- Eudoxia (1898-1985)
- Nadezjda (1899-1958) gift med hertig Albrekt Eugen av Württemberg
Efter Marie Louises död 31 januari 1899 gifte sig Ferdinand med Eleonore av Reuss-Köstritz (1860-1917), 28 februari 1908.
Ferdinands bisexualitet var både välkänd och utnyttjad runtom i Europas diplomatkretsar. Hans regelbundna semestrar på Capri, som då var ett känt tillhåll för rika homosexuella män, var allmänt kända i hoven i Europa.
Referenser redigera
- Foxy Ferdinand, Tsar of Bulgaria, Stephen Constant, 1979.
- Aronson, Theo (1986). Crowns In Conflict: The Triumph And The Tragedy Of European Monarchy, 1910–1918. London: J.Murray. ISBN 0719542790.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ferdinand I of Bulgaria, 28 maj 2012.