Öppna huvudmenyn

Europeiska rådets ordförande

Ej att förväxla med ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.

Europeiska rådets ordförande, ibland felaktigt Europeiska unionens president, är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder Europeiska rådet, en av Europeiska unionens institutioner bestående av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt av sin ordförande och Europeiska kommissionens ordförande. Ordförandeposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk eftersom ordföranden saknar beslutande funktion och deltar inte i Europeiska rådets omröstningar.[1][2] Istället är ordförandens uppgift att driva arbetet framåt och verka för sammanhållning och konsensus bland medlemsstaternas stats- eller regeringschefer.[2][3][4] Ordföranden representerar också unionen i sin helhet vid internationella förhandlingar på statschefsnivå och mottar kreditivbrev från ambassadörer från tredjeländer som är ackrediterade vid Europeiska unionen.[5]

Europeiska rådets ordförande
Donald Tusk (2015).jpg
Nuvarande
   Donald Tusk (EPP)
sedan 1 december 2014
SäteBryssel, Belgien
Utses avEuropeiska rådet
MandatperiodTvå och ett halvt år, som kan förnyas en gång
Förste innehavare
Inrättat1 december 2009
Lön304 221,11 euro per år

Ordförandeposten har existerat ända sedan Europeiska rådet bildades som en informell sammanslutning i mitten av 1970-talet. Det var dock först genom Lissabonfördraget som Europeiska rådet fick en egen ordförande som inte själv tillhörde någon av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Den 1 december 2009 tillträdde följaktligen Herman Van Rompuy (EPP) som Europeiska rådets första egna ordförande. Hans mandatperiod förnyades under 2012 så att den sträckte sig fram till den 30 november 2014,[2] då han efterträddes av Donald Tusk.[6]

Ordförandeposten benämns ibland felaktigt som ”EU:s president”. Detta är inte enbart en felaktig översättning av till exempel engelskans president eller franskans président. Det är också en felaktig titulering eftersom ordföranden endast är ordförande för Europeiska rådet och inte för unionen i sin helhet.

Innehåll

HistoriaRedigera

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 leddes Europeiska rådet av den rådsmedlem som företrädde den medlemsstat som utövade det halvårsvis roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Detta innebar att ordförandeskapet halvårsvis roterade mellan medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Genom Lissabonfördraget infördes bestämmelserna om en egen ordförande för Europeiska rådet. Herman Van Rompuy valdes till den första egna ordföranden för Europeiska rådet och tillträdde sin post den 1 december 2009. Hans mandatperiod sträckte sig fram till den 30 november 2014,[7] efter att Europeiska rådet den 1 mars 2012 valde honom med enhällighet för en andra mandatperiod.[8]

Den 30 augusti 2014 valde Europeiska rådet Polens premiärminister Donald Tusk till Van Rompuys efterträdare. Han tillträdde den 1 december 2014,[6][9][10] och blev den 9 mars 2017 omvald av Europeiska rådet för en andra mandatperiod, som sträcker sig fram till och med den 30 november 2019.[11] Samtliga stats- eller regeringschefer, utom den polska premiärministern Beata Szydło, stödde Tusks kandidatur vid hans omval. På grund av inrikespolitiska stridigheter mellan Tusk och den polska regeringen motsatte sig den senare Tusks omval. Trots detta röstade övriga stats- eller regeringschefer igenom honom för en andra mandatperiod, något som var möjligt eftersom endast en kvalificerad majoritet krävdes.[12][13]

UtnämningsförfarandeRedigera

Europeiska rådet väljer sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år. Denna mandatperiod kan förnyas en gång. I enlighet med samma förfarande kan Europeiska rådet avbryta mandatperioden för sin ordförande om han eller hon inte kan fullgöra sina uppgifter på ett korrekt sätt.[14] Ordföranden får inte själv inneha något nationellt mandat.[3] Det finns däremot inget i fördragen som hindrar Europeiska rådet från att välja Europeiska kommissionens ordförande som sin ordförande.[15] Detta har bland annat den tidigare kommissionsledamoten Michel Barnier och den tidigare Europaparlamentarikern Andrew Duff förespråkat ska ske i framtiden för att få en mer koordinerad styrning mellan Europeiska rådet och Europeiska kommissionen.[16][17]

Funktioner och befogenheterRedigera

 
Herman Van Rompuy valdes till den första ordföranden 2009.

Ordförandens uppgift är att driva arbetet framåt, säkerställa förberedelser och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med rådet för allmänna frågor och kommissionens ordförande, verka för sammanhållning och konsensus samt lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje sammanträde.[3][4][18] Ordföranden representerar också unionen i sin helhet vid internationella förhandlingar på statschefsnivå. Tillsammans med rådet för allmänna frågor och kommissionens ordförande förbereder och säkerställer ordföranden uppföljningen av Europeiska rådets sammanträden.[19][20] Ordföranden upprätthåller ett nära samarbete och en nära samordning med rådets ordförandeskap och kommissionens ordförande.[21] Beslut som antas av Europeiska rådet undertecknas av ordföranden.[22][23] Däremot har ordföranden ingen egen beslutande funktion och deltar inte i Europeiska rådets omröstningar.[1]

Om Europeiska rådets ordförande får förhinder, så som sjukdom eller dödsfall, ersätts han eller hon av den rådsmedlem som företräder den medlemsstat som utövar det halvårsvisa roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.[24]

Lön och andra privilegierRedigera

Lön, arvode och pension för Europeiska rådets ordförande fastställs av Europeiska unionens råd.[25] Formella förhandlingar om ordförandens lön och andra privilegier påbörjades i april 2008 som en del av utkastet till unionens budget för 2009. Resultatet var att samma bestämmelser skulle gälla för ordföranden som för Europeiska kommissionens ordförande och att den månatliga grundlönen skulle motsvara 138 procent av grundlönen för en tjänsteman vid Europeiska unionen i tredje löneklassen av lönegrad 16. Det innebär en lön på 25 351,76 euro per månad, exklusive andra privilegier.[26][27] Ordföranden har tillgång till en körd bil och ungefär 20 tjänstemän. Istället för att ha ett officiellt residens, vilket ansågs vara för symboliskt, får ordföranden bidrag för sin bostad i Bryssel, Belgien. Idén om ett eget flygplan avvisades på samma grunder som ett officiellt residens.[28]

Lista över ordförandeRedigera

   Europeiska folkpartiet (EPP) och dess föregångare
Donald TuskHerman Van Rompuy 

Roterande ordförandeskapRedigera

År 1:a halvåret 2:a halvåret
1975   Irland
L. Cosgrave
  Italien
A. Moro
1976   Luxemburg
G. Thorn
  Nederländerna
J. den Uyl
1977   Storbritannien
J. Callaghan
  Belgien
J. Lynch
1978   Danmark
A. Jørgensen
  Västtyskland
H. Schmidt
1979   Frankrike
V. Giscard d’Estaing
  Irland
J. Lynch
1980   Italien
F. Cossiga
  Luxemburg
P. Werner
1981   Nederländerna
D. van Agt
  Storbritannien
M. Thatcher
1982   Belgien
W. Martens
  Danmark
P. Schlüter
1983   Västtyskland
H. Kohl
  Grekland
A. Papandreou
1984   Frankrike
F. Mitterrand
  Irland
G. FitzGerald
1985   Italien
B. Craxi
  Luxemburg
J. Santer
1986   Nederländerna
R. Lubbers
  Storbritannien
M. Thatcher
1987   Belgien
W. Martens
  Danmark
P. Schlüter
1988   Västtyskland
H. Kohl
  Grekland
A. Papandreou
1989   Spanien
F. González
  Frankrike
F. Mitterrand
1990   Irland
C. Haughey
  Italien
G. Andreotti
1991   Luxemburg
J. Santer
  Nederländerna
R. Lubbers
1992   Portugal
A. Cavaco Silva
  Storbritannien
J. Major
1993   Danmark
P. Nyrup Rasmussen
  Belgien
J. L. Dehaene
1994   Grekland
A. Papandreou
  Tyskland
H. Kohl
1995   Frankrike
J. Chirac
  Spanien
F. González
1996   Italien
R. Prodi
  Irland
J. Bruton
1997   Nederländerna
W. Kok
  Luxemburg
J. C. Juncker
1998   Storbritannien
T. Blair
  Österrike
V. Klima
1999   Tyskland
G. Schröder
  Finland
P. Lipponen
2000   Portugal
A. Guterres
  Frankrike
J. Chirac
2001   Sverige
G. Persson
  Belgien
G. Verhofstadt
2002   Spanien
J. M. Aznar
  Danmark
A. Fogh Rasmussen
2003   Grekland
K. Simitis
  Italien
S. Berlusconi
2004   Irland
B. Ahern
  Nederländerna
J. P. Balkenende
2005   Luxemburg
J. C. Juncker
  Storbritannien
T. Blair
2006   Österrike
W. Schüssel
  Finland
M. Vanhanen
2007   Tyskland
A. Merkel
  Portugal
J. Sócrates
2008   Slovenien
J. Janša
  Frankrike
N. Sarkozy
2009   Tjeckien
M. Topolánek
J. Fischer
  Sverige
F. Reinfeldt

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Artikel 235.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 152-153. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ [a b c] ”Ordförandens roll”. Europeiska rådet. http://www.consilium.europa.eu/sv/european-council/president/role/. Läst 9 juli 2015. 
  3. ^ [a b c] ”Artikel 15.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 23-24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 2.1 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  5. ^ ”Skriftlig fråga av den 20 april 2010 från David Martin (S&D) till rådet: Uppvisandet av ambassadörskreditiv inför Europeiska rådets ordförande”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2010-2471&language=SV. Läst 4 juli 2013. 
  6. ^ [a b] ”Europeiska rådets beslut av den 30 augusti 2014 om val av Europeiska rådets ordförande (2014/638/EU)”. EUT L 262, 2.9.2014, s. 5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0638. 
  7. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om val av Europeiska rådets ordförande (2009/879/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 48. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0879. 
  8. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 1 mars 2012 om val av Europeiska rådets ordförande (2012/151/EU)”. EUT L 77, 16.3.2012, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012D0151. 
  9. ^ ”Poland's Tusk to be EU president, Van Rompuy seems to let slip” (på engelska). EUbusiness. 30 augusti 2014. http://www.eubusiness.com/news-eu/summit-jobs-video.xjs. Läst 30 augusti 2014. 
  10. ^ ”EU leaders pick Tusk and Mogherini for top posts” (på engelska). EUobserver. 30 augusti 2014. http://euobserver.com/tickers/125413. Läst 30 augusti 2014. 
  11. ^ ”Europeiska rådets beslut (EU, Euratom) 2017/444 av den 9 mars 2017 om val av Europeiska rådets ordförande”. EUT L 67, 14.3.2017, s. 87. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D0444. 
  12. ^ ”Donald Tusk re-elected as EU president” (på engelska). EUobserver. 9 mars 2017. https://euobserver.com/tickers/137181. Läst 9 mars 2017. 
  13. ^ ”EU leaders reappoint Donald Tusk as Council president” (på engelska). Politico. 9 mars 2017. http://www.politico.eu/article/eu-leaders-reappoint-donald-tusk-as-council-president/. Läst 9 mars 2017. 
  14. ^ ”Artikel 15.5 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ ”Ministers ponder creation of EU super-president” (på engelska). EUobserver. 20 april 2012. http://euobserver.com/institutional/115965. Läst 20 april 2012. 
  16. ^ ”Barnier wants single president for the EU” (på engelska). EurActiv.com. 10 maj 2011. http://www.euractiv.com/section/future-eu/news/barnier-wants-single-president-for-the-eu/. Läst 11 januari 2012. 
  17. ^ ”Barnier: A revolution in integration only response to growing nationalism” (på engelska). EUobserver. 11 maj 2011. http://euobserver.com/institutional/32304. Läst 12 maj 2011. 
  18. ^ ”Artikel 5 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 53. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  19. ^ ”Artikel 16.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  20. ^ ”Artikel 2.2 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  21. ^ ”Artikel 2.3 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  22. ^ ”Sammanfattande uppställningar”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-130800-tab.htm. 
  23. ^ ”Artikel 12.1 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 55. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  24. ^ ”Artikel 2.4 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0882. 
  25. ^ ”Artikel 243 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 155. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  26. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren för Europeiska rådets ordförande (2009/909/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 35. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0909. 
  27. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/300 av den 29 februari 2016 om ersättning till innehavare av höga EU-ämbeten”. EUT L 58, 4.3.2016, s. 1-12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0300. 
  28. ^ ”Member states consider perks and staff for new EU president” (på engelska). EUobserver. 14 april 2008. http://euobserver.com/institutional/25968. Läst 25 mars 2013. 

Externa länkarRedigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.