Europeiskt mästerskap för kuskar

Europeiskt mästerskap för kuskar, på engelska European Driving Championship, ibland kallat Kusk-EM, är ett mästerskap inom travsport där tolv kuskar från olika europeiska länder deltar. Varje mästerskap arrangeras av olika länder, och travloppen körs sedan på en eller flera travbanor i landet. Mästerskapet har körts sedan 1969[1], och vartannat år sedan 1992, för att inte krocka med World Driving Championship. Svensken Jim Frick segrade i mästerskapet 1987, och är den ende svensk som lyckats med den bedriften.[2][3]

Europeiskt mästerskap för kuskar
SportTravsport
LänderOlika europeiska länder inför varje arrangemang
År1969
Geografisk omfattningEuropa
Historia
Regerande mästareFrankrike Franck Nivard (2018)
Hästsportsportalen

Upplägg och genomförandeRedigera

Tolv kuskar från nationer som är medlemmar i Europeiska travunionen, tävlar i flertalet travlopp under ett mästerskap.

Hästarna som körs delas in i två grupper, A och B. Grupp A består av hästar som anses vara bättre, och grupp B består av hästar av lägre kaliber. Varje kusk kommer att köra lika många hästar från båda grupperna.

PoängräkningRedigera

Poängen för mästerskapet delas ut efter målgång i varje lopp. Den kusk som sedan fått flest poäng i mästerskapet vinner.

Plac. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Poäng 19 14 11 9 8 7 6 5 4 3 2 1

SegrareRedigera

Källa:[4]

År Värdland Segrare Nationalitet Tvåa Trea Svensk representant Ref.
2020   Belgien Inställt på grund av den rådande coronaviruspandemin. [5]
2018   Sverige
  Norge
Franck Nivard   Frankrike   Rick Ebbinge   Eirik Höitomt Ulf Ohlsson (11:a) [6]
2016   Tyskland Mika Forss   Finland   Björn Goop   Rick Ebbinge Björn Goop (2:a) [7]
2014   Sverige Knud Mönster   Danmark   Tony le Beller   Björn Goop Björn Goop (3:a) [8]
2012   Tyskland Enrico Bellei   Italien   Björn Goop   Gerhard Mayer Björn Goop (2:a) [9]
2010   Italien Enrico Bellei   Italien   Michael Nimczyk   Björn Goop Björn Goop (3:a) [10]
2008   Sverige
  Danmark
Roland Hülskath   Tyskland   Birger Jörgensen   Eirik Höitomt Björn Goop (4:a) [11]
2006   Tyskland Christophe Martens   Belgien   Hugo Langeweg   Vejko Tamjarv Björn Goop [12][13]
2004 Juan Antonio Riera-Rossello   Spanien
2002   Tyskland
  Österrike
Hugo Langeweg[n 1]   Nederländerna Erik Adielsson [14]
2000 Manfred Swiener   Tyskland
1998 Jorma Kontio   Finland
1996 Gunnar Eggen   Norge
1995 Juan Antonio Riera-Rossello   Spanien
1994 Jean-Claude Hallais   Frankrike
1992 Hugo Langeweg   Nederländerna
1991 Gérad Vergaerde   Belgien
1990 Pietro Gubellini   Italien
1989 Birger Jörgensen   Danmark
1988 Heinz Wewering   Västtyskland
1987 Jim Frick   Sverige
1986 Ulf Thoresen   Norge
1985 Jorma Kontio   Finland   Gunnar Eggen
1984 Heinz Wewering   Västtyskland
1982 Pekka Korpi   Finland
1981   Österrike Pekka Korpi   Finland   Gunnar Eggen   Rolf Dautzenberg
1980 Pekka Korpi   Finland
1979 Heinz Wewering   Västtyskland
1978 Heinz Wewering   Västtyskland
1977 Jan Wagenaar   Nederländerna
1976 Rolf Dautzenberg   Västtyskland
1975 Horst Bandemer   Västtyskland
1974 Adolf Ubleis   Österrike
1973 Ulf Thoresen   Norge
1972 Gilbert Martens   Belgien
1971 Adolf Ubleis   Österrike   Karsten Buer
1970 Eddy Freundt   Västtyskland
1969   Tyskland Karsten Buer   Norge

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”European Championships for Drivers and Apprentices”. www.uet-trot.eu. https://www.uet-trot.eu/en/races/european-championships-for-drivers-and-apprentices. Läst 12 juni 2020. 
  2. ^ ”European Driving Championship”. www.qhurth.com. http://www.qhurth.com/trav/statistik/wc_ec.htm. Läst 12 juni 2020. 
  3. ^ ”European Driving Championship”. www.qhurth.com. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612213525/http://www.qhurth.com/trav/wc_ec.htm. Läst 12 juni 2020. 
  4. ^ ”European Driving Championship – winners”. https://www.uet-trot.eu/images/pdf-uet/en/champ_drivers_apprentis/drivers.pdf. Läst 12 juni 2020. 
  5. ^ ”European Championships for Drivers and Apprentices”. www.uet-trot.eu. https://www.uet-trot.eu/en/races/european-championships-for-drivers-and-apprentices. Läst 7 augusti 2021. 
  6. ^ ”Franske stjärnan tog hem Kusk-EM 2018”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/trav/franske-stjarnan-tog-hem-kusk-em-2018/. Läst 13 juni 2020. 
  7. ^ ”Silver till Goop – i årets kusk-EM”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/qnewWE. Läst 13 juni 2020. 
  8. ^ ”Knud Mönster tog hem EM för kuskar 2014 | SverigeTravet”. https://www.sverigetravet.se/travnyheter/knud-monster-tog-hem-em-for-kuskar-2014. Läst 13 juni 2020. 
  9. ^ ”Björn Goop fick silver i Kusk-EM - Enrico Bellei vann”. Travnet. 16 september 2012. https://travnet.se/bjorn-goop-fick-silver-kusk-em-enrico-bellei-vann/. Läst 13 juni 2020. 
  10. ^ ”Goop trea i kusk-EM”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/0E96mA. Läst 13 juni 2020. 
  11. ^ Redaktionen. ”EM-guld till Tyskland”. Guiden. http://www.guiden.se/artiklar/nyheter/20080729/em-guld-till-tyskland/. Läst 13 juni 2020. 
  12. ^ ”Goop gräver guld i Berlin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/6n3E78. Läst 13 juni 2020. 
  13. ^ ”Association News: The Malta Racing Club - The Malta Independent”. www.independent.com.mt. https://www.independent.com.mt/articles/2006-08-24/others/association-news-the-malta-racing-club-95801/. Läst 13 juni 2020. 
  14. ^ Atterholm, Gunnar (2007). Jägersro 100 år : 1907-2007. Jägersro Trav och Galopp. sid. 212. ISBN 9789163305405 

KommentarerRedigera

  1. ^ Erik Adielsson segrade i mästerskapet, men blev i efterhand av med segern, då det visat sig att en av hästarna han kört var behandlad med otillåten medicinering.

Externa länkarRedigera