Öppna huvudmenyn

Erik Eriksson (Gyllenstierna) den äldre

svensk politiker

Erik Eriksson (Gyllenstierna) den äldre, född i Danmark, död 1477 eller 1478, var en dansk-svensk frälseman, son till danska riksrådet Erik Nielssøn (Gyldenstjerne), som en tid var hövitsman på Stockholms slott.

Erik Eriksson den äldre
Titlar
Tidsperiod 1443
Tidsperiod 1449
Tidsperiod 1450
Tidsperiod 1456
Utnämnd av Karl Knutsson (Bonde)
Tidsperiod 1456-1475
Personfakta
Född 1477 eller 1478
Danmark
Nationalitet Danmark Danmark
Sverige Sverige
Frälse/adelsätt Gyllenstierna
Far Erik Nielssøn (Gyldenstjerne)
Familj
Gift 1446
Make/maka Kristina Karlsdotter (Bonde)

Erik Eriksson blev 1443 hövitsman på Ribershus. I samband med att han 1446 blev gift med den blivande kung Karl Knutssons dotter Kristina överflyttade han till Sverige.[1] Han erhöll samtidigt Borgholms slott med Öland i förläning.[2]

Han var 1449 riddare och tog 1450 säte i Svea rikes råd[2] och blev kung Karl Knutssons hovmästare 1450, rikshovmästare samt lagman i Tiohärads lagsaga 1456-75.

Erik Eriksson var en av Karl Knutssons främsta medhjälpare och belägrades under danska kriget på Borgholms slott, kapitulerade och tillfångatogs. 1457 övergick Erik Eriksson till Kristian I:s sida men berövades sitt forna inflytande och trakasserades under ett flertal år av Ture Turesson (Bielke) i en stor arvsprocess.[2]

Efter Karls Knutsons återinsättande som kung trädde Erik Eriksson åter i förgrunden inom det svenska rådet, erhöll under Sten Sture den äldre ett flertal diplomatiska uppdrag och Stäkeholm i förläning.[2]

Eriksson är den svenska släkten Gyllenstiernas stamfader.

Barn med Kristina Karlsdotter (Bonde):

  1. Nils Eriksson ( - 1495)
  2. Erik Eriksson den yngre ( - 1502)
  3. Kerstin Eriksdotter (- 1509)
  4. Margareta Eriksdotter
  5. Lisbeth Eriksdotter
  6. Birgitta Eriksdotter (död späd)
  7. Abraham Eriksson (- 1514)
  8. Knut Eriksson
  9. Görvel Eriksdotter (- 1495)
  10. Carin Eriksdotter

KällorRedigera

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Vidare läsningRedigera