Enningdalsälven är en älv som avvattnar Norra Bullaresjön till Idefjorden. På norska sidan heter älven Enningdalselva. Efter utloppet ur Bullaresjön är älven gränsälv mellan Sverige och Norge i cirka 1 100 m. Sedan rinner den vidare på norskt område fram till utloppet i Idefjorden.

Enningdalsälven
(Enningdalsvassdraget)
Berbyelva
Vattendrag
Enningdalselva, Halden, Norge
Enningdalselva, Halden, Norge
Land Norge Norge
Region Østfold fylke,
Västra Götalands län
Kommun Haldens kommun,
Aremarks kommun,
Dals-Eds,
Munkedals
Bifloder
 - höger Elja, Ørelva
Koordinater 58°55′38″N 11°30′11″Ö / 58.9271°N 11.5030°Ö / 58.9271; 11.5030
Källa
 - höjdläge 40 m ö.h.
 - koordinater 58°52′38″N 11°32′15″Ö / 58.8773°N 11.5374°Ö / 58.8773; 11.5374
Mynning
 - höjdläge m ö.h.
 - koordinater 58°58′54″N 11°28′27″Ö / 58.9817°N 11.4742°Ö / 58.9817; 11.4742
Längd 94,64 km
Volym 777,9 
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)

Älvens lopp

redigera

Enningdalsälven,[1] nedanför Rødsvannet även kallat Berbyelva,[2] ligger söder om Haldens kommun i Østfold fylke. Den rinner genom Enningdalen, från Bullaresjöarna i Sverige till Idefjorden och är 13,8 kilometer lång. En kort sträcka av ån, mellan Elgåfossen och gränsövergången vid Vassbotten (Sverige) och Holtet (Norge), utgör riksgränsen mot Sverige. Vid gränsövergången är medelvattenföringen 10 m³/s.[3]

Enningdalsälvens avrinningsområde omfattar ett stort område i gränstrakterna mellan Sverige och Norge. I Sverige finns avrinningsområdet inom Dals-Eds, Munkedals, Tanums och Strömstads kommuner. I Norge omfattar avrinningsområdet Haldens och Aremarks kommuner. Det totala avrinningsområdet är 782 km².[4]

Den övre delen av vattendraget har flera källälvar. Den östligaste älven kommer från skogsområdena söder om Lundeheia (271 meter över havet) i Aremark, varifrån bäcken rinner söderut till Södra Boksjön (166 m ö.h.) på gränsen till Sverige. I väster har vattendraget två huvudbiflöden, ett från gränstrakterna mellan Halden och Aremark i norr och ett från skogsområdena i Halden i väster. Dessa två bifloder slutar båda i Nordre Boksjø (173 m ö.h.) på gränsen mellan Halden och Aremark.[5]

Inom avrinningsområdet finns bland annat sjösystemen Boksjöarna, Kornsjöarna och Bullaresjöarna.

Kornsjöarna avvattnas genom Kynne älv till Södra Bullaresjön.

Vilda djur och växter

redigera

Den nedre delen av älven med bräckvattenområdet i Idefjorden är särskilt rik på fisk. Älven har ett eget laxbestånd och här finns även europeisk ål. Ålfisket var tidigare av stor betydelse, men ålen är nu fridlyst. Laxfisket är fortfarande bra.[6]

Enningdalälven har också en mycket livskraftig population av sötvattensmusslor. Detta gav tidigare underlag för pärlfiske, men även flodpärlmusslan är nu fridlyst.

I älven finns en stor mångfald av arter. Cirka 150 fågelarter, varav 94 häckande, däribland kungsfiskare och de rödlistade arterna kungsörn, bivråk, salskrake, nattskärra och törnskata. Här finns även utter, mård, iller och lodjur. Det finns också ett antal rödlistade arter av ryggradslösa djur.[7]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Enningdalselva, 16 oktober 2021.
  1. ^ ”Enningdalselva” (på norska). Faktaark. Kartverket. https://stadnamn.kartverket.no/fakta/122167. Läst 12 december 2021. 
  2. ^ ”Berbyelva” (på norska). Faktaark. Kartverket. https://stadnamn.kartverket.no/fakta/204116. Läst 12 december 2021. 
  3. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsordet "Enningdalsälven". "Band 5". sid. 528 
  4. ^ ”Enningdalselva” (på norska). Haldens kommun. Arkiverad från originalet den 12 december 2021. https://web.archive.org/web/20211212171647/https://www.halden.kommune.no/tjenester/miljo-og-teknisk/miljo-og-landbruk/vann-og-vassdrag/enningdalselva/. Läst 12 december 2021. 
  5. ^ ”Enningdalsvassdraget” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Enningdalsvassdraget. Läst 12 december 2021. 
  6. ^ Geir Løvli (20 maj 2008). ”Sarpingen Jim-Arne Olsen (42) gjorde varpet i Berbyelva.” (på norska). Fredriksstad Blad: s. 3. http://www.f-b.no/nyheter/ostfoldrekord-1.2539768. Läst 12 december 2021. 
  7. ^ [http://fmtl.gislink.no/elvemusling/kilder/ID_145.pdf ”Faunaen i Enningdalselva og Indre Iddefjord”] (på norska). GisLink. 1995. http://fmtl.gislink.no/elvemusling/kilder/ID_145.pdf. Läst 12 december 2021. 

Externa länkar

redigera