Färgcirkel är en cirkel som delats in i ett antal sektorer som representerar varsin färgton. Det finns flera varianter av färgcirklar som används i olika sammanhang och är skapade utifrån olika principer, exempelvis additiv eller subtraktiv färgblandning eller människans perception av färger.

NCS färgcirkel, med fyra elementarfärger
Färgcirkel i Munsell Color System, med fem primärfärger
Färgcirkel som visar primär-, sekundär- och tertiärfärger i färgsystemen RGB och CMY(K).

Olika typer av färgcirklar redigera

Färgcirklar som utgår från färgblandning organiseras så att komplementfärger ligger mittemot varandra och kan därmed ge en fingervisning om hur färgblandningar kommer att te sig.

Det i Sverige standardiserade färgbeteckningssystemet NCS har en färgcirkel som utgår från färgperception och säger ingenting om hur man blandar till de olika färgerna. NCS-systemets färgcirkel har de fyra elementarfärgerna gul (Y), röd (R), blå (B) och grön (G) (Även det amerikanska Munsell-systemet har en färgcirkel som utgår från perception, men där finns fem primärfärger: röd (R), gul (Y), grön (G), blå (B) och purple (P).[1]

Historia redigera

Isaac Newton presenterade 1704 de olika spektralfärgerna i form av en cirkel.[2]

Den franske kemisten Michel Eugène Chevreul (1786-1889) skapade en karta med 72 färger vetenskapligt ordnade i ett hjul.

Färgcirklar som bygger på färgblandning redigera

Primärfärger är de färger som man utgår ifrån i färgblandningar. Vilka de är beror på färgsystemet man använder. Vid så kallad subtraktiv färgblandning, som vid till till exempel målning eller tryck, används ofta cyan, magenta och gul (CMY).[3][4] Vid additiv färgblandning, som i bildskärmar, används ofta röd, grön och blå (RGB).[5]

Sekundärfärger ligger i färgcirkeln mellan primärfärgerna och är blandningar av dessa. Om cyan, magenta och gul är primärfärger, så är röd, grön och blå sekundärfärger och vice versa.

En färgcirkel med röd, gul och blå som primärfärger används ofta för att illustrera pigmentblandning i måleri exempelvis i Johannes Ittens färglära. Teorierna bakom en sådan färgcirkel har dock visat sig inte fungera i praktiken.[2]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. Färg & Ljus för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 103-104 
  2. ^ [a b] David Briggs. The RYB Hue Circle or "Artists' Colour Wheel" The Dimensions of Colour. Läst 27 juni 2016.
  3. ^ David Briggs. Ideal Subtractive Primaries The Dimensions of Colour. Läst 27 juni 2016.
  4. ^ Bruce McEvoy. Modern color theory (concepts) handprint". Läst 27 juni 2016.
  5. ^ David Briggs. Additive Primaries The Dimensions of Colour. Läst 27 juni 2016.