Erik Johan Längman
Erik Johan Längman, född 24 maj 1799 i Borgå, död 16 oktober 1863 i Helsingfors, var en finländsk industrialist och donator.
Biografi redigera
Erik Johan Längman var son till köpmannen Abraham Längman, som drev en bod vid Rådhustorget i Borgå, och blev faderlös redan vid elva års ålder. År 1824 öppnade han en egen affär i Sederholmska huset vid dåvarande Stortorget i Helsingfors, som dock gick i konkurs 1829. Han köpte tillsammans med kompanjonen Paul Wahl, vars huvudverksamhet var att framställa järn ur sjömalm. Detta var bara delvis framgångsrikt, och vid årsskiftet 1846/47 sålde han sin andel till Wahl. Därefter satsade han på ett bruket tidigare delvis tillhörande vattendrivet sågverk i Ummeljoki vid Kymmene älv och kunde som tidig entreprenör i den finländska skogsbranschen bygga upp en stor förmögenhet genom att köpa skog, innan dess fulla möjlighet som råvara stod klart för omvärlden.
I slutet av 1850-talet sålde han sina företag i Finland och förde en ambulerande tillvaro under flera år, bland annat i London. År 1860 kom han till Malmö, för att bygga upp Malmö Konst-Ull Fabrik för tillverkning av konstull av yllelump vid Södra Promenaden/Malmtorgsgatan. Detta projekt var svårgenomförbart, bland annat på grund av brist på lump i Sverige, och han återvände till hemlandet 1862.
Längmanska testamentet redigera
Längman är mest känd för att genom testamente ha grundat de Längmanska fonderna. Hans förmögenhet delades upp på Längmanska kulturfonden och Längmanska företagarfonden i Sverige samt de Längmanska A- och B-fonderna i Finland. Sedan 1985 är de finska fonderna uppdelade på tre regionala fonder till stöd för verksamheter i Lappland, Kajanaland respektive Norra Österbotten. Den fjärde fonden stöder konst och kultur i hela landet.