Öppna huvudmenyn

Familjeplanering, födelsekontroll, är åtgärder för att förhindra oönskat barnafödande.

Förutom preventivmedel finns ett antal mer eller mindre osäkra (avbrutet samlag, säkra perioder) eller drastiska (kyskhet, sterilisering och abort) preventivmetoder.

UNFPA bedömer att minst 222 miljoner kvinnor som önskar använda preventivmedel saknar tillgång till dem, och att antalet oönskade graviditerer uppgår till 80 miljoner per år.[1]

Innehåll

Födelsekontrollens historiska rötterRedigera

Den engelske prästen Thomas Robert Malthus var mycket oroad över befolkningstillväxten. Människan måste förhindras att producera fler barn. Som kyrkans man kunde Malthus inte acceptera preventivmedel, utan han förordade avhållsamhet och naturlig födelsekontroll inom äktenskapet. Att hans vän Jeremy Bentham föreslog fler homosexuella förbindelser som en lösning på oönskade graviditeter är mer en kuriositet.[2] I motsats till Malthus propagerade de s.k. nymalthusianerna för preventivmedel. Den unge John Stuart Mill arresterades då han delade ut broschyrer med råd om födelsekontroll i Londons arbetardistrikt. Mest känd är Annie Besant, som 1874 lämnade sin make, en anglikansk präst, och samtidigt också kyrkan, för att förena sig med radikala fritänkare i kamp mot sociala orättvisor och religiöst förtryck. Hon åtalades enligt lagen om obscena publikationer sedan hon gett ut den amerikanske läkaren Charles Knowltons skrift om preventivmedel, The Fruits of Philosophy, or, the Private Companion of Young Married People. Åtalet gjorde skriften till en oerhörd försäljningsframgång; bara under rättegångstiden såldes 125.000 exemplar. Annie Besant frikändes, men förklarades vara olämplig som mor och fråntogs vårdnaden om sin dotter. Hon engagerade sig senare i ockulta rörelser som spiritism och teosofi, bodde långa tider i Indien och blev en av de tidigaste förkämparna för indisk självständighet.

I Sverige hörde nationalekonomen Knut Wicksell till de tidiga förespråkarna för preventivmedel, fr.a. för att komma till rätta med fattigdomen bland arbetarna. Det var en plikt att begränsa barnantalet till två eller tre barn. Wicksells föredrag väckte våldsamma känslor, och han varnades ett par gånger av sin arbetsgivare, Uppsala universitet.

Den socialistiske agitatorn Hinke Bergegren höll 1910 ett föredrag om barnbegränsning, Kärlek utan barn, och efteråt kunde publiken hämta broschyrer med uppgifter om var preventivmedel fanns att köpa. Det svenska etablissemangets reaktion blev snabb. Några månader senare antog Sveriges riksdag den s.k. preventivlagen: Den som utbjuder, utställer eller förevisar föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge döms till fängelse i högst två år. Preventivmedel ansågs leda till både osedlighet och folkminskning. Man hänvisar till Frankrike under riksdagsdebatterna, där propaganda för preventivmedel nyligen hade förklarats vara omoraliskt, opatriotiskt och samhällsfarligt. Frankrike hade dessutom sedan länge Europas lägsta födelsetal. Professor Johan Thyrén förklarade att orsaken till den grekiska och romerska kulturens undergång just hade varit bruket av preventivmedel. Samma förklaring återfinns i Nordisk Familjeboks artikel om "Nymalthusianism", författad 1919 av Pontus Fahlbeck: "I forntiden förde tvåbarnssystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra detsamma med vårt folk, därest det blir allmän folksed."[3]

I Kina tillämpades en så kallad ettbarnspolitik 1979–2015, vilken innebar att familjer som skaffade mer än ett barn fick böta.


Familjeplanering som mänsklig rättighetRedigera

Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo 1994, fastslogs att alla par och individer har en grundläggande rättighet att fritt bestämma hur många barn de vill ha och vid vilken tidpunkt, och att de har rätt till information, utbildning och möjligheter att göra detta.[4]


Familjeplanering och klimatetRedigera

Mänsklighetens klimatpåverkan är direkt proportionell mot antalet människor, och familjeplanering är därför en viktig klimatåtgärd. Enligt en studie som forskningsnätverket Drawdown publicerat, är avvecklingen av HFC den sjunde kraftfullaste åtgärden mot klimatförändringar.[5]


ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/UNFPA%20CHOICES%20NOT%20CHANCE_final.pdf ”Choices not Chance UNFPA Family Planning Strategy 2012-2020”]. https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/UNFPA%20CHOICES%20NOT%20CHANCE_final.pdf. Läst 4 juli 2019. 
  2. ^ Högnäs 2003, s. 136
  3. ^ Högnäs 2003, s. 137
  4. ^ [https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/UNFPA%20CHOICES%20NOT%20CHANCE_final.pdf ”Choices not Chance UNFPA Family Planning Strategy 2012-2020”]. https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/UNFPA%20CHOICES%20NOT%20CHANCE_final.pdf. Läst 4 juli 2019. 
  5. ^ ”FAMILY PLANNING”. https://www.drawdown.org/solutions/women-and-girls/family-planning. Läst 4 juli 2019. 

LitteraturRedigera

  • Högnäs, Sten, Idéernas historia (2003)