Europaläkare var en yrkestitel för allmänpraktiserande läkare i Sverige som upphörde att gälla 2012. Titeln avsåg specialister i allmänmedicin som genomgått specialistutbildning i andra EES-länder där utbildningstiden var kortare än en svensk femårig ST-tjänst i allmänmedicin. Den skyddade titelns användning reglerades av patientsäkerhetslagen.

Införandet av två åtskilda kategorier för specialistläkare i allmänmedicin ledde till kritik från EU-kommissionen. Uppdelningen ansågs strida mot ett EU-direktiv för yrkeskvalifikationer utfärdat 2005. Enligt direktivet saknades stöd för att göra skillnad på olika sorters specialistutbildningar så länge studietiden var minst 3 år. Uppdelningen bedömdes utgöra ett hinder för den fria rörligheten på den gemensamma inre arbetsmarknaden.[1] Efter lagens avskaffande 1 juli 2012 kunde läkare med specialistutbildning i allmänmedicin i annat EES-land ansöka om svenskt specialistbevis hos socialstyrelsen. Detta under förutsättning att utbildningen varit åtminstone treårig.[2] Titeln kunde även efter avskaffandet leva kvar genom att personer som anställts som europaläkare kunde fortsätta sin tjänst, förutsatt att kontraktet undertecknats före 1 juli 2012.[3]

Referenser redigera

  1. ^ Reinfeldt, Fredrik; Hägglund, Göran (15 mars 2012). ”Regeringens proposition 2011/12:108”. Regeringen. https://www.regeringen.se/49bbd6/contentassets/925af0ba3b8843a381c412cdea1f24e9/specialist-i-allmanmedicin---en-yrkeskvalifikation-for-lakare-i-allmanpraktik-prop.-201112108. Läst 15 juni 2022. 
  2. ^ Närlid, Marie (23 januari 2012). ”Europaläkare blir specialistkompetenta från halvårsskiftet”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/aktuellt/2012/01/europalakare-blir-specialistkompetenta-fran-halvarsskiftet/. Läst 15 juni 2022. 
  3. ^ Hamilton, Patric, red (2022). Psykiatrins juridik 2022: verksamhetsinriktad uppslagsbok. Juris regelverktyg. Täby: Juris AB. sid. 246. Libris gwpdmc03d6r2f9ks. ISBN 9170660565