Ernst Bernhard Hugo Hawerman, född 22 april 1890 i Stockholm, död där 31 maj 1964, var en svensk arkitekt. Han tillhörde arkitektfamiljen Hawerman, där fadern Emil och farbröderna Johan Adolf och Ludvig var kända arkitekter.

Ernst Hawerman

Liv och verk

redigera

Efter avgångsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1917 var Hawerman praktiserande arkitekt i Stockholm, biträdande arkitekt vid Stockholms stadshusnämnd 1919–1923, arkitekt vid Ragnar Östbergs arkitektbyrå i Stockholm 1924–1935, innehade förordnande som vice stadsarkitekt i Stockholm och länsarkitekt i Stockholms län och var anställd hos riksdagshuskommittén från 1936. Han bedrev egen arkitektverksamhet från 1935 och grundade tillsammans med arbetskamraten Nils G:son Friberg arkitektfirman Hawerman & Friberg.

Bland deras arbeten kan nämnas IVA:s försöksstation vid Drottning Kristinas väg (1944) och tillbyggnaden av Östbergs Patentverket vid Valhallavägen (1947), båda i Stockholm. Till Hawermans arbeten räknas även en lång rad smalhus i Stockholmstrakten. Det typiska Hawermanhuset är ett smalhus med tegelfasad och enkla detaljer kring ytterdörr och fönster. Många hus ritades på uppdrag av fastighetsbolaget Stockholmshem.

Ernst Hawerman är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[1]

Verk i urval

redigera

Källor

redigera
  1. ^ SvenskaGravar
  2. ^ Anders Diös bygger i Gävle Sandviken Söderfors Söderhamn Hofors Hallstavik Karlholm (1961), sid. 73.

Externa länkar

redigera