Ekoterrorism
Ekoterrorism är en form av terrorism som är relaterat till naturen, djurs välbefinnande eller till det ekologiska systemet.
Begreppsdefinition redigera
Det råder inte fullständig konsensus om vad som skall avses med begreppet terrorism, och av det följer att det inte heller kan anses föreligga fullständig konsensus om vad som skall avses med begreppet ekoterrorism, emedan detta begrepp hänsyftar på begreppet terrorism (se artikeln om Terrorism).
Begreppet terrorism redigera
Inom EU används en definition som tillkommit med de nya direktiven om lagar mot terroristbrott. Den svenska lagen om straff för terroristbrott använder samma definition; man kan dömas för terroristbrott om man begår någon av vissa gärningar, gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att:
- injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
- otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
- allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.[2]
Förhållandet mellan ekoterrorism och ekosabotage redigera
En våldshandling vars motiv är relaterat till naturen, djurs välbefinnande eller till det ekologiska systemet, men där gärningsmännen inte eftersträvar en vidare påverkan av samhället bör, enligt den ovan givna definitionen, inte anses som ett fall av ekoterrorism. Sådana gärningar bör i stället kallas för ekosabotage.
Litteratur redigera
- Janet Biehl & Peter Staudenmaier, Ecofascism: lessons from the German experience, AK Press, 1995, ISBN 1-873176-73-2.
- Savitri Devi, A warning to the hindus, Hindu Mission, Kalkutta, 1936, ISBN 81-85002-40-1.
- Savitri Devi, The Lightning and the Sun, Savitri Devi Mukherji, Kalkutta, 1958, ISBN 978-0-937944-14-1.
- Savitri Devi, The Impeachment of Man, Savitri Devi Mukherji, Kalkutta, 1959, ISBN 978-0-939482-33-7.
- Joan Dunayer, Speciesism, Ryce Publishing, Illinois, 2004, ISBN 0-9706475-6-5.
- Matthias Gardell, Gods of the Blood: The Pagan Revival and White Separatism, Duke University Press, 2003, ISBN 0-8223-3071-7.
- Nicholas Goodrick-Clarke, Hitler's Priestess: Savitri Devi, the Hindu-Aryan Myth, and Neo-Nazism, New York University, Press, 1998, hardcover: ISBN 0-8147-3110-4, paperback: ISBN 0-8147-3111-2.
- Nicholas Goodrick-Clarke editor, Black Sun: Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity, New York University Press, 2002, hardcover: ISBN 0-8147-3124-4; reissue edition, 2003, paperback: ISBN 0-8147-3155-4.
- Jeffrey Kaplan editor, Encyclopedia of White Power: A Sourcebook on the Radical Racist Right, Altamira Press, 2000, ISBN 0-7425-0340-2.
- Pentti Linkola, Johdatus 1990-luvun ajatteluun, "Introduktion till 1990-talets tänkande", Porvoo, 1989, ISBN 951-0-15940-9.
- Pentti Linkola, Voisiko elämä voittaa: ja millä ehdoilla, "Kan livet vinna?", Tammi, Helsinki, 2004, ISBN 951-31-3159-9.
- John McBrewster, Frederic P. Miller & Agnes F. Vandome, editors, Ecofascism: Ecofascism, Radical environmentalism, Neo-fascism, White nationalism, Third Position, Epithet, Deep ecology, Environmentalism, Ecology, Green anarchism, Savitri Devi, Julius Evola, Alphascript Publishing, 2010, ISBN 613061733X, ISBN 978-6130617332.
- Richard D. Ryder, Victims of Science: The Use of Animals in Research, Davis-Poynter, 1975, ISBN 0706701518.
- Beatriz Scaglia, Political Ideologies: Types of Environmentalist Ideology Including Ecofascism, Green Anarchism, Ecofeminism and More, Webster's Digital Services, 2010, ISBN 1171178433, ISBN 978-1171178439.
- Michael E. Zimmerman, The threat of ecofascism, Department of Philosophy, Florida State University, 1995, ISSN 0037-802X.
Se även redigera
Externa länkar redigera
Referenser redigera
- ^ FAIR, Exploding ABC's Unabomber Hoax Arkiverad 9 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine., Läst den 11 mars 2013.
- ^ ”Bekämpning av terrorism”. Justitiedepartementet. 10 september 2008. Arkiverad från originalet den 21 november 2011. https://web.archive.org/web/20111121222952/http://www.regeringen.se/sb/d/10939. Läst 4 februari 2012.