Eric Öst, folkbokförd Karl Erik Valdemar Öst, född 7 januari 1906 i Edsbyn, Ovanåkers församling i Gävleborgs län, död 22 september 1984 i Johanneshov, Skarpnäcks församling i Stockholm[1], var svensk kompositör, riksspelman och musiker (fiol).

Eric Öst
Född7 januari 1906
Edsbyn, Ovanåkers församling i Hälsingland
Död22 september 1984 (78 år)
Johanneshov, Skarpnäcks församling i Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragRiksspelman, kompositör och violinist
MakaBränd Kerstin Linnea Eriksson
(1928–1980)
FöräldrarJon-Erik Öst
Eda Strand
SläktingarCarl Öst (bror)
Anna Öst (syster)
Eddy Öst (bror)
Ivan Thelmé (halvbror)

Biografi redigera

Han var son till riksspelmannen Jon-Erik Öst och hans första hustru Eda Strand. Han var bror till de andliga trubadurerna Anna och Carl Öst samt dragspelarna Eddy Öst och Ivan Thelmé. Han var också morbror till bland andra Berndt, Jonny, och Maria Öst som också sysslar eller sysslat med musik.

Öst började spela fiol som 12-åring och följde sin fars turnéer när han var tretton år. Han skivdebuterade 1927 och var med och bildade orkestern Hälsingepojkarna tillsammans med faderns kusin Wiktor Öst, svågern och dragspelaren Viktor Järnberg och hudiksvallsbröderna James och David Olsson, som kom att spela ihop fram till slutet av 1930-talet. De gav ut en mängd skivor med äldre folkmusik och egenkomponerade låtar i en egen virtuos stil med inslag från både folkmusik, konstmusik och den då nya gammeldansmusiken.

Efter "Hälsingepojkarna" flyttade Öst till Stockholm där han var engagerad som pianist vid Nalen mellan åren 1942 och 1945. Därefter har han varit orkesterledare för Skansens gammaldanser samt turnerat och givit ut skivor. Han har samarbetat med många kända musiker inom genren, däriblandoch Kalle och Ebbe Jularbo, Sölve Strand, Göte Lovén, Ricke Löw, Axel Andered och brodern Ivan Thelmé. Några somrar turnerade han också med systern Anna Öst i folkparkerna. Mer folkmusikaliska samarbeten har skett med bl.a. hälsingespelmännen Theodor Olsson, John Eriksson och medelpadspelmannen Sven Englund. Året 1977 deltog Öst i melodifestivalen där han iförd folkdräkt tillsammans med Kenneth Greuz framförde Ola mä Fiola - som slutade näst sist. Vid tillfället var han 71 år gammal, och därmed den äldste deltagaren någonsin i den svenska finalen.

Öst var - som sin far Jon-Erik och andra storspelmän som Jon-Erik Hall och Pelle Schenell - representant för den moderniserade och ej lokalt präglade folkmusik som utvecklats i Hälsingland i samband med spelmansrörelsen kring sekelskiftet 1900. Tillsammans med Wiktor Öst och deras grupp Hälsingepojkarna vidareutvecklade han stilen ytterligare och de var även pionjärer och nyskapande inom den då nya gammeldansmusiken. Eric Öst reste tillsammans med Kurth Pettersson från Sågmyra och sålde Chinafioler under 1960- talet. Östs kompositioner bär drag av de musikaliska rötterna blandat med modernare influenser, ofta med oväntade, ekvilibristiska och humoristiska inslag. Exempel på kända kompositioner är Pärongrisen, Fantomen och Häxritten - den sistnämnda komponerad tillsammans med Wiktor Öst. Eric Öst är begravd på Skogskyrkogården i Gamla Enskede söder om Stockholm.[2]

Öst omnämns i Povel Ramels Birth of the gammeldans från revyn På avigan (1966): I söder en gök, som mest på försök, gal upp sin röst, och i väst Eric Öst som bladbekrönt trår, en lätt piruett kring Stålhandskes Värmlandsoktett.

Eric Öst var från 1928 gift med Bränd Kerstin Linnea Eriksson (1904–1980)[1] och hade med henne barnen Sven Öst (1926–2000)[1], som var dragspelare, och Sol-Britt Öst (född 1932), som varit sångerska och dansös.[3]

Diskografi redigera

Filmmusik redigera

Filmografi roller redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget Bokförlag 1999) sid.142 ISBN 91-89086-02-3
  3. ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 14, Talm-Över. Höganäs: Bra böcker. sid. 244. Libris 7665092. ISBN 91-7752-272-9 

Externa länkar redigera