Embryodiagnostik
Preimplantatorisk genetisk testning (PGT) eller preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD), även embryodiagnostik, är en metod för att välja ut friska embryon till par som är bärare av anlag för ärftliga sjukdomar.[1] Metoden utfördes första gången i England år 1990, och spreds därefter under 1990-talet över hela världen.[1] Man gör så kallade provrörsbefruktningar och låter de första stadierna av graviditeten (äggen delar sig/förökas) vara i provrör. När äggen kommit till åttacellstadiet tar man bort några av cellerna för att undersöka deras arvsmassa. När man hittar en med friska gener placerar man embryot i kvinnans livmoder. Ofta gör man ett tiotal parallella befruktningar för att kunna hitta ett friskt embryo. Efter nio månader kan kvinnan föda ett friskt barn.
Referenser redigera
- ^ [a b] ”Regionernas erbjudande av offentligt finansierad preimplamatorisk genetisk diagnostik” (PDF). Sveriges Kommuner och Regioner. 2021. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/embryodiagnostik_GP02So207. Läst 11 september 2022. ”Nyligen lanserades en ändring i nomenklaturen till PGT (preimplantatorisk genetisk testning), med särskiljande av PGT-SR (PGT för strukturella rearrangemang), PGT-M (PGT förmonogena sjukdomar) och PGT-A (PGT för aneuploidiscreening, dvs ersätter det tidigare använda begreppet preimplantatorisk genetisk screening (PGS). I samklang med formuleringen i svensk lagstiftning har vi i detta dokument valt att använda den ursprungliga benämningen PGD.”