Öppna huvudmenyn

Facklig organisationsgrad avser den procentuella andelen fackligt anslutna löntagare inom ett land.

Ofta anges organisationsgraden per bransch, kön, åldersgrupp, arbetare/tjänstemän, tidsbegränsat/fast anställda mm eller olika kombinationer av dessa eller andra variabler. Vanligen avses andelen fackligt anslutna anställda. Ibland inkluderas även arbetslösa.

En internationellt mycket hög organisationsgrad i SverigeRedigera

Sverige tillhör länderna med allra högst organisationsgrad.[1] År 2018 var 67 procent av de anställda medlem i en fackförening.[2] Heltidsstuderande som arbetar vid sidan om studierna är här exkluderade. Talet 67 procent har erhållits genom specialkörningar av Statistiska centralbyråns (SCB:s) arbetskraftsundersökningar (AKU) och avser årsgenomsnittet.

I Danmark och Finland, som liksom Sverige har fackliga arbetslöshetskassor, är den fackliga organisationsgraden ungefär lika hög som i Sverige. Norge saknar fackliga a-kassor. Där är ungefär varannan löntagare fackligt ansluten. I Storbritannien är organisationsgraden 23 procent, i Tyskland och Japan lägre än 20 procent, i USA 11 procent (2017) och i Frankrike ca 8 procent.[3] I det sistnämnda landet är det främst de fackligt aktiva som är med i facket.

I och med att fackföreningar företräder alla löntagare, inte bara sina medlemmar, krävs en hög organisationsgrad för att få legitimitet.[4]

Fackligt medlemsras i Sverige under 2007 och 2008Redigera

Mellan 2006 och 2008 inträffade ett fackligt medlemsras i Sverige. Fackföreningarna förlorade under åren 2007 och 2008 sammanlagt 245.000 medlemmar. Den fackliga organisationsgraden sjönk från 77 procent 2006 till 71 procent 2008 sedan a-kasseavgifterna höjts kraftigt 1 januari 2007 och skattereduktionen för medlemskap i fackförening (25 procent) och a-kassa (40 procent) avskaffats vid samma tidpunkt.[5] En så stor nedgång under så kort tid saknar motsvarighet i Sveriges moderna historia och är ovanligt ur ett internationellt perspektiv. De fackliga a-kassorna förlorade ännu fler medlemmar. Mellan 1993 och 2006 sjönk den fackliga organisationsgraden från 85 procent till 77 procent, men det rörde sig då om en mer successiv nedgång (i genomsnitt 0,85 procentenhet per år) förorsakad av bland annat förändringar av arbetskraftens sammansättning. Andelen sysselsatta i sektorer med mycket hög organisationsgrad (offentlig sektor och industri) minskade medan de privata tjänstenäringarna, där organisationsgraden är lägre, expanderade.

Under den djupa lågkonjunkturen 2009 upphörde det fackliga medlemsraset om man bortser från vissa arbetargrupper i de privata tjänstenäringarna som hotell- och restauranganställda. Den fackliga organisationsgraden förblev således oförändrat 71 procent detta år liksom under 2010. Åren 2011-2014 var den 70 procent och 2015-2017 69 procent och 2018 67 procent, men skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän har ökat. År 2006 var andelen fackligt anslutna 77 procent hos både arbetarna och tjänstemännen. År 2018 tillhörde 59 procent av arbetarna en fackförening mot 72 procent av tjänstemännen.[6] Den genomsnittliga fackliga anslutningsgraden i Sverige är dock ur ett internationellt perspektiv fortfarande mycket hög.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Kjellberg, Anders "Kan fackets försvagning hejdas - facklig styrka och organisering i en globaliserad värld" i Ingemar Lindberg och Anders Neergaard (red.) Bortom horisonten – fackets vägval i globaliseringens tid, Premiss förlag 2013
  2. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2019:1
  3. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2019:1, tabell 1
  4. ^ Hill, Niklas; Sjöström Angeli (2011). Medlemsmodellen: rekrytera, aktivera och behålla medlemmar. Stockholm: Trinambai Consulting. sid. 23. Libris 12120611. ISBN 9789163382567 
  5. ^ Anders Kjellberg och Christian Lyhne Ibsen "Attacks on union organizing: Reversible and irreversible changes to the Ghent-systems in Sweden and Denmark", i Trine Pernille Larsen och Anna Ilsøe (eds.)(2016) Den Danske Model set udefra - komparative perspektiver på dansk arbejdsmarkedsregulering, Köpenhamn: Jurist- og Økonomforbundets Forlag, sid. 287
  6. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2019:1, tabell 2 och 3

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera