Elevationsvinkel eller höjdriktning avser inom skjut- och kastvapen, den vinkel en skjut- eller kastanordning ställts in att luta från horisontalplanet när vapnet avlossas.

Elevationsvinkeln θ är märkt i blått.

Begrepp

redigera

Höjning och dumpning

redigera

Riktning över horisontalplanet kallas höjning och dess elevationsvinkel höjningsvinkel, vilket återges med plusgrader (+°), exempelvis: ”eldröret är höjt x grader”.

Riktning under horisontalplanet kallas dumpning och dess elevationsvinkel dumpningsvinkel, vilket återges med minusgrader (-°), exempelvis: ”eldröret är dumpat x grader”.[1]

Höjdriktfält

redigera

Höjdriktning används ibland även för höjdriktfält: de riktgränser i horisontalplanet ett pjässystem har att rikta sitt vapen, det vill säga vinkelfältet mellan maxhöjning (maximal höjningsvinkel) och maxdumpning (maximal dumpningsvinkel).

Antonymen är sidriktfält och avser riktgränserna i vertikalplanet.

Liknande begrepp

redigera

Det finns flera olika begrepp som sammanfaller med elevationsvinkel men som även används i annan betydelse. Nedan återges några exempel:

  • skottvinkel / skjutvinkel
  1. elevation: om vinkeln mellan ett eldvapens mynningsplan (mynningens horisontalplan) och kärnlinjen (pipans centrumlinje) före skottlossningen[a][2][3]
  2. eldområde: vinkel i sidled som en skytt eller artilleripjäs kan behärska från den plats där han befinner sig respektive från uppställningsplatsen[2][3]
  3. (ej för skjutvinkel) anslagsvinkel: om den vinkel vari skott träffar eller träffat ett mål[2]
  • utgångsvinkel
  1. den vinkel i förhållande till horisontalplanet vilken en projektil utgår ifrån (används utöver vapen inom bland annat golf)[4][5]

Se även

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ förr enbart om den mellan syftlinjen (riktlinjen / siktlinjen) och kärnlinjen belägna delen av denna vinkel

Referenser

redigera