Kusttjockfot[2] (Esacus magnirostris) är en vadarfågel, störst i familjen tjockfotar.[3]
| Kusttjockfot Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Tjockfotar Burhinidae |
| Släkte | Esacus |
| Art | Kusttjockfot E. magnirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Esacus magnirostris | |
| Auktor | (Vieillot, 1818) |
| Utbredning | |
 Ljusgrönt visar utbredning för kusttjockfot, mörkgrönt för strandtjockfot | |
| Synonymer | |
| |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Kusttjockfoten är en mycket stor (51-57 cm) och kraftig tjockfot med tjock näbb. Jämfört med liknande strandtjockfoten är näbben kraftigare och rakare. I ansiktet är den svart på panna och tygel. I flykten syns grå armpennor och vita inre handpennor.[4]
Fågeln delar även utbredningsområde med stylttjockfoten, men denna är mindre med mindre kontrastrikt tecknat huvud och streckad fjäderdräkt.[5]
Läte redigera
Revirlätet beskrivs som ett hårt, ylande "wee-lo", ljusare och mindre flöjtlikt än stylttjockfotens. Varningslätet är ett skällande "quip", ganska likt en strandskata men mindre genomträngande.[5]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln återfinns från Andamanöarna och Malackahalvön till Filippinerna och Australasien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt redigera
Kusttjockfoten hittas på de flesta stränder inom dess utbredningsområde, framför allt sträckor nära flodmynningar och mangroveträsk. Den lägger ett enda ägg i en uppskrapad grop i sanden och återkommer ofta till samma plats år efter år. Fågeln födosöker huvudsakligen efter kräftdjur och andra ryggradslösa djur i tidvattenszonen. Adulta fåglar är stannfåglar, men kan röra sig vida kring.[1]
Status redigera
Kusttjockfoten har en vid utbredning, men världspopulationen tros endast bestå av 6000 individer. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1] Den tros vara hotad av bopredatorer och av störningar från människan.[1]
Namn redigera
Fågeln har getts det vetenskapliga artnamnet neglectus eller giganteus, men magnirostris har prioritet.[6]
Bilder redigera
-
Fotograferad vid Inskip Point, sydöstra Queensland, Australien. -
På Green Island utanför Cairns.
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2014 Esacus magnirostris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
- ^ Dickinson, E.C. & Remsen, J.V. eds. (2013) The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th edition. Vol. 1. Non-passerines. Aves Press, Eastbourne, UK.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör kusttjockfot.
Wikispecies har information om Esacus magnirostris.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
