Emil Kleen

svensk läkare och skriftställare
Denna artikel handlar om läkaren och skriftställaren Emil Kleen. För poeten och journalisten, se Emil Kléen.

Emil Anders Gabriel Kleen, född den 20 april 1847 i Karlsborg, död den 8 december 1923 i Stockholm, var en svensk läkare och skriftställare.

Emil Kleen
Emil Kleen porträtterad av Richard Bergh 1892.
Född21 november 1847[1]
Karlsborgs garnisonsförsamling[1], Sverige
Död8 december 1923[1] (76 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningLäkare[1], författare[1], botaniker
MakaAndrea Gram[1][3]
BarnElse Kleen (f. 1882)[3]
Carl William Kleen (f. 1884)[3]
FöräldrarJohan af Kleen
Anna Beata af Kleen
SläktingarRichard Kleen (syskon)[1]
Redigera Wikidata

Emil Kleen var son till Johan af Kleen och Anna Beata af Kleen (1813–1894) samt bror till Richard Kleen.

Emil Kleen blev filosofie doktor i Uppsala 1875, medicine doktor i Wien 1883, samt medicine hedersdoktor i Uppsala 1907. Han var praktiserande läkare i Stockholm och Karlsbad. I sin biografi över Emanuel Swedenborg hävdade han att denne led av sinnessjukdom.[4]

Han var gift med den norska målaren Andrea Gram. Paret hade sex barn, inklusive Willy och Else Kleen.

Bibliografi

redigera
  • Handbok i massage, (1888, flera senare upplagor)
  • Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes), 1902-1903, digitaliserad av Projekt Runeberg
  • Stora fejder i blod (1912)
  • Små fejder i bläck (1912)
  • Swedenborg. En lefnadsteckning, 1917-1920
  • Svar på tal till swedenborgare och deras anhang. En polemisk broschyr, 1919

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h] Emil A G Kleen, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Kleen, EMIL ANDREAS GABRIEL, Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 juli 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, Klein, Emil Andreas Gabriel, f. 1847 i Karlsborg Skaraborgs län, Fil. doktor, läs onlineläs online, läst: 18 april 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 515