Farruch Sijar
Farruch Sijar, Farrukh Siyar eller Muhammad Farrukhsiyar, född 1687, död 1 mars 1719, var en indisk mogul.[2] Han var son till Azim-ush-Shan och sonson till stormogulen Alam I. Han uppsteg på mogultronen 11 juni 1713 med hjälp av de två beryktade bröderna Saiyid. Farruch kom att bli en marionett, medan Saiyid Huseyn Ali blev storvisir och dennes bror Abdullah överbefälhavare för mogulens armé.
| Farruch Sijar | |
 | |
| Född | 20 augusti 1685 eller 11 september 1683 Aurangabad[1], Indien |
|---|---|
| Död | 28 april 1719 eller 19 april 1719 Delhi |
| Begravd | Humajuns grav |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Stormogul (1713–1719) | |
| Maka | Indira Kanwar |
| Barn | Badshah Begum (f. 1703) |
| Föräldrar | Azim-ush-Shan Sahiba Nizwan |
| Redigera Wikidata | |
Under Farruchs regeringstid lyckades mogulriket vinna militärt över sikherna och avrätta sikhernas ledare Banda Bahadur 1716. Året därpå släppte man in Brittiska Ostindiska Kompaniet i Bengalen. Slutligen bestämde sig Saiyidbröderna för att göra sig av med Farruch, som fängslades, torterades och mördades 1719.
Referenser redigera
- ^ läs online, historypak.com .[källa från Wikidata]
- ^ Eraly, Abraham (2000). Emperors of the peacock throne : the saga of the great Mughals ([Rev. ed.]. ed.). New Delhi: Penguin books. ISBN 9780141001432.
| Företrädare: Djahandar Shah |
Stormogul 1713-1719 |
Efterträdare: Rafi ad Daradjat |