Ernest Louis Octave Courtot de Cissey, född 23 december 1810 och död 15 juni 1882, var en fransk militär.

Ernest Courtot de Cissey
Född12 september 1810[1] ​eller ​23 december 1810[2][3][4]
Paris
Död15 juni 1882[2][3][5]
Paris
BegravdPère-Lachaise[6][7]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidprytanée national militaire
SysselsättningPolitiker[8], officer, militär
Befattning
Livstidssenator i franska senaten
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Senator för tredje franska republiken[8]
Frankrikes regeringschef (1874–1875)
Politiskt parti
Inget
MakaMarie-Anne Courtot de Cissey
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata
Ernest Louis Courtot de Cissey

Cissey tjänstgjorde fram till 1848 i Algeriet och deltog som souschef i generalstaben under Krimkriget. Han blev brigadgeneral 1854 och divisionsgeneral 1863, och förde under fransk-tyska kriget befälet över 1:a infanteridivisionen och blev fången vid Metz. Efter fredsslutet tog Cissey som chef för den nybildade 2:a armékåren av Versaillesarmén verksam del i bekämpandet av Pariskommunen. Han var krigsminister 1871-73 samt 1874-76 och genomförde under sin tid som sådan den franska arméns reorganisation. 1875 valdes han till senator på livstid och blev 1878 chef för 11:e armékåren i Nantes. Han avgick ur aktiv tjänst 1880.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Ernest De Cissey, 8597, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Ernest Louis Octave Courtot de cissey, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Ernest Louis Octave Cissey.[källa från Wikidata]
  6. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 115, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Domenico Gabrielli, Dictionnaire historique du Père-Lachaise, 2002, s. 102, ISBN 978-2-85917-346-3.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]