Erechtheion

joniskt tempel på akropolisplatån i Aten

Erechtheion är ett tempel i joniskt stil som är beläget på den norra sidan av akropolisplatån i Aten, där flera kulter praktiserade sin dyrkan. Uppförandet av templet påbörjades cirka 421 f.Kr. och avslutades under åren 409–405 f.Kr.[1][2]

Erechtheion

Erechtheion har fått sitt namn efter den mytologiska kungen av Aten Erechtheus som hade gudomlig status i det forntida Attika. En möjlig arkitekt är Mnesikles, som också ska ha varit arkitekt för porthuset Propyléerna.[3][4]

HistoriaRedigera

När atenarna skulle döpa staden långt tillbaka i dess mytiska förflutna berättades det om hur valet av stadsgud stod mellan Poseidon och Athena. Dessa skulle ha presenterat varsin gåva, Poseidon en saltvattenkälla och Athena ett olivträd. Olivträdet vilket än idag är nära associerat med Grekland sågs som klart mer värdefullt för atenarna och Athena upptogs som den unga stadens skyddsgudinna. Erechtheion ska enligt legenden markera platsen för kampen mellan Athena och Poseidon.

Det gamla Athenatemplet, dedikerat till Athena Polias, den tidigare nämnda skyddsgudinnan, låg på platsen mellan det senare Parthenon templet och det nya templet till Athena Polias uppe på akropolis i Aten. Detta äldre tempel förstördes delvis under perserkrigen då den persiska hären intog staden år 480 f.Kr. Efter krigen prioriterade statsmannen Perikles uppförandet av nya murar runt Akropolis och byggnationen av Parthenon templet framför ett nytt tempel till Athena Polias. Det var först efter dennes död år 429 f.Kr. som konstruktionen av ett nytt tempel till Athena Polias kom att påbörjades.[3] Uppförandet av detta nya tempel påbörjades år 421 f.Kr. under det temporära vapenstilleståndet i det nu pågående Peloponnesiska kriget och kom att avslutas först år 404 f.Kr.[2]

Bara ett årtionde efter att bygget var färdigt råkade Erechtheion ut för en brand, och skadades sedan igen av den romerska fältherren Sulla under det första Mithridatiska kriget 300 hundra år senare.[5] Efter detta utfördes reparationer.[6] Den grekiske resenären och geografen Pausanias besökte under mitten av 100-talet e.Kr. helgedomen. Hans beskrivningar av templet och dess insida utgör huvuddelen av den kunskap vi har angående templets antika utformning och innehåll.[7][2] Templet stängdes under Förföljelser av hedningar i romarriket, då alla hedniska tempel stängdes. Förändringar har även skett då det har fungerat som en kyrka under det Bysantinska riket, ett palats under frankerna och ett harem under osmanskt styre.[8][9] Under det grekiska frihetskriget skadades Erechtheion återigen.[10] 1885–1890 skedde systematiska utgrävningar av Akropolis, där arkeologen Wilhelm Dörpfeld dokumenterade arbetet och skrev analyser angående arkitekturen. Efter detta har ett flertal restaureringar och utgrävningar skett.[11]

ArkitekturRedigera

Templets byggnad avviker från den vanliga tempelformen då den är asymmetrisk och innehöll flera helgedomar, den viktigaste tillägnad Athena Polias och helgedomen centrerar kring kultstatyn av denna gudinna. Inom helgedomen fanns även ett antal votivgåvor och föremål med religiös koppling som hade lokal anknytning, såsom bland annat Erechtheus och Kekrops gravar, Athenas olivträd, märket av Poseidons treudd och Poseidons saltvattenkälla. Specifikt Athenas olivträd och Poseidons saltvattenkälla är viktiga delar i grundandet av staden.

Templet är en avlång fyrsidig byggnad i jonisk stil och uppförd i vit marmor, 20,3x11,2 meter. Huvudfasaden mot öster är smyckad med sex pelare. Den södra tempelverandan är även dekorerad med sex karyatider, kolonner i form av kvinnostatyer som hjälpte till att hålla uppe det platta taket. Karyatiderna är lika varandra till utseendet men är olika skulpterade och har olika poser. Dessa kvinnostatyer betraktas vanligtvis som den klassiska periodens version av koraistatyer. En av dessa karyatider forslades sedan till Storbritannien av den brittiske ambassadören Lord Elgin under 1800-talets början.[1] Idag befinner sig denna på British Museum i London, övriga fem befinner sig på Akropolismuseet i Aten. De karyatider man idag kan åskåda är kopior gjorda i modern tid.

Om Erechtheions planlösning vet vi mycket lite. Templet har genomgått stora ombyggnadsfaser genom århundradena som gör den ursprungliga interiören till ett föremål för gissning. Redan under klassisk tid härjades det av eld, men renoverades sedan. Senare, när det omvandlades till en kristen basilika på 700-talet, togs inre väggar bort och nya byggdes.[12] Under den osmanska perioden omvandlades templet till ett harem och ytterligare ombyggnader företogs.[13]

Huvudstrukturen består av upp till fyra enheter, den största är östcellan, med en jonisk portik vid dess östra ände. Positionen av den centrala delen av helgedomen (så kallad naos) med kultstatyn av Athena är fortfarande föremål för debatt bland forskare. Några teorier bland annat av Henrik Gerding och antika källor anger naos position i den västra kammaren, andra hävdar i den östra kammaren av templet. Gerding ger flera exempel på argumentationer från båda sidorna av denna debatt. Ett av dem är att Naos står i den västra kammaren då det finns belägg från den antika geografen Pausanias som ger en medurs beskrivning av byggnaden, söder till norr. Gerding ger även exempel på teorier som ger belägg att Naos står på den östra sidan, han skriver bla. att enligt den antika grekiska traditionen skulle tempel stå mot öst. Eftersom altaret till Athena Polias står kvar i sin gamla position skulle den nya cellan (Naos) följa denna riktning. Hela templet ligger på en sluttning, så de västra och norra sidorna är cirka 3 m lägre än de södra och östra sidorna. Det byggdes av marmor från berget Pentelikon, med friser av svart kalksten från Eleusis som pryddes av skulpturer utförda i vit marmor.[14] Templet hade utsmyckade dörröppningar och fönster och dess kolonner var rikt dekorerade, de var målade, förgyllda och markerade med förgylld brons och flerfärgade inlagda glaspärlor. Byggnaden är känd för tidiga exempel på äggstavs- och guillocherade utsmyckningar.[15] Väster om Erechtheion och i anslutning till templet låg en muromgärdad gårdsplan som innehöll ett altare till Zeus Herkeios och Athenas heliga olivträd. I anslutning till gårdsplanen fanns även ytterligare en helgedom, Pandroseion, dedikerad till Pandrosus, en av kung Kekrops döttrar. Möjligtvis fanns kung Kekrops grav inom denna helgedom. Gårdsplatsen var ansluten till Erechtheion via en ingång till den norra verandan.[2]

Templets något säregna utformning har flera orsaker förutom de tidigare nämnda markförhållandena. En var att flera kulter samsades om templet, en annan var att bygget avbröts av det Peloponnesiska kriget.[16]

Erechtheions norra gavel var monumental och kunde ses ända ner till Agoran. Norra gaveln utgjorde ett blickfång och ett mål för den Panathenska processionen. Det finns arkitektoniska likheter mellan Norra porten och Propylon på Pompeion. Tillsammans markerar de start- och slutpunkten för den Panathenska vägen.[2]

FunktionRedigera

Erechtheion anses ha ersatt det Gamla Athena Polias-templet som förstördes av perserna år 480 f.Kr. som tempel för kultutövande tillägnat Athena Polias. Perioden mellan 480 f.Kr. till Erechtheions färdigställande kan den västra delen av det gamla templet, Ophistodomos, ha uppfyllt funktionen som kultplats för Athena Polias alternativt som en skattkammare tills även denna del förstördes.[2] Templet var centralt för den panathenaiska festivalen som firades i Aten varje år, det var här som festivalen nådde sin klimax med över 100 djur (hekatomb) som offrades som gåvor till Athena. Minst 1000 människor vandrade i processionen och ett stort antal åskådare fanns på plats. Värt att notera är det faktum att Erechtheion inte uppfördes på det gamla templets grund, något som representerade en slags praxis i den grekiska världen. Templet uppfördes istället något längre norrut. Erechtheions unika rumsliga position har diskuterats livligt bland forskare. Gerding är er en av dem som get sig in i debatten och menar att templet flyttades för att göra mer plats för åhörare framför det gamla Athena Polias-templets altare vid högtider. Enligt han kan Athena Polias-statyn ha flyttats till följd av detta, eftersom man ursprungligen tänkt förbinda altaret och cellan längs en gemensam axel. Om detta blev opraktiskt kan den östliga orienteringen ha förlorat sin betydelse. Dessutom påpekar Gerding att tidigare forskning demonstrerar skillnader mellan de offer som gavs till Athena vid altaret och de som gavs vid statyn.[2]

I templet hystes den heliga, uråldriga kultstatyn till Athena kallad Archaios agalma. Statyn var troligen avbildad i naturlig storlek och gjord av olivträ, och skall enligt legenden ha fallit från himlen. Andra myter hävdar att den restes på order av atenarnas stamfader Erechtheus. Athena Polias-statyn var klädd i en peplos, en skrud dekorerad med scener från gudarnas krig med giganterna. Varje år kläddes statyn i en ny peplos som presenterades under den viktiga panathenaiska festivalen.[17] I templet återfanns troligen även Athenas heliga olivträd, Poseidons saltvattenskälla, förmodligen de mytiska kungarna Kekrops och Erechtheus gravar, och flera altare till olika gudar och heroer som associerades med Athena eller Erechtheus.

Stadsstatens kulter var enormt viktiga för medborgarnas identitet och samhörighet. Erechtheus, som Erechtheion är döpt efter, var en av Atens mytiska kungar men han var även Athenas adoptivson. I Erechtheion dyrkades hjälten Erechtheus och hans dotter, tillsammans med Athena Polias (Atens stadsgudinna), Poseidon, Zeus Hypatos (Zeus den högste) och Hefaistos. Alla dessa gudar hade associationer med Athena eller Erechtheus i mytologin.

Trots den stora skillnaden mellan Erechtheion och det större Parthenon-templet gällande storlek och utsmyckning kan Erechtheion ha varit av större religiös betydelse för de antika atenarna än Parthenon. Parthenon templet byggdes för att förvara den enorma kultstatyn av Pallas Athena (Jungfru Athena) som byggdes efter perserkrigen, möjligtvis som ett sätt för grekerna att befästa sin seger och tacka sin gudinna Athena för det. Dock så var det därför troligt att Parthenon templet, som till skillnad från Erechtheion inte huserade kultstatyn till stadens viktigaste gud- Athena Polias (stadsbeskyddaren)- inte fick samma religiösa betydelse för atenarna.. Parthenon-templet kan därmed ha fungerat snarare som en skattkammare och förråd åt Athena Polias-kulten än ett eget tempelkomplex i sig.[17]

Modern tidRedigera

Erechtheion är ett populärt turistmål och har efter sina restaureringar fått pris från bland annat "Europa Nostra" och tillsammans med Akropolismuseet vann man Keck Award 2012 för restaureringen av Karyatidstatyerna på Erechtheions södra veranda.[18][19] Priset delas ut av International Institute for Conservation of Historic and Artistic Works (IIC).

GalleriRedigera

KällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Salmonsens konversationsleksikon/ Erechtheion
  • Nordisk familjebok 1951 bd. 1, sp. 209.
  • Pedley, John Griffiths, Greek Art and Archaeology, Femte upplagan. Pearson Education, 2012.
  • Mikalson, Jon D., Ancient Greek Religion, Andra upplagan. Hong Kong: Wiley-Blackwell, 2010.
  • Gerding, Henrik, The Erechtheion and the Panathenaic Procession; American Journal of Archaeology, Vol. 110, No. 3, 2006.
  • Psarra, Sophia, Architecture and Narrative, första upplagan. Routledge, 2009.
  • Watkin, David, A History of Western Architecture. Laurence King Publishing, 2005.
  • Lewis, Philippa & Gillian Darley, Dictionary of Ornament. 1986.
  • Neer, Richard Art and Archaeology of the Greek world. Thames & Hudson Ltd, 2019.
  • Emerson, M . Greek Sanctuaries & temple architecture, 2018

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Griffiths Pedley, John (2012). Greek Art and Archaeology. sid. 269 
  2. ^ [a b c d e f g] Henrik Gerding. ”The Erechteion and the Panathenaic Procession”. American Journal of Archaeology. 
  3. ^ [a b] Neer, Richard Art and Archaeology of the Greek world. Thames & Hudson Ltd, 2019. s. 290
  4. ^ Nationalencyklopedin, Mnesikles. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mnesikles (hämtad 2020-10-08)
  5. ^ ”Erechtheion”. Ancient History Encyclopedia. https://www.ancient.eu/Erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  6. ^ ”Erechtheion” (på amerikansk engelska). YSMA. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423094130/https://ysma.gr/en/monuments/erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  7. ^ Pausanias, Periegesis tes Hellados, 1.26.5 - 1.26.6
  8. ^ ”Erechtheion”. www.ancient-greece.org. https://www.ancient-greece.org/architecture/erechtheion.html. Läst 8 mars 2019. 
  9. ^ ”Erechtheion” (på amerikansk engelska). YSMA. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423094130/https://ysma.gr/en/monuments/erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  10. ^ ”Erechtheion” (på amerikansk engelska). YSMA. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423094130/https://ysma.gr/en/monuments/erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  11. ^ ”Erechtheion”. Ancient History Encyclopedia. https://www.ancient.eu/Erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  12. ^ ”Ministry of Culture and Sports | Erechtheion”. odysseus.culture.gr. http://odysseus.culture.gr/h/2/eh251.jsp?obj_id=973. Läst 8 mars 2019. 
  13. ^ ”Erechtheion” (på amerikansk engelska). YSMA. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423094130/https://ysma.gr/en/monuments/erechtheion/. Läst 8 mars 2019. 
  14. ^ Watkin, David (2005). A History of Western Architecture. sid. 39 
  15. ^ Lewis, Philippa; Gillian Darley (1986). Dictionary of Ornament 
  16. ^ Psarra, Sophia (2009). Architecture and Narrative. sid. 21 
  17. ^ [a b] Mikalson, Jon D. (2010). Ancient Greek Religion. sid. 70-71 
  18. ^ https://www.theacropolismuseum.gr/en/deltio-typou/1535531746/acropolis-museum-receives-2012-keck-award Arkiverad 9 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine. (Hämtat 2020-10-08)
  19. ^ https://www.europanostra.org/events/20th-21st-c-best-practice-archaeological-conservation-greece/ (Hämtad 2020-10-08)

Externa länkarRedigera