Farruch Sijar, Farrukh Siyar eller Muhammad Farrukhsiyar, född 1687, död 1 mars 1719, var en indisk mogul.[3] Han var son till Azim-ush-Shan och sonson till stormogulen Alam I. Han uppsteg på mogultronen 11 juni 1713 med hjälp av de två beryktade bröderna Saiyid. Farruch kom att bli en marionett, medan Saiyid Huseyn Ali blev storvisir och dennes bror Abdullah överbefälhavare för mogulens armé.

Farruch Sijar
Mughal emperor farrukhsiyar16 hi.jpg
Född20 augusti 1685 ​eller ​11 september 1683
Aurangabad[1], Indien
Död28 april 1719 ​eller ​19 april 1719
Delhi
BegravdHumajuns grav[2]
SysselsättningPolitiker
Befattning
Stormogul (1713–1719)
MakaIndira Kanwar
BarnBadshah Begum (f. 1703)
FöräldrarAzim-ush-Shan
Sahiba Nizwan
Redigera Wikidata

Under Farruchs regeringstid lyckades mogulriket vinna militärt över sikherna och avrätta sikhernas ledare Banda Bahadur 1716. Året därpå släppte man in Brittiska Ostindiska Kompaniet i Bengalen. Slutligen bestämde sig Saiyidbröderna för att göra sig av med Farruch, som fängslades, torterades och mördades 1719.

ReferenserRedigera

  1. ^ läs online, historypak.com.[källa från Wikidata]
  2. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ Eraly, Abraham (2000). Emperors of the peacock throne : the saga of the great Mughals ([Rev. ed.]. ed.). New Delhi: Penguin books. ISBN 9780141001432.
Företrädare:
Djahandar Shah
Stormogul
1713-1719
Efterträdare:
Rafi ad Daradjat