Ellen Stewart
Ellen Stewart, född 7 november 1919 i antingen Chicago eller Alexandria, Louisiana, död 13 januari 2011 i New York, var en amerikansk teaterproducent och teaterregissör.
| Ellen Stewart | |
| Född | 7 november 1919[1] Antingen Chicago eller Alexandria, Louisiana, USA |
|---|---|
| Död | 13 januari 2011 (91 år) New York, USA |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Teaterregissör, teaterproducent, impressario, modeskapare |
| Arbetsgivare | La MaMa Experimental Theatre Club |
| Utmärkelser | |
| Theatre World Special Award (1991)[2] Praemium Imperiale (2007)[3] MacArthur Fellows Program Drama League Award | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Ellen Stewart studerade till lärare på Arkansas State University. 1950 kom hon till New York och blev modedesigner genom att gå den långa vägen. Utan tidigare teatererfarenheter startade hon 1961 Cafe La Mama i en liten källarlokal i Greenwich Village för att hjälpa vänner med en scen att skriva för. Ellen Stewart anses därmed som den som uppfann off-off-Broadway. I början finansierade hon verksamheten genom sitt designarbete. Vid mitten av sextiotalet ombildades caféet till La MaMa Experimental Theatre Club och 1969 flyttade man till före detta köttindustrilokaler i Lower East Side där man kunde öppna tre scener. 1974 öppnade hon The Annex i grannskapet, 2009 döptes denna scen om till Ellen Stewart Theatre. Ellen Stewart introducerade många unga dramatiker, däribland Sam Shepard och Harvey Fierstein. Det var hon som först introducerade britten Harold Pinter för den amerikanska publiken. 1971 hade musikalen Godspell premiär på La MaMa innan den flyttades till Broadway. Till regissörerna som regisserade tidiga produktioner på La MaMa hör Robert Wilson och Joseph Chaikin. Också kompositören Philip Glass började sin karriär på La MaMa. Till teaterns skådespelare hör Al Pacino, Robert De Niro, Bette Midler, Richard Dreyfuss och Nick Nolte. La MaMa tog emot gästspel av bland andra Peter Brook, Jerzy Grotowski och Tadeusz Kantor och teatern turnerade själv till Colombia, Venezuela, Libanon, Iran, Belgien, Nederländerna, Österrike, Tyskland, Danmark, Finland, Sverige, Storbritannien, Frankrike, Italien, Schweiz, Spanien, Kroatien, Sydkorea, Turkiet, Australien, Grekland, Ukraina, Ryssland och Makedonien. Först sent i livet började Ellen Stewart regissera själv. Hon räknas vid sidan av Joseph Papp som en av de mest inflytelserika teaterpersonligheterna i USA sedan andra världskriget. 1971 utsågs hon till Unescos kulturambassadör i Filippinerna. 1993 valdes hon in i Broadway Theatre Hall of Fame och 2006 erhöll hon en Tony Award Honor for Excellence in Theatre. Hon tilldelades även den franska Arts et Lettres-orden.
Referenser redigera
Källor redigera
- Oscar G. Brockett: Theatre and drama since 1960 i History of the Theatre, Boston 1982, ISBN 0-205-07661-0
- Ellen Stewart, Encyclopædia Britannica (läst 17 april 2017)
- Ellen Stewart, Encyclopædia Britannica (gratisversionen, läst 17 april 2017)
- Ellen Stewart, Den Store Danske Encyklopædi (läst 17 april 2017)
- Ellen Stewart, Encyclopædia Universalis (läst 17 april 2017)
- Ellen Stewart, filmreference.com (läst 17 april 2017)
- Ellen Stewart, MacArthur Foundation (läst 17 april 2017)
- Jerry Talmer: Ellen Stewart: Still pushing that pushcart, The Villager 1-7/11 2006
- Mel Gussow & Bruce Weber: Ellen Stewart, Off Off Broadway Pioneer, Dies at 91, The New York Times 13/1 2011
- Ellen Stewart, The Washington Post / Associated Press 18/1 2011
- Michael Coveny: Ellen Stewart obituary, The Guardian 18/2 2011
Noter redigera
- ^ Ellen Stewart Internet Broadway Database Läst 29 april 2017
- ^ läs online, www.theatreworldawards.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]