Erik Strandell
svensk skådespelare
Erik Axel Strandell, född 29 maj 1918 i Shanghai i Kina, död 22 oktober 1977 i Vaksala, Uppsala, var en svensk skådespelare.
| Erik Strandell | |
 Erik Strandell och Harriet Hedenmo i Värmebölja på Helsingborgs stadsteater 1962. | |
| Född | Erik Axel Strandell 29 maj 1918 Shanghai i Kina  |
|---|---|
| Död | 22 oktober 1977 (59 år) Vaksala, Uppsala, Sverige  |
| Aktiva år | 1942–1977 |
| IMDb SFDb | |
Biografi redigera
Strandell var engagerad vid Dramatiska teatern i Stockholm och vid stadsteatrarna i Norrköping, Helsingborg och Göteborg. Till Uppsala-Gävle stadsteater kom han 1964 och var där fram till sin död.[1] Han är gravsatt i minneslunden på Berthåga kyrkogård.[2]
Filmografi (urval) redigera
- 1942 – Gula kliniken
- 1945 – Svarta rosor
- 1947 – Kvarterets olycksfågel
- 1948 – Intill helvetets portar
- 1949 – Människors rike
- 1950 – Ung och kär
- 1952 – Janne Vängman i farten
- 1957 – Lille Fridolf blir morfar
- 1958 – Damen i svart
- 1958 – Mannekäng i rött
- 1958 – Musik ombord
- 1959 – Ryttare i blått
- 1962 – Chans
- 1971 – Niklas och Figuren
- 1974 – De tre från Haparanda (TV-serie)
- 1975 – Pojken med guldbyxorna (TV-serie)
Teater redigera
Roller (ej komplett) redigera
Radioteater redigera
Roller redigera
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1946 | Roger | Teater Guy Bolton |
Rune Carlsten[8] |
Bilder redigera
-
Rut Hoffsten, Erik Strandell och Lena Ewert i Hermione och kärleken på Helsingborgs stadsteater 1963. -
Ulf Qvarsebo, Erik Strandell (överst), Lena Ewert, Gerd Hegnell och Dagny Stenius i Min fru går igen på Helsingborgs stadsteater 1963.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Dödsruna i Svenska Dagbladet 25 oktober 1977 sid.12
- ^ SvenskaGravar
- ^ Ebbe Linde (24 november 1954). ”Östgötascenen ger Téhuset”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-11-24/319/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Nöjesnytt”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 augusti 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-08-10/215/9. Läst 26 september 2020.
- ^ Annika (24 november 1962). ”Debattstycke i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-11-24/319/10. Läst 9 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (8 november 1975). ”Delblancs 'Prästkappan': Åtråvärt enkelt budskap”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-11-08/303/18. Läst 18 juli 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (7 februari 1976). ”En teater på väg bakåt”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-02-07/36/11. Läst 18 juli 2018.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 34. 17 februari 1946. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-02-17/47/32. Läst 31 januari 2016.
Källor redigera
Externa länkar redigera
- Erik Strandell i Dramatens rollbok
- Erik Strandell på Svensk Filmdatabas
- Erik Strandell på Internet Movie Database (engelska)