Öppna huvudmenyn

Första kinesisk-japanska kriget

Första kinesisk-japanska kriget
Sino Japanese war 1894.jpg
Japanska trupper under sino-japanska kriget.
Ägde rum 1 augusti 1894 – 17 april 1895
Plats Korea, Manchuriet, Taiwan, Gula havet
Resultat Japansk seger, en betydande prestigeförlust för Qingdynastin.
Territoriella
ändringar
Qingdynastin överlåter Taiwan, Penghu och Liaodonghalvön till Japan.
Stridande
Qingdynastin Qingimperiet Japanska imperiet Japan
Befälhavare och ledare
Qingdynastin Li Hongzhang
Qingdynastin Ding Ruchang 
Qingdynastin Deng Shichang 
Japanska imperiet Hirobumi Ito
War flag of the Imperial Japanese Army.svg Yamagata Aritomo
Naval Ensign of Japan.svg Itō Sukeyuki
Styrka
630 000 man 240 000 man
Förluster
35 000 döda eller skadade 1 132 döda
3 973 sårade
11 894 döda av sjukdomar

Första kinesisk-japanska kriget, även känt som första sino-japanska kriget (kinesiska: 中日甲午戰爭; pinyin: Zhōngrì Jiǎwǔzhànzhēng; japanska: 日清戦争 rōmaji: Nisshin Sensō) (1 augusti 1894 - 17 april 1895), var ett krig som utkämpades mellan Qingdynastins Kina och Japan under Meiji för kontroll över Korea. Det huvudsakliga resultatet av kriget blev en förskjutning av makten i området till Japans fördel.

På svenska benämns kriget omväxlande sino-japanska kriget och kinesisk-japanska kriget. För att skilja detta från det andra sino-japanska kriget så kallas kriget "Jiawukriget" (甲午戦争) på kinesiska, eftersom det inträffade under det kinesiska året med samma namn. Den japanska benämningen "Nisshin Sensō" betyder bokstavligt "Japan-Qing-kriget".

Innehåll

BakgrundRedigera

Under Joseondynastin var Korea en tributpliktig stat till Kina. År 1875 tillät dock Qing Japan att erkänna Korea som en självständig stat. Trots detta hade Kina fortfarande stort inflytande över landet. Den allmänna opinionen om detta var delad. De konservativa elementen i den koreanska regeringen ville behålla de nära relationerna till Qing medan reformisterna ville reformera landet och knyta närmare förbindelser med Japan.

När en pro-japansk reformist mördades 1894 utlöste dådet ett bondeuppror som leddes av den religiösa rörelsen donghak. Den koreanska regeringen bad Kina om hjälp med att slå ner upproret. Qing meddelade då den japanska regeringen om sin avsikt att skicka trupper till den koreanska halvön i enlighet med Tianjinfördraget från 1858.

I avtalet hade fastslagits:

  • (a) ett ömsesidigt tillbakadragande av expeditionsstyrkor från Korea.
  • (b) att militära instruktörer inte skulle sändas för att träna den koreanska armén.
  • (c) att den andra sidan skulle meddelas i förväg om den ena sidan beslöt att skicka trupper till Korea.

I avtalet underförstods att de trupper som skickades till Korea skulle dras tillbaka så fort som möjligt.

Upptrappningen till krigRedigera

I början av 1894 anlände de kinesiska trupperna, under ledning av Yuan Shikai, till Korea. Japanerna, som ville förhindra ökat kinesiskt inflytande över Korea, närmast letade efter en ursäkt att invadera. När så Yuan Shikai på koreanernas begäran stannade kvar i Korea med sina trupper, så skickade den japanska regeringen en expeditionsstyrka till halvön som var tre gånger så stor som den kinesiska.

De japanska trupperna besatte det kejserliga palatset i Seoul och tog den koreanske kejsaren till fånga. För att ytterligare utöka sitt inflytande tillsatte japanerna marionettregering. Qing, som fortfarande betraktade Korea som ett lydrike, protesterade kraftfullt mot detta. Den nya koreanska regeringen gav då japanerna rätt att kasta ut de kinesiska trupperna.

Krigets förloppRedigera

 
Den japanska kryssaren Matushima, sjösatt 1890.

Den officiella krigsförklaringen utfärdades den 1 augusti 1894, även om mindre sjöstrider redan pågått under en Kortare tid. De japanska armén besegrade kineserna i en serie slag kring Seoul och Pyonyang, vilket tvingade dessa att retirera norrut. Den 17 september möttes de japanska och kinesiska flottorna vid inloppet till Yalufloden.

Det följande slaget slutade med en förkrossande japansk seger. Den kinesiska flottan förlorade 8 av sina 12 krigsfartyg och tvingades att sätta sig i säkerhet i den befästa flottbasen Weihaiwei. Den 21 november landsteg japanska trupper på det kinesiska fastlandet och intog hamnstaden Port Arthur. Resterna av den kinesiska flottan anfölls på nytt av japanerna den 20 januari följande år och tillintetgjordes.

FredenRedigera

Efter Weihaiweis fall, och samtidigt som vintern började bli mildare, fortsatte den japanska framryckningen in i Manchuriet. Nederlagen tvingade Qing till fredsförhandlingar vilka slutade i Shimonosekifördraget som slöts i april 1895. Kina förlorade slutgiltigt kontrollen över Korea och tvingades att avträda Liaodonghalvön med hamnstaden Port Arthur i södra Manchuriet. Ryssland oroades dock av ett alltför starkt Japan och , understött av Tyskland och Frankrike, tvingade japanerna att återlämna Port Arthur till Kina i utbyte mot 30 miljoner Tael.

Resultat och följderRedigera

Japans seger över Kina innebar att maktbalansen i Asien slutgiltigt svängde över till dennes fördel. Anledningen till segern låg främst i den omfattande omstrukturering som landet upplevt under Meijirestaurationen då dess stridskrafter, såväl till lands och sjöss, hade rustats upp. Kina däremot höll fast vid den traditionella strukturen, hårt plågad av korruption. Bland annat förskingrades stora delar av flottans budget, och den kinesiska flottan kunde inte mäta sig med sin överlägsna japanska motsvarighet. Stormakternas inblandning i Shimonosekifördragets bestämmelser orsakade dock stor förbittring i Japan, vilket i sin tur kom att bli en av orsakerna till rysk-japanska kriget tio år senare.

BildgalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera