Öppna huvudmenyn
Kraftledning i Lund

Kraftledning är en elektrisk ledning för elöverföring. Kraftledningar dras många gånger på långa sträckor. De förser samhällen med ström från kraftverken. Genom skogar måste det röjas så att inte träd står för nära kraftledningarna.

HistoriaRedigera

Världens första kommersiella kraftöverföring över en längre distans ägde rum 1893 mellan Hällsjöns kraftstation och gruvfälten i Grängesberg, en sträcka på 15 kilometer.[1] Vattenkraften hämtades från Vasselsjön och överföringen skedde med växelström. En av Sveriges första större kraftledningar gick mellan Untraverket vid Dalälven och Värtaelverket i Stockholm och invigdes 1918. Sträckan var omkring 132 kilometer (se Kraftledningen Untra-Värtan).

FörlusterRedigera

Ohmska förlusterRedigera

 
Förluster i en kraftledninig.

Antag att det ohmska ledningsmotståndet är R, överförd aktiv effekt är P och att den skenbara effekten är S:

 
 

det vill säga, vid konstant effekt minskar effektförlusterna med kvadraten på spänningen. Emellertid ökar kostnaden för isolering med ökande spänning.

Om till exempel överföringsförlusterna uppgår till cirka 6 % per 100 km med en 110 kV ledning kan den med en 800 kV högspänningsledning minskas till cirka 0,1 % per 100 km.

KoronaurladdningRedigera

Vid rimfrost och fuktigt väder kan det höras ett fräsande ljud från kraftledningar. Det orsakas av att elektroner frigör sig från ledaren, accelereras ut i luften där en jonisering sker. För detta åtgår energi, koronaförluster, som tas från kraftöverföringen. Fenomenet kallas koronaurladdning och uppstår när det elektriska fältets styrka på ledarytan uppnår en viss gräns. Denna gräns påverkas starkt av framförallt spänningsnivån samt ojämnheter på ledarytan, vilka kan utgöras av rimfrost, fuktig snö, vattendroppar vid regn och dimma samt ev repor.

Förutom via det fräsande ljudet kan koronaurladdningen i mörker ofta uppfattas som en svagt blåaktig aura kring ledarytan.

Koronaförlusterna kan för vissa 400 kV-ledningar i det svenska stamnätet bli avsevärda vid ogynnsamma väderförhållanden vintertid (speciellt rimfrost, och då ibland även vid klart väder), upp till cirka 100 kW/km ledningssträcka.

Förlusterna kan motverkas genom sänkning av driftspänningen eller, mest effektivt där driftsäkerheten så medger, frånkoppling av särskilt utsatta ledningar, speciellt nattetid och under helger. Härigenom kan temporärt stora energibesparingar göras, ibland med hundratals MWh per ledningsfrånkoppling.

Koronaurladdningen orsakar också radiostörningar nära ledningen i mellan- och långvågsbanden.[2]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Uppgifter enligt Tekniska museet Arkiverad 9 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Enligt Klas Roudén på Svenska Kraftnät som förklarar koronaurladdning i Ny Teknik 16 januari 2008, sid 26

Vidare läsningRedigera

  • Hjulström, Filip (1941). Elektrifieringens utveckling i Sverige: en ekonomisk-geografisk översikt. Meddelanden från Uppsala universitets geografiska institution. Ser. A, 99-0276152-6 ; 29. Uppsala. Libris 1805397 
  • Hjulström, Filip (1940). Sveriges elektrifiering: en ekonomisk-geografisk studie över den elektriska energiförsörjningens utveckling. Geographica, 0373-4358 ; 8. Uppsala: Lundequistska bokhandeln. Libris 445134 
  • Spade, Bengt (2008). En historia om kraftmaskiner. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Libris 11173222. ISBN 978-91-7209-501-4 (inb.)  s. 350–444.

Externa länkarRedigera