Öppna huvudmenyn
Varningsskylt: Fallrisk

Fallskador är den vanligaste typen av olyckshändelse. Av alla personer som behöver läggas in på sjukhus till följd av olyckor har 70 procent skadats i fallolyckor.[1]

Innehåll

FörekomstRedigera

Risken att ramla ökar för äldre personer, särskilt i samband med vardagliga aktiviteter som till exempel promenader. Försämrad balans och syn, kroniska sjukdomar och läkemedelsanvändning kan ge ökad risk för fall. I Sverige drabbas cirka 17 000 äldre per år av höftfrakturer och minst 1 500 dör till följd av fallolyckor. För den som drabbas kan de psykologiska konsekvenserna vara lika förödande som fysiska skador. Rädsla för att falla igen kan påverka livskvalitet, hälsa och aktivitetsnivå. Cirka 40 procent av dem som faller kan inte återgå till sitt ursprungliga boende.[1]

I Sverige (år 2016) skadas i genomsnitt varje år ungefär 70 000 människor så allvarligt i fallolyckor att de måste läggas in på sjukhus. Över tusen personer dör av fallolyckor varje år, vilket är en fördubbling sedan år 2000.[2]

Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor per år.[1] Samhällets totala kostnader för fallolyckor beräknades 2017 till omkring 25 miljarder kronor varje år.[3] Det var den olyckstyp som orsakade flest akuta sjukhusbesök, sjukhusvård och dödsfall.[3]

Både för samhälle och för individ är det av stor betydelse om fallolyckor kan förhindras.[1]

OrsakerRedigera

Lugnande läkemedel är ett exempel på läkemedel där det är känt att risken för fall ökar.[4] En del blodtryckssänkande läkemedel kan också försämra balansen lite. Om man upplever att man blir yr av sina läkemedel bör man diskutera detta med en läkare. [5]

Möjligheter att förebyggaRedigera

Flera olika typer av åtgärder kan minska risken för fall hos äldre. Fysisk träning, enskilt eller i grupp, med fokus på att förbättrad balans, minskar både förekomsten av fall och risk för fraktur.[1] Tillgången till fallförebyggande träning är dock låg i Sverige. Dessutom finns många olika önskemål och förutsättningar i den stora gruppen äldre, och det finns inget standardprogram som passar alla.[1]

Träning som förebygger fall skulle kunna utvecklas både inom hälso- och sjukvård och inom andra organisationer (till exempel pensionärsorganisationer och gymnastik- och idrottsföreningar). I till exempel Storbritannien finns särskilda fallmottagningar inom hälso- och sjukvården där personer med hög risk för fall kan träffa personal för förebyggande åtgärder.[1]

Exempel på andra insatser som kan minska risken för fall är förändringar i hemmiljön, broddar under skorna, insättning av pacemaker hos personer med vissa hjärtbesvär, ögonoperation vid gråstarr, successiv minskning av psykofarmaka, fotterapi vid omfattande fotbesvär och utbildning för läkare inom primärvård om läkemedel som kan ge ökad fallrisk.[1]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] SBU. Åtgärder för att förhindra fall och frakturer hos äldre. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU Kommenterar nr 2014-07. ”Länk till SBU-rapporten”. http://www.sbu.se/2014_07. Läst 6 januari 2015. 
  2. ^ "Fler dör av fallolyckor Arkiverad 3 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.", Socialstyrelsen, socialstyrelsen.se, 3 oktober 2016. Åtkomst den 4 oktober 2016.
  3. ^ [a b] Ylva Carlqvist Warnborg "Bärbar balansmätare testas för att minska fallolyckor", Vetenskapsradion, Sveriges Radio, 14 februari 2017. Åtkomst den 15 februari 2017.
  4. ^ SBU. Äldres läkemedelsanvändning - hur kan den förbättras? En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2009. SBU-rapport nr 193. ISBN 978-91-85413-27-0. ”Länk till SBU-rapporten”. http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Aldres-lakemedelsanvandning---hur-kan-den-forbattras/. Läst 6 januari 2015. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129060028/http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fallskador-hos-aldre/. Läst 23 november 2014. 

Externa länkarRedigera