Erik Sparre (1816–1886)

svensk greve, ämbetsman och riksdagsledamot (1816-1886)

Erik Josias Filip Sparre af Söfdeborg, född 2 mars 1816Gävle slott i Gävle, död 17 juni 1886 i Vänersborg, var en svensk greve, ämbetsman och riksdagsledamot.

Erik Sparre
Född2 mars 1816[1][2][3]
Gefle församling[1][2][3]
Död17 juni 1886[1][2] (70 år)
Vänersborgs församling[1][2], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[2]
SysselsättningGodsägare[2], politiker[2]
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1844–1866)[2]
Landshövding i Älvsborgs län (1858–1886)[2]
Förstakammarledamot, Älvsborgs läns valkrets (1867–1869)[2]
Andrakammarledamot, Vänersborgs och Åmåls valkrets (1870–1886)[4][2]
Politiskt parti
Första kammarens konservativa grupp ()[2]
ministeriella partiet ()[2]
Centern (partigrupp 1873-1882) ()[2]
Nya centern (partigrupp 1883-1887) ()[2]
BarnLouise Sparre af Söfdeborg (f. 1852)[2]
FöräldrarEric Samuel Sparre[1][2][3]
Catharina Ulrika Montgomery[3]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

 
Byst i Vänersborg, utförd av Carl Fagerberg invigd 1936.

Han var son till landshövdingen Erik Samuel Sparre och Catharina Ulrika Montgomery (1787–1866) född i adelsätten Montgomery samt brorson till justitierådet och landshövdingen Carl Georg Sparre.

Sparre blev student i Uppsala den 22 mars 1833 och den 16 juni 1836 promoverades han till filosofie magister av Erik Gustaf Geijer. År 1840 avlade han juris kandidatexamen från Uppsala universitet. Under många år tjänstgjorde han på Svea hovrätt, från 1840 som auskultant, från 1849 som adjungerad ledamot och från 1850 som assessor. Efter att ha innehaft åtskilliga domarförordnanden blev han vice häradshövding 1844. Åren 18441886 var han riksdagsledamot, 18441865 som representant för adelsståndet, 18671869 invald i första kammaren av Älvsborgs län och 18701886 invald i andra kammaren i valkretsen för städerna Vänersborg och Åmål. Han var ordförande i lagutskottet 18481877 - med undantag för år 1873 - och andra kammarens ålderspresident 18741886. Sparre var politiskt konservativ, protektionistisk och starkt engagerad för skandinavismen. Han var ledande inom junkerpartiet, en aristokratisk grupp inom lantadeln som hade goda relationer till kronprins Karl, sedermera Karl XV.

Sparre var landshövding i Älvsborgs län 18581886 och skall vid ett tillfälle när hans kunskaper ifrågasattes av riksdagen ha yttrat: "Visserligen är jag icke någon fullkomlig landshövding, men jag vet tjugotre landshövdingar, som äro sämre än jag". Mycket av kritiken kom sig av hans misslyckade villaprojekt i Årstadal vid Liljeholmen. Sparre köpte Årsta säteri 1876. Ett år senare började han upplåta tomter för bostadsbebyggelse på gårdens ägor, närmare bestämt i sluttningen öster om järnvägen vid den sanka Årsta äng.

"Ny förstad till Stockholm vid Liljeholmen!

Byggnadstomter vid Liljeholmen vackert belägna vid sjö säljas till billigt pris. Plan och tomtkarta jemte öfriga upplysningar hos ingeniör Smith, Akademigränd 6."

De villkor som gavs tomtköparna var emellertid inte speciellt fördelaktiga. Tomterna uppläts på arrende för en tid av 50 år. Efter arrendetiden skulle tomt med bostadshus återgå till ägaren i prima skick. Följden blev att de villor som byggdes var hastigt byggda, eller t o m halvfärdiga träkåkar som snart förvandlades till ruckel. Den svåra bostadsbristen gjorde att exploateringen tog fart. Många av de arrendatorer som uppförde hus kom aldrig att bo där själva. Istället delade man upp husen i lägenheter för att hyra ut till ännu mindre bemedlade människor. Eftersom tomterna kom att arrenderas ut utan tillgång till vare sig vatten eller avlopp fick snart området stora sanitära problem. Många av både de bemedlade och mindre bemedlade husägarna kom att känna sig grundlurade av greve Sparre. Något tal om tomter vid denna vackert belägna sjö var det inte. Området var sankt och kom helt att sakna gator och dränering. Sparre struntade helt i de sanitära förhållandena, fastän han år 1882 blivit uppmanad av kommunalnämnden att anlägga avlopp och rännstenar i samhället, samt dränera marken. Resultatet blev snart att epidemier utbröt i med flera dödsoffer som följd, mot detta gjordes dock ingenting, istället upplät greven flera byggnadstomter på sina marker. Sparres hastiga död omöjliggjorde sedan vidare utredningar i frågan.

Hans död 1886 i Vänersborg var en olyckshändelse, då hästen till hans ekipage skenade och droskan välte ner i diket i en skarp kurva. Sparre avled klockan 17.40 på residenset dit han förts.

Sparre var engagerad i näringslivsfrågor och pådrivande för utbyggnaden av järnvägsnätet, bland annat utverkade han medel för Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg, Kindsbanan samt Dalslands kanal.

Han var från den 30 december 1851 gift med sin kusin Ottiliana Sparre (1820–1900), dotter till greve Fredrik Vilhelm Sparre av Söfdeborg och grevinnan Beata Ulrika Lagerberg. Parets äldsta barn var Louise Ulrika Sparre af Söfdeborg som var hovdam och byggherre för Lejondals slott i Uppland.

Bilder redigera

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Erik Josias, 1904–1926.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Erik J F Sparre, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 272, Sparre af Söfdeborg i Vänersborg, Erik J F, läst: 11 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Gävle Heliga Trefaldighets kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserien, SE/HLA/1010056/C I/9 (1811-1821), bildid: C0031018_00202, sida 385, födelse- och dopbok, s. 385, läs onlineläs online, ”2,10,38,Eric Josias Philip döpt av ...., Lands Höfdingen Cabinettskammarherren och Riddaren, Högvälborne Herr Grefve Eric Sparre och Fru Grevinnan Ulrica Montgommery”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sveriges statskalender 1877, Kungliga Vetenskapsakademien, 1876, s. 77, Grefve Eric Sparre, Landshöfding ... f.16; 75, för Venersborg och Åmål, läs onlineläs online, läst: 18 februari 2022.[källa från Wikidata]

Vidare läsning redigera

Företrädare:
Bengt Carl Bergman
Landshövding i Älvsborgs län
1858–1886
Efterträdare:
Wilhelm Lothigius