Esko Johannes Rekola, född 10 juni 1919 i Tammerfors, död där 7 oktober 2014, var en finländsk ämbetsman. Han var son till Aarne Rekola.

Esko Rekola
Född10 juni 1919[1]
Tammerfors, Finland
Död7 oktober 2014[1] (95 år)
Tammerfors, Finland
Medborgare iFinland
SysselsättningPolitiker[2]
Befattning
Finlands finansminister
Regeringen Lehto (1963–1964)
Finlands finansminister
Regeringen Miettunen III (1976–1977)
ArbetsgivareTammerfors tekniska universitet[3]
statsrådets kansli[3]
Järnvägsstyrelsen[3]
Finansministeriet[3]
Borenius Attorneys Ltd[3]
Tammerfors universitet[3]
Transportministeriet[3]
Politiskt parti
De Frisinnades Förbund
Utmärkelser
Frihetsmedaljens 2. klass (1941)[4]
Frihetskorsets 4. klass (1942)[4]
Frihetskorsets 4. klass (1944)[4]
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1959)[4]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1971)[4]
Förtjänstmedaljen för befolkningsskyddsarbete av 1. klass (1973)[4]
Storofficer av Nationalförtjänstorden (1980)[4]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1988)[4]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[4]
Vinterkrigets minnesmedalj[4]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[4]
Redigera Wikidata

Rekola, blev juris licentiat 1954, var avdelningschef vid finansministeriet 1957–1965, kanslichef vid statsrådets kansli 1965–1966 och 1977–1982, generaldirektör för Statsjärnvägarna 1966–1973 och kanslichef vid trafikministeriet 1973–1976. Han var politiskt obunden fackminister i en rad regeringar; finansminister 1963–1964 och 1976–1977, andre finansminister 1976 och 1977–1979 och utrikeshandelsminister 1979–1982. Han var en av Mauno Koivistos närmaste politiska förtrogna och tilldelades ministers titel 1983. Han utgav memoarerna Viran puolesta (1998).

Källor redigera

Övriga källor redigera

  1. ^ [a b] Esko Rekola.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ministerdatasystemet, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] läs online, kansallisbiografia.fi.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j k] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]

Vidare läsning redigera