Ellen Burstyn, född 7 december 1932 i Detroit i Michigan, är en amerikansk skådespelerska. Bland Burstyns filmer märks bland andra Den sista föreställningen (1971), Exorcisten (1973), Alice bor inte här längre (1974), Samma tid nästa år (1978), Åter till livet (1980), Silence of the North (1981), Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke (1995) och Requiem for a Dream (2000).

Ellen Burstyn
FöddEdna Rae Gillooly
7 december 1932[1][2][3] (91 år)
Detroit, Michigan, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidCass Technical High School
Lee Strasberg Theatre and Film Institute
SysselsättningSkådespelare[4]
Befattning
President of Actors Equity Association (1982–1985)
Noterbara verkDen sista föreställningen, Exorcisten, Alice bor inte här längre, Law & Order: Special Victims Unit och Requiem for a Dream
MakeNeil Nephew
(g. 1964–1972)
Barn1
Utmärkelser
Se lista
Webbplatsellenburstyn.net/
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Burstyn flyttade hemifrån som 18-åring för att söka lyckan som fotomodell i Texas och New York. Hon uppträdde sedan på nattklubbar i Montréal i Kanada. 1957 gjorde hon Broadwaydebut under namnet Ellen McRae. Hon medverkade sedan i ett flertal TV-serier och hade några småroller på film.

Ellen Burstyn studerade sedan vid Lee Strasbergs berömda Actors Studio och fick sitt genombrott på film i Den sista föreställningen 1971, för vilken hon belönades med såväl New York som National Film Critics utmärkelse.

Burstyn har nominerats till sex Oscars varav hon vunnit en, 1975 i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll 1974 för Alice bor inte här längre. Samma år erhöll hon en Tony Award för sin roll i teaterpjäsen Same Time Next Year, som hon sedan gjorde på film 1978. Burstyn har även vunnit en Golden Globe och två Emmy Awards.

Filmografi i urval redigera

Utmärkelser redigera

[Redigera Wikidata]

Referenser redigera

  1. ^ SNAC, Ellen Burstyn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Internet Broadway Database, Ellen Burstyn, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Internet Broadway Database, Ellen McRae, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Deutsche Synchronkartei, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.oscars.org.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.michiganwomen.org.[källa från Wikidata]
  7. ^ Passchendaele wins Best Picture at Canada's Genie Awards (på engelska), Screen International, 5 april 2009, läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera