Öppna huvudmenyn

Extracellulär matrix (ECM), eller intercellulärsubstans är en term inom biologi för substans som finns mellan celler. Kring alla celler, förutom de celler som cirkulerar i blodet, finns denna substans vilken består av ett nätverk av proteinfibrer, en grundsubstans som består av nonfibrösa proteiner och molekyler samt vätska[1]. Extracellulär matrix finns i alla typer av vävnader, men särskilt mycket i bindväv och brosk samt i exempelvis njurens kärlnystan, mesangiematrix.

I cellmembranet sitter proteiner, kallade integriner, som förbinder ECM med de omgivande cellerna. Integrinerna sticker ut på vardera sida om cellväggen så att de enkelt kan överföra signaler mellan intracellulära proteiner och ECM-proteiner.

Ett djurs utveckling från ägg till fullvuxen organism kallas för ontogeni. Inom denna process sker mitos, vanlig celldelning varav denna delning när det kommit och blivit en morula sedan blir till en blastula varpå gastrulationen sker. Under denna typ av lägesförändring så vandrar de celler som befinner sig vid den vegetativa polen inåt mot blastulan. Detta kan de göra tack vare den extra cellulära matrisen. Den ger ett stöd som cellerna kan färdas via.

KällorRedigera

  1. ^ Hole's Essentials of Anatomy and Physiology, utgåva 10, s. 102