Wikipedia

Energistadgefördraget

Energistadgefördraget, (engelska Energy Charter Treaty), är en internationell överenskommelse vars syfte är att skapa ett multilateralt ramverk för gränsöverskridande samarbete i energiindustrin. Avtalet reglerar kommersiella aspekter inom energisektorn, såsom handel, överföring, investeringar och energieffektivitet. Från början var syftet med avtalet att anpassa energisektorn i de forna sovjetrepublikerna och det övriga östblocket till resten av Europa efter det kalla krigets slut. Syftet med avtalet har dock, med tiden, vidgats till att stimulera elhandel mellan länder, inte bara i öst-västlig riktning, och främja utländska investeringar i energisektorn hos samtliga deltagande stater.

Fördraget skrevs under i Portugal i december 1994.[1] Sverige är med i avtalet sedan 1994.[2] Fullständiga versioner av fördraget finns fritt tillgängliga online.[3]

Avtalet har kritiserats för att stå i vägen för stater att införa nya miljöregleringar.[4][5] Våren 2020 pågick förhandlingar för att modernisera avtalet och göra det förenligt med Parisavtalet. Efter att förhandlingarna misslyckats så rekommenderade EU-kommissionen 2023 att EU-länderna gemensamt drar sig ur avtalet.[6][7]

Juridiska förpliktelser i avtalet redigera

Energistadgeavtalet fokuserar på fyra breda områden: energihandel och -investeringar, energieffektivitet, tvistelösning i fördragsfrågor och energiöverföring.

Handel redigera

Syftet med avtalet i handelsområdet är att skapa en öppen och ickediskriminerande marknad i dess medlemsstater. Ramverket bygger på det multilaterala handelssystem som finns inbyggt i WTO:s samarbete kring tariffer och handel. Energistadgeavtalet förlänger de generella regler som finns inom WTO:s regelverk att även gälla energihandel. Avtalet reglerar, förutom färdiga energiprodukter (så som bensin eller elektricitet), energikällor (som naturgas, råolja och organiskt bränsle) och utrustning för energitillverkning. Avtalet reglerar endast handel med varor, inte tjänster eller intellektuell egendom.

Investeringar redigera

Avtalet ska skydda utländska investeringar. Det skyddar investerare och dessas investeringar mot de politiska risker som finns vid investeringar i utlandet, så som ekonomisk diskriminering, expropriering, nationalisering, kontraktsbrott, krigsskador, et cetera. De juridiskt bindande delarna av avtalet gör Energistadgeavtalet till det enda multilaterala ramverket av detta slag för energifrågor.

Tvistelösning redigera

Två artiklar i avtalet reglerar hur tvistelösning ska gå till inom ramen för detta: artikel 26 gäller mellan investerare som investerat i utlandet och den stat de investerat i, artikel 27 reglerar tvistelösning mellan stater.

Avtalet har väckt en del frågor bland akademiker när det gäller tvister mellan investerare och stat[8] och har i vissa fall kallats tvetydigt av domstolar.[9]

Exempel på tvetydigheter:

  • vilket skydd avtalet ger;
  • internationellt ansvar vid brott mot avtalet;
  • vilka krav som ska uppfyllas innan en tvist tas upp;
  • hur EU:s lagar påverkar avtalet;
  • hur skatter påverkas av avtalet;
  • möjliga negativa effekter av avtalet på miljön;[10][11][12]
  • möjliga geopolitiska, klimatmässiga och finansiella effekter;[13][14]
  • påstådda skadliga effekter på staters budgetar;[15]
  • Nathalie Bernasconi-Osterwalder, advokat vid Internationella institutet för hållbar utveckling (IISD), har kritiserat avtalet för att det inte beskriver hur investeringar ska skyddas tillräckligt noga, för att inte peka ut investerarnas skyldigheter, samt att det inte ger insyn i tvister kopplade till avtalet.[16]
  • Tania Voon, professor i juridik vid Melbournes universitet, har kritiserat moderniseringen av avtalet för att det inte gör åtskillnad på energi från fossila resurser och förnybar energi.[17]
  • Medlemmar från flera partigrupper i Europaparlamentet har rått Europakommissionen att lämna avtalet om det inte moderniseras tillräckligt.[18]

Energieffektivitet redigera

Energistadgans artikel 19 säger att avtalsparterna ska minimera negativa konsekvenser på miljön inom energiområdet på ett sätt som är ekonomiskt effektivt.[19]

Protokollet för energieffektivitet och relaterade miljöaspekter (the Protocol on Energy Efficiency and Related Environmental Aspects, PEEREA) bygger vidare på artikel 19 i avtalet specificerar denna. Till skillnad från övriga delar av Energistadgeavtalet är inte artikel 19 om energieffektivitet juridiskt bindande, utan snarare resultatet av ett politiskt tryck att öka energieffektiviteten.

Energiöverföring redigera

Energistadgeavtalet tillhandahåller en uppsättning regler som sträcker sig över hela energikedjan. Inte bara investering i produktion och generering av energi, utan även för hur energi kan handlas och transporteras över olika jurisdiktioner till internationella marknader. Avtalets intentioner på dessa punkter är att förhindra störningar när bränsle transporterar mellan länder.[20]

Princip för nationell suveränitet redigera

Principerna i fördraget är baserade på idéer om att internationella flöden av investering och teknologi i energisektorn är till gagn för samtliga parter. Samtidigt är nationell suveränitet över energiresurser en av de principer som beskrivs i avtalet (artikel 18). Ett syfte är att förorda transparens och effektivitet i energimarknader, men att regeringar ska definiera strukturen för de inhemska energisektorerna. Varje land är fritt att bestämma om och hur dess nationella resurser ska utnyttjas och till vilken utsträckning utländska investerare är välkomna att slå sig in på den inhemska marknaden. Avtalet reglerar inte frågor om ägarskap och kräver inte att medlemsstaterna ska privatisera statsägda energiföretag.[21]

Medlemskap redigera

Länder och regionala integrationsorganisationer som har undertecknat och tillmötesgått fördraget blir medlemmar. 1 januari 2018 var 54 länder och organisationer medlemmar i fördragsorganisationen.[22] Alla medlemmar utom Australien, Belarus, Norge och Ryssland har ratificerat fördraget. Belarus har godkänt ett provisoriskt tillvägagångssätt.[23]

2023 rekommenderade EU-kommissionen att EU-länderna gemensamt drar sig ur avtalet.[7]

Medlemmar i Energistadgeavtalet redigera

Not: * – staten har provisoriskt signerat ansökan, men har inte ratificerat de instrument som krävs

Observatörer redigera

Observatörsstatus ges till länder och regionala ekonomiska integreringsorganisationer som har skrivit under Europeiska energifördraget eller Internationella energifördraget. Internationella organisationer kan ges observatörsstatus genom beslut av energifördragskonferensen. Observatörer har rätt att närvara vid alla fördragsmöten och tillgång till all relaterad dokumentation, rapporter och analyser, samt delta vid debatter som hålls inom energistadgefördragets arbete. Intentionen med observatörer är att ge stater chansen att bekanta sig med Energistadgefördraget, att ge dem tillgång till dess funktioner och fördelar.[25]

Länder redigera

Internationella organisationer redigera

Tidigare medlemmar redigera

Kritik redigera

Avtalet har kritiserats bland annat av miljöorganisationer för att ge energibolag för mycket makt att stoppa förändringar på energimarknaden, däribland medlemsländernas rätt att ställa om till hållbar el.[4][5][29]

EU:s handelskommissionär Valdis Dombrovskis skrev den 12 oktober 2020 att om det inte var möjligt att "inom en rimlig tidsram" nå en överenskommelse om att göra fördraget förenligt med Parisavtalet, så borde EU överväga att dra sig ur avtalet.[30] Förslaget stöddes av bland andra den spanska klimat- och miljöministern Teresa Ribera.[31] 2023 meddelade EU-kommissionen att man rekommenderar EU:s medlemsländer att gemensamt gå ur avtalet och samtidigt komma överens sinsemellan att omöjliggöra stämningar i linje med avtalets investeringsskydd och på så sätt kunna skynda på klimatomställning utan att medlemsländerna ska behöva oroa sig för dyra stämningar och domstolsprocesser för företag som investerat i icke förnyelsebar energi.[32][33]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Energy Charter Treaty, 16 februari 2021.
  1. ^ ”https://group.vattenfall.com/se/siteassets/sverige/om-oss/fakta_energistadgefordraget_energy_charter_treaty.pdf”. Vattenfall. https://group.vattenfall.com/se/siteassets/sverige/om-oss/fakta_energistadgefordraget_energy_charter_treaty.pdf. Läst 28 februari 2021. [död länk]
  2. ^ ”Sweden”. International Energy Charter. https://www.energycharter.org/who-we-are/members-observers/countries/sweden/. Läst 28 februari 2021. 
  3. ^ ”The Energy Charter Treaty”. International Energy Charter. https://www.energycharter.org/process/energy-charter-treaty-1994/energy-charter-treaty/. Läst 28 februari 2020. 
  4. ^ [a b] ”Ny rapport: Kontroversiellt avtal hot mot klimatpolitiken”. Naturskyddsföreningen. 13 oktober 2020. https://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/ny-rapport-kontroversiellt-avtal-hot-mot-klimatpolitiken. Läst 16 februari 2021. 
  5. ^ [a b] ”Vill ändra energibolagens möjlighet att stämma stater som ställer om”. Sveriges Natur. 21 december 2020. https://www.sverigesnatur.org/aktuellt/vill-andra-energibolagens-mojlighet-att-stamma-stater-som-staller-om/. Läst 16 februari 2021. 
  6. ^ ”Hot om miljardstämningar kan stoppa grön energi i EU”. Dagens Nyheter. 28 februari 2021. https://www.dn.se/sverige/hot-om-miljardstamningar-kan-stoppa-gron-energi-i-eu/. Läst 28 februari 2021. 
  7. ^ [a b] ”EU föreslår gemensamt utträde ur omstritt energiavtal”. DN.SE. 4 juli 2023. https://www.dn.se/varlden/eu-foreslar-gemensamt-uttrade-ur-omstritt-energiavtal/. Läst 4 juli 2023. 
  8. ^ Thomas Roe, Matthew Happold and James Dingemans QC, Settlement of Investor-State Disputes under the Energy Charter Treaty (Cambridge: Cambridge University Press), 2011.
  9. ^ ”Tribunal renders award in Energy Charter dispute against Kyrgyzstan – Petrobart”. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140811145951/http://www.encharter.org/fileadmin/user_upload/document/Petrobart.pdf. Läst 16 februari 2021. 
  10. ^ Simon, Frédéric. ”Luxembourg leads EU push to climate-proof Energy Charter Treaty, Sep 4, 2019, EURACTIV.com”. https://www.euractiv.com/section/energy/news/luxembourg-leads-eu-push-to-climate-proof-energy-charter-treaty/. Läst 6 september 2019. 
  11. ^ Keating, Dave. ”A Little-Known EU Investor Dispute Treaty Could Kill The Paris Climate Agreement”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/davekeating/2019/09/05/a-little-known-eu-investor-dispute-treaty-could-kill-the-paris-climate-agreement/#38ef24dc4ecf. Läst 9 september 2019. 
  12. ^ Simon, Frédéric. ”EU plans to reform Energy Charter Treaty falling short, activists say, 30 April 2020, EURACTIV.com”. https://www.euractiv.com/section/energy/news/eu-plans-to-reform-energy-charter-treaty-falling-short-activists-say/. Läst 30 april 2020. 
  13. ^ Saheb, Yamina (1 september 2019). ”The Energy Charter Treaty (ECT): Assessing its geopolitical, climate and financial impacts”. OpenExp. https://www.openexp.eu/sites/default/files/publication/files/ect_rapport-numerique_0.pdf. Läst 21 september 2019. 
  14. ^ Saheb, Yamina (februari 2020). ”Modernisation of the Energy Charter Treaty: A Global Tragedy at a High Cost for Taxpayers”. OpenExp. https://www.openexp.eu/sites/default/files/publication/files/modernisation_of_the_energy_charter_treaty_a_global_tragedy_at_a_high_cost_for_taxpayers-final.pdf. Läst 19 februari 2020. 
  15. ^ Eberhardt, Pia; Olivet, Cecilia; Steinfort, Lavinia. ”One Treaty to Rule them All. The ever-expanding Energy Charter Treaty and the power it gives corporations to halt the energy transition, 2018, edited by Katharine Ainger, published by Corporate Europe Observatory (CEO) and the Transnational Institute (TNI)”. https://www.tni.org/files/publication-downloads/one_treaty_to_ruled_them_all.pdf. Läst 6 september 2019. 
  16. ^ Bernasconi-Osterwalder, Nathalie. ”Expansion of the Energy Charter to Africa and Asia: Undoing Reform in International Investment Law?, 2017”. International Institute for Sustainable Development. https://www.iisd.org/itn/2017/06/12/expansion-energy-charter-ect-africa-asia-undoing-reform-international-investment-law-nathalie-bernasconi-osterwalder/. Läst 9 september 2019. 
  17. ^ Voon, Tania. ”Modernizing the Energy Charter Treaty: What about termination? In: International Investment News, oktober Special Edition: "International Investment Governance" available in English, Français and Español”. International Institute for Sustainable Development. https://www.iisd.org/itn/2019/10/02/modernizing-the-energy-charter-treaty-what-about-termination-tania-voon/. Läst 6 november 2019. 
  18. ^ Sánchez Nicolás, Elena. ”MEPs urge EU to be ready to dump disputed energy treaty”. EU Observer. https://euobserver.com/energy/149843. Läst 23 oktober 2020. 
  19. ^ ”Article 19 – Environmental aspects”. encharter.org. sid. 62–64. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131024073327/http://www.encharter.org/fileadmin/user_upload/document/EN.pdf. 
  20. ^ Andrew E. Kramer (1 januari 2006), Russia Cuts Flow of Natural Gas to Ukraine The New York Times.
  21. ^ ”THE ENERGY CHARTER TREATY: A READER’S GUIDE”. Arkiverad från originalet den 17 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160217234855/http://www.energycharter.org/fileadmin/DocumentsMedia/Legal/ECT_Guide_en.pdf. Läst 16 februari 2021. 
  22. ^ ”Members & Observers - Energy Charter”. www.energycharter.org. https://www.energycharter.org/who-we-are/members-observers. 
  23. ^ [a b] ”63. JKX Oil & Gas, et al v. Ukraine - Energy Charter”. www.energycharter.org. Arkiverad från originalet den 7 februari 2021. https://web.archive.org/web/20210207031317/https://www.energycharter.org/index.php?id=291&L=1%5C%5C%5C%5C%5C%5C%5C. Läst 16 februari 2021. 
  24. ^ ”2012 - Energy Charter”. www.energycharter.org. https://www.energycharter.org/index.php?id=414&L=1%5C%5C%5C%5C%5C%5C%5C. 
  25. ^ ”Memorandum – Energy charter treaty”. petform.org.tr. Petform. Arkiverad från originalet den 26 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160126004021/http://www.petform.org.tr/images/yayinlar/ozel_raporlar/petform_energy_charter_treaty_memorandum.pdf. Läst 31 augusti 2012. 
  26. ^ ”Baltic Sea Region Energy Cooperation”. basrec.net. http://basrec.net/. Läst 13 december 2020. 
  27. ^ Letter of Understanding on Cooperative Activities between the Secretariats
  28. ^ ”Italy - Energy Charter”. www.energycharter.org. https://www.energycharter.org/who-we-are/members-observers/countries/italy/. Läst 19 december 2020. 
  29. ^ GRAIN. ”Open letter from climate leaders and scientists to signatories of the Energy Charter Treaty (ECT)” (på amerikansk engelska). www.bilaterals.org. https://www.bilaterals.org/?open-letter-from-climate-leaders. Läst 16 februari 2021. 
  30. ^ ”[Green Deal EU Commission could pull out of controversial energy treaty”] (på engelska). EUobserver. https://euobserver.com/green-deal/150273. Läst 16 februari 2021. 
  31. ^ ”The obscure energy pact that threatens the EU’s Green Deal” (på amerikansk engelska). POLITICO. 18 december 2020. https://www.politico.eu/article/energy-charter-treaty-threatens-eu-green-deal/. 
  32. ^ ”EU föreslår gemensamt utträde ur omstritt energiavtal”. DN.SE. 4 juli 2023. https://www.dn.se/varlden/eu-foreslar-gemensamt-uttrade-ur-omstritt-energiavtal/. Läst 4 juli 2023. 
  33. ^ Abnett, Kate (29 juni 2023). ”EU to propose exit from Energy Charter Treaty over climate concerns” (på engelska). Reuters. https://www.reuters.com/sustainability/climate-energy/eu-propose-exit-energy-charter-treaty-over-climate-concerns-2023-06-29/. Läst 4 juli 2023. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Energistadgefördraget&oldid=54285363”