Öppna huvudmenyn

Enver Halil Hoxha (albanskt uttal: [ɛnˈvɛɾ ˈhɔdʒa], lyssna), född 16 oktober 1908 i Gjirokastër, död 11 april 1985 i Tirana, var en albansk kommunistisk politiker. Han var bland annat ordförande i Folkrepubliken Albaniens ministerråd och försvarsminister 19441953, premiärminister 1944–1954, utrikesminister 1946–1953, men som förstesekreterare för Albanska arbetets parti mellan 1941 och 1985 tjänstgjorde han i praktiken som landets statschef och envåldshärskare från slutet av andra världskriget fram till sin död.

Enver Hoxha


Ämbetsperiod
8 november 194111 april 1985
Efterträdare Ramiz Alia

Född Enver Halil Hoxha
16 oktober 1908
Ergiri (i dag Gjirokastra), Osmanska riket
Död 11 april 1985 (76 år)
Tirana, Albanien
Politiskt parti Albaniens arbetarparti Partia e Punës e Shqipërisë.svg
Maka Nexhmije Hoxha
Namnteckning Enver Hoxhas namnteckning

Hoxha bibehöll goda kontakter med både Josef Stalin och Mao Zedong men bröt efter deras död kontakten med respektive länder och isolerade slutligen Albanien helt från omvärlden samtidigt som han upprätthöll en av 1900-talets hårdaste polisstater.[källa behövs] Under Hoxhas 41 år vid makten beräknas kring 5 000 albaner ha avrättats av landets säkerhetstjänst Sigurimi, bland dem politbyråmedlemmar och en regeringschef, Mehmet Shehu.[1] Av en befolkning på cirka tre miljoner var över 35 000 fängslade vid hans död 1985.[källa behövs]

Innehåll

BiografiRedigera

BörjanRedigera

Hoxha föddes i Gjirokastër som son till en välbeställd muslimsk köpman. Han gick i grundskola i hemstaden, och flyttade därefter till Korça, där han studerade historia, litteratur och filosofi på en fransk skola. Det var på denna skola som han kom att läsa Kommunistiska manifestet för första gången. Efter att ha avslutat sina studier där erhöll Hoxha 1930 ett stipendium från det albanska utbildningsministeriet som tillät honom att studera vid Montpelliers universitet i Frankrike, där han läste naturvetenskap. Han försummare dock sina studier och tillbringade istället det mesta av sin tid på stadens krogar och kafeer och 1934 drogs hans stipendium in varpå han lämnade Montpellier utan att ta examen. Han flyttade då till Paris där han studerade juridik och filosofi vid Sorbonne under en tid, men avslutade även dessa studier utan att ta någon examen. Han flyttade vidare till Belgiens huvudstad Bryssel där han arbetade på Albaniens konsultat under en kortare period men avskedades sedan han anklagats för att ha stulit en större summa pengar från konsultatets kassaskåp. Han återvände därför till Albanien 1936, och började arbeta som språklärare på skolan i Korça, där han tidigare själv hade studerat.

Efter att Mussolinis Italien invaderade och ockuperade Albanien i april 1939 tvingades alla landets arbetare ansluta sig till det nybildade Albanska fascistpartiet. Hoxha vägrade, varefter han förlorade sitt jobb som språklärare. Han flyttade då till Albaniens huvudstad Tirana, där han öppnade en tobaksaffär tillsammans med en vän. Tobaksaffären blev snart en samlingspunkt för albanska kommunister, vilket ledde till att den stängdes av ockupationsmakten 1941. Hoxha blev då tvungen att gå under jorden.

Det är oklart när Hoxha på allvar började intressera sig för kommunismen och engagera sig politiskt. Hoxha hävdade själv i sina memoarer att det var på den franska skolan i Korça som han som ung elev läste det Kommunistiska manifestet för första gången och att han sedan under sin tid i Frankrike då han ska ha deltagit i möten och studiecirklar organiserade av Franska kommunistpartiet (PCF) samt att han då även ska har skrivit flera artiklar för den kommunistiska dagstidningen l'Humanité under sin tid i Paris. Hoxha hävdade även själv att han ska ha deltagit i möten med en grupp av kommunister i Korça, den så kallade Korçagruppen, under den tid han arbetade som språklärare i staden. Inget av detta har dock någonsin kunnat bekräftas av oberoende källor. Vad som dock är känt är att Hoxha umgicks i vänsterkretsar under den tid som han bodde i Paris och i Bryssel och att Hoxha lärde känna flera högt uppsatta albanska kommunister under den tid som han drev tobaksaffären i Tirana.

Den 8 november 1941 bildades Albaniens kommunistiska parti under ett möte i Tirana på order av Komintern och med hjälp från det Jugoslaviska kommunitispartiet. På mötet deltog representanter från ett flertal kommunistiska grupperingar i Albanien som nu skulle samlas i ett parti. Hoxha deltog i mötet som ledare för Korçagruppen, som ansågs vara den största best organinserade av de närvarande grupperingarna. Det har aldrig blivit helt klarlagt vem som bjöd in Enver Hoxha att delta i mötet som representant för Korçagruppen eller varför han anförtroddes detta uppdrag. Klart är dock att Hoxha valdes in i partiets nybildade centralkommitté som Korçagruppens representant och att han därefter klättrade mycket snabbt inom partiapparaten. I augusti 1942 utsågs han till chefredaktör för partiets nybildade tidning Zëri i popullit (Folkets röst) och på kommunistpartiets första kongress i mars 1943 valdes Hoxha till unisont till förstesekreterare i partiet. Hoxhas snabba karriär inom partiet skedde med stöd från de jugoslaviska Komintern-agenter som översåg bildandet av det albanska kommunistpartiet. Sannolikt valde de att stödja Hoxha framför en rad andra mer erfarna kandidater då man ansåg att Hoxha skulle bli lättare att kontrollera samt då man ville undvika interna splittringar inom det nybildade partiet om någon annan mer namnkunnig och inflytelserik kandidat istället hade valts att leda partiet eftersom risken var stor att rivaliserande grupperingar skulle motsäga sig ett sådant ledarskap. Hoxha verkar dock ha varit en kandidat som alla kunde acceptera.

Kommunistpartiet uppmanade det albanska folket till motstånd mot de italienska ockupanterna, och under en konferens i Pezë i september 1942 bildades den Nationella befrielsefronten, med syfte att förena alla albanska antifascister i kamp mot ockupationen. Kommunistpartiet blev dock snabbt den dominerande partien Nationella befrielsefronten då de var best de best ledda och bäst organiserade, vilket ökade deras, och i synnerhet Enver Hoxhas, politiska inflytande. Efter att Mussolinis regim störtades sommaren 1943 och trupper från Nazityskland istället ockuperade Albanien inleddes en väpnad befrielsekamp mot tyskarna. Den 29 november 1944 hade de albanska partisanerna på egen hand befriat Albanien från tyskarna, och den Nationella befrielsefronten, nu helt under Hoxhas kontroll, tog över makten i landet. En provisorisk regering utsågs sedan med Hoxha i spetsen. Vid allmänna val till en konstituerande nationalförsamling den 2 december 1945 fick kommunistpartiet inte mindre än 93,8% av de avgivna rösterna.

Tiden vid maktenRedigera

Redan under krigsåren hade Hoxha börjat göra sig av med potentiella rivaler inom partiet genom att antingen fängsla, avrätta eller utesluta dem från partiet. En hänsynslös taktik som skulle bli hans signum och hålla honom kvar vid makten under resten av hans liv. Vid kriggslutet hade Hoxha fullständig kontroll över partiet, och därmed över Albanien. I januari 1946 förklarades formellt Albanien vara en folkrepublik i vilken kommunistpartiet i praktiken blev de enda tillåtna. På sin första ordinarie partikongress i juli 1948 bytte partiet namn till Albaniens arbetarparti.

Tvister om gränsområdet i Kosovo var nära att .orsaka en konflikt med grannlandet Jugoslavien, vars ledare Tito tidigare biståtts av Hoxha med trupper i kampen att befria landet från tyskarna. Sedan Tito gett stöd åt Chrusjtjovs avstaliniseringsprocess vidgades konflikten, och Albanien isolerades rigoröst från västerländskt, sovjetiskt och jugoslaviskt inflytande genom en omfattande gränskontroll. År 1961 lämnade Albanien Warszawapakten och inledde istället förhandlingar om samarbete med Kina, med löften om ett omfattande kinesiskt bistånd. Efter Mao Zedongs död 1976 och Deng Xiaopings reformer mot marknadsekonomi bröts även dessa kontakter och Albanien isolerades från omvärlden till 1990-talet.

Inrikespolitiskt var Hoxhas mål att genomföra en snabb industrialisering av det fattiga bondesamhället. År 1945 genomdrevs en agrarlag, som nationaliserade två tredjedelar av det jordbruk som tidigare varit inom privat ägo. En snabb alfabetiseringskampanj inleddes, som 1950 lyckats pressa ned analfabetismen till 30 % från det tredubbla vid krigsslutet. År 1957 grundades den första allmänna högskolan inom landet, som fick bära Enver Hoxhas namn. Hoxha bibehöll kontroll över landet genom sin ovillkorligt lojala och mycket effektiva säkerhetspolis, Sigurimi, som krossade all opposition brutalt. Den totala polisstat som Hoxha byggde upp blev även ett signum för hans styre. Under sina 41 år vid makten beordrade Hoxha personligen en lång rad utrensningar, den första utrensningen ägde rum 1951 då 22 albanska intellektuella avrättades anklagade för att ha bombat Sovjetunionens ambassad i Tirana. Senare skulle påstådda kopplingar till Hoxhas tidigare allierade Jugoslavien, Sovjetunionen och Kina användas som "bevis" i rättegångar mot regimens fiender. Det mycket hårda och repressiva styret gjorde att någon egentlig opposition eller dissidentrörelse aldrig utvecklades i ALbanien under Hoxhas långa tid vid makten.

Liksom Rumäniens ledare Nicolae Ceaușescu var Hoxha en övertygad nativist och undertryckte möjligheter till abort, preventivmedel och skilsmässa till förmån för ett uppfattat samhällsbehov av en större befolkning. Som en följd av detta tredubblades Albaniens befolkning under Hoxha. Industriellt kom en stor del av dess begränsade kapacitet att upptas vid byggandet av över 750 000 bunkrar i syfte att försvara landet mot ett befarat jugoslaviskt, sovjetiskt eller västligt angrepp.

Hoxha införde också statsateism och förbjöd all religion.

SlutetRedigera

 
Enver Hoxhas grav sedan 1992.

Under de sista åren av sitt liv led Hoxha svårt av diabetes och hjärninfarkt, och var efter 1980 rullstolsbunden. För att säkerställa den isolerade regimens överlevnad överförde Hoxha 1981 delar av sina maktbefogenheter till sin utsedde efterträdare, Ramiz Alia, samtidigt som han i en sista av ett flertal utrensningar lät fängsla och avrätta ett större antal partifunktionärer och byråkrater. Bland offren fanns hans mångårige vän och regeringschef sedan nästan 30 år, Mehmet Shehu. Hoxha avled 1985 och efterföljdes av Alia som partichef.

Hoxha begravdes på Martyrernas gravplats i huvudstaden Tirana. Kistan med hans kvarlevorflyttades 1992 till en allmän kyrkogård i en av Tiranas förorter.[2]

KällorRedigera

Enver Hoxha - The Iron Fist of Albania av Blendi Fevziu. I.B. Taurus, London, 2016.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Enver Hoxha, 5 maj 2015.

NoterRedigera

  1. ^ National Geographic, februari 2000
  2. ^ Dagens Nyheter, publicerat 4 maj 1992

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Viktor Emanuel III till 1943
Tysk ockupation 1943–1944
Albaniens ledare
19441985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Förste sekreterare i Albanska Arbetets Parti
Till 1948 Albaniens kommunistiska parti
19431985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Demokratiska frontens ordförande
Till 1948 Albaniens nationella befrielsefront
19421985
Efterträdare:
Nexhmije Hoxha
Företrädare:
Fiqri Dine
Premiärminister
Ordförande i Albaniens ministerråd
19441954
Efterträdare:
Mehmet Shehu
Företrädare:
Omer Nishani
Albaniens utrikesminister
19461953
Efterträdare:
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Albaniens försvarsminister
19441953
Efterträdare: