Öppna huvudmenyn

Eva Lydia Karolina Neander, född 3 april 1921 i Jukkasjärvi, död 22 februari 1950, var en svensk författare. Innan hon dog räknades hon som en av de mest lovande svenska fyrtiotalisterna.

Eva Neander
Född3 april 1921
Jukkasjärvi
Död22 februari 1950 (28 år)
Göteborg
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19461950

BiografiRedigera

Eva Neander växte upp i Härnösand och Borås. Hon studerade vid Göteborgs högskola och Uppsala universitet, men avslutade studierna i förtid. Sedan arbetade hon som korrekturläsare och skribent på Västgöta-Demokraten, Borås Tidning, Göteborgs-Posten och Ny Tid. 1945 vann Neander en novelltävling på Åhlén & Åkerlunds förlag. Debutromanen Dimman baserades på vinnarnovellen. Under fyra intensiva år gav Eva Neander sedan ut novellsamlingarna Staden och Nattljus, samt diktsamlingen Död idyll.

Eva Neander hittades död 1950, på isen till sjön Unden. Troligen begick hon självmord. Vid sin död arbetade hon med en roman som hade arbetsnamnet Vattnet. Den publicerades i den postuma volymen Lilla bror och lilla syster, som kom ut på Albert Bonniers förlag 1951.

Novellsamlingen Staden, som tecknar hemstaden Härnösand, har som motto: "Jag vet bara två slags människor. De som hör till staden – och de, som inte gör det." Utanförskap är ett centralt motiv i hennes produktion.

Under 2000-talet har Eva Neanders produktion börjat uppmärksammas igen. Bland annat gav Eolit förlag ut en samlingsvolym 2007, med texterna Dimman, Staden och Nattljus. 2010 övertog Rosenlarv förlag utgivningen.

Hon är begravd på Finnerödja kyrkogård.[1]

BibliografiRedigera

  • 1946Dimman
  • 1947Död idyll
  • 1947Staden
  • 1949Nattljus
  • 1951Lilla bror och lilla syster

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Eva Neander jordfäst, Dagens Nyheter 11 mars 1950 sid.7

Vidare läsningRedigera

  • Mortensen, Anders (2004). ”Ett anlag till frihet : iakttagelser i några noveller av Eva Neander”. Från Eden till Damavdelningen : studier om kvinnan i litteraturen : en vänbok till Christina Sjöblad (2004): sid. 217-224.  Libris 9928534