Ferdinand II (tysk-romersk kejsare)

tysk-romersk kejsare 1619–1637
För andra betydelser, se Ferdinand II.

Ferdinand II, född 9 juli 1578, död 15 februari 1637, var tysk-romersk kejsare 16191637.

Ferdinand II
Född9 juli 1578[1][2][3]
Graz[4]
Död15 februari 1637[5][6][1] (58 år)
Wien[4]
BegravdFerdinand II:s mausoleum och Herzgruft
Medborgare iTysk-romerska riket[7]
Utbildad vidIngolstadts universitet
SysselsättningAristokrat
Befattning
Kurfurste
Kung av Böhmen (1619–1637)
Kung av Ungern (1619–1637)[8]
Tysk-romersk kejsare (1619–1637)
MakaMaria Anna von Bayern
(g. 1600–1616)[9]
Eleonora av Mantua
(g. 1622–1637)[9]
BarnChristine af Habsburg (f. 1601)[10]
Karl af Habsburg (f. 1603)[10]
Jan Karel Habsburský (f. 1605)
Ferdinand III (f. 1608)[11]
Maria Anna av Österrike (f. 1610)
Cecilia Renata av Österrike (f. 1611)
Leopold Wilhelm av Österrike (f. 1614 och 1614)
FöräldrarKarl II av Inre Österrike
Maria Anna av Bayern
SläktingarAnna av Österrike (syskon)
Maria Christina av Österrike (syskon)
Margareta av Österrike (syskon)
Leopold V av Främre Österrike (syskon)
Konstantia av Steiermark (syskon)
Maria Magdalena av Inre Österrike (syskon)
Ferdinand I
Utmärkelser
Riddare av Gyllene skinnets orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Han efterträdde 1619 sin kusin, Mattias som tysk-romersk kejsare, då denne avled utan arvingar.

Biografi

redigera

Han var son till Karl II av Inre Österrike (Steiermark) och Maria av Bayern; sonson till Ferdinand I, tysk-romersk kejsare.

Ferdinand uppfostrades av jesuiter och bekämpade protestantismen. Målet var att stärka såväl kejsarmaktens som katolicismens ställning i det tysk-romerska riket. Från 1598 utrotade han på några få år protestantismen i sina egna länder. Då de äldre grenarna av habsburgarna var på väg att dö ut, valdes Ferdinand 1617 till kung i Böhmen och 1618 i Ungern trots protestanternas motstånd. De spanska habsburgarna utlovades som ersättning för sina anspråk Elsass.

Övertygelsen om Ferdinands fanatiska katolicism bidrog till det uppror i Böhmen 1618, som blev början till trettioåriga kriget, och gjorde frågan om Ferdinands val till kejsare kontroversiellt, men då inga lämpliga motkandidater fanns efterträdde han 1619 sin kusin, Mattias, tysk-romersk kejsare, då denne avled utan arvingar.[12]

Sina framgångar i trettioåriga kriget utnyttjade han hänsynslöst till att utrota protestanterna och inskränka ständerfriheten i arvländerna. Ferdinands planer att med stöd av Albrecht von Wallensteins trupper inskränka kejsarens inflytande retade dock många av de tyska furstarna och Frankrike, och detta tillsammans med restitutionsediktet fick Sverige att gå i krig mot kejsaren. Freden i Prag 1635 innebar i huvudsak ett uppgivande av dessa planer inför det övermäktiga motståndet.[12]

Ferdinand var personligen en välvillig, gladlynt, musikälskande och frikostig man, men han var svag och utan större begåvning. Som djupt religiös lät han sig i nästan alla frågor ledas av sina jesuitiska biktfäder.[12]

Gift med 1) 1600 kusinen Maria Anna av Bayern, dotter till hertig Vilhelm V av Bayern. Maria Anna var dotterdotter till Kristina av Oldenburg, Kristian II av Danmarks dotter.

Barn:

  1. Johan Karl (1605–1619)
  2. Ferdinand III (1608–1657)
  3. Maria Anna (1610–1665; gift med Maximilian I av Bayern)
  4. Cecilia Renata (1611–1644; gift med Vladislav IV av Polen)
  5. Leopold Wilhelm (1614–1662; biskop)
  6. Christina (död ung)

Gift med 2) 1622 kusinen Eleonora av Mantua (död 1655); äktenskapet var barnlöst.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kung Filip I av Kastilien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kejsar Ferdinand I
(även 14.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Johanna den vansinniga
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Ärkehertig Karl II av Inre Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Kung Vladislav II av Böhmen och Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Anna av Böhmen och Ungern
(även 15.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Anna av Foix-Candale
 
 
 
1. Kejsar Ferdinand II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Hertig Vilhelm IV av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Hertig Albrekt V av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Maria av Baden-Sponheim
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Maria Anna av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Samma som 4.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Anna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Samma som 5.
 
 
 


Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20000082511, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00265960030866.[källa från Wikidata]
  3. ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 21108.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Habsburg, Ferdinand II., vol. 6, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 184.[källa från Wikidata]
  5. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10306.htm#i103059, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ferdinand-ferdinand-ii-60, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 15 oktober 2012, Libris-URI: qn2456k817ccksn, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Zsuzsa Gáspár & Jenő Horváth, Jenő Horváth & Zsuzsa Gáspár (red.), Királyok könyve, Officina Nova, Officina Nova, 19971997, s. 108, ISBN 963-548-580-8.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10306.htm#i103059, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  11. ^ Union List of Artist Names, 26 november 2014, ULAN: 500353798, läs online, läst: 22 maj 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Mattias
Tysk-romersk kejsare
16191637
Efterträdare:
Ferdinand III